Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Suffolk - Suffolkhäst - Suffragan - Suffragetter - Suffragium - Suffren de Saint-Tropez - Sufism - Suganadalen - Suger - Sugfiskar - Sugga - Suggerera - Suggestion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Suffolkhäst—Suggestion
773
sedan inom ätten De la P o 1 e (se d. o.).
1514 gav Henrik Vill titeln hertig av S. åt
sin gunstling CharlesBrandon (d. 1545).
Denne överhopades med höga befattningar,
blev 1514 ambassadör i Frankrike, gifte sig
med konungens syster, Ludvig XII:s av
Frankrike änka Maria, och var efter Wolseys död
(1529) den inflytelserikaste vid hovet. Hans
ätt dog ut 1551. Hertigtiteln gavs s. å. åt
Henry Grey (d. 1554), förut 3:e markis
av Dorset (se d. o.), fader till drottning Jane
Grey (se d. o., sp. 1058). Då opposition utbröt
mot hennes trontillträde 1553, övergav han
hennes sak och utropade Henrik VIII:s
dotter Maria till drottning. Som upprorsman
avrättades han 1554.
Titeln earl av S. förlänades 1603 åt
Thomas Howard (1561—1626) och bäres i
hans släkt under formen S. and
Berkshire. V. S-g.*
Suffolkhäst [sa’fok-], engelsk hästras av
tyngre arbetshästtyp. Den nuv. rasen uppnår
en höjd av omkr. 1,60—1,65 m och en vikt av
intill 1,000 kg. Den är djup och bred,
låg-bent och synnerligen muskulös. Färgen är
fux, vita tecken dock tillåtna. E. T. N.
Suffragän, i rom.-kat. kyrkan varje
röstberättigad medlem av ett prästkollegium;
särskilt om en under någon ärkebiskop lydande
biskop (suff ragan biskop).
Suffragetter [-Jä’tor] (eng. suffragists, av
lat. suffrägium, se d. o.), se
Kvinnorörelsen, sp. 372.
Suffrägium, lat., eg. stenskärva, varmed
omröstning skedde hos forntidens romare;
sedan »röst», »omröstning», »rösträtt».
Suffren de Saint-Tropez [syfrå’ do [-sfl-trå-pä’s],-] {+sfl-trå-
pä’s],+} Pierre André de, fransk
viceami-ral (1726—88). Deltog i kriget mot
engelsmännen 1743—48 och i malteserordens strider
mot barbareskstaterna. Under
nordamerikanska frihetskriget lyckades S. 1781—83 som
befälhavare över franska eskadern i Ostindien
bestrida engelsmännen herraväldet till sjöss
och räddade härigenom i fredsslutet
Pondi-chéry åt Frankrike. S. anses som en av sitt
lands skickligaste sjökrigare. ö-g.
Sufi’sm, se Islam, sp. 768.
Suga’nadalen [so-], it. Val Sugana, alpdal
i Sydtyrolen, Italien, genomflytes av övre
Brenta och följes av järnvägen
Trento—Ve-nezia. Jfr Italienska
krigsskådeplatsen, sp. 862.
Suger [sy^e’], fransk statsman och
historieskrivare (d. 1151). Blev abbot i klostret
Saint-Denis 1122 och var rådgivare åt Ludvig VI
och Ludvig VII. S. skrev på latin bl. a. den
förres historia (utg. och översatt till fr. senast
av H. Waquet 1929). Under Ludvig VII:s
korståg 1147—49 styrde S. Frankrike. Ty.
biogr. av O. Cartellieri (1898). B. H-d.
Sugfiskar, benämning på flera olika
ben-fiskfam. Till fam. Cyclopteridae (Discoboli)
med en bred sugskiva, bildad av de
sammanvuxna bukfenorna, höra släktet Cyclopterus,
dit bl. a. stenbiten (se d. o.) räknas, och
sug- el. lumpfisksläktet, Liparis,
varav två arter förekomma i Sverige.
Nordiska sugfisken, L. liparis, anträffas utom
vid väst- även vid östkusten ända upp i
Bottniska viken, där den anses vara en reliktform.
L. montagui finns blott vid västkusten. Båda
bli ung. 10 cm långa. Till fam. sugfiskar,
Echeneididae, hörande arter utmärkas av en
stor, oval sugskiva på huvudet och främre
delen av ryggen. De suga sig i regel fast vid
fartyg och kajer. Den vanliga sugfisken,
Echeneis remora, som var känd redan under
antiken, blir 20—25 cm lång. T. P.
Sugga, zool., se Svinskötsel.
Suggerera, (betvingande) påverka någons
vilja el. intellekt genom att ingiva tankar,
åskådningar, beslut.
Suggestion, sedan mitten av förra årh.
använd benämning på vissa psykiska
företeelser. Utgångspunkten för studiet av s. var den
hypnotiska s., d. v. s. en i somnambult
tillstånd försatt persons förmåga att under vissa
betingelser förverkliga en av hypnotisören
ingiven tanke, t. ex. okänslighet, försvinnande
av smärta (tandvärk), att efteråt på ett
bestämt klockslag utföra en handling. Hos vissa
mottagliga personer kunna kroppsliga
funktioner, vilka regleras från sympatiska och
autonoma nervsystemet, puls,
körtelverksamhet m. m., påverkas. Jfr även
Stigmati-s e r i n g. Också hos icke hypnotiserade
kunna ibland likartade fenomen uppstå.
Sugges-tionsfenomenen från cirkulationsapparaten,
körtlarna etc. visa, att s. ej, som man först
antog, beror på vissa föreställningar utan att
känslolivet (affektiviteten) är området för s.
Härigenom har s. fått vidare betydelse än
från början och omfattar nu en mångfald
påverkningar av vårt medvetande och
handlande, ja, det mesta av vad som ej har med den
logiska funktionen, d. v. s. iakttagelse,
slutledning, bevis, omdöme etc., att göra. Man
talar om den suggestiva inverkan av ett
slagord, en personlighet; varje handling bar jämte
sina andra följder en viss suggestiv verkan.
En fråga kan innehålla en s., och särskilt i
kriminalpsykologi och pedagogik talar man
om suggestivfrågor. Man brukar definiera s.
som »ett omedelbart framkallande av
bestämda själstillstånd hos en person med
förbigående av dennes vilja, uppmärksamhet och ofta
nog även medvetande». Genom s. kan ibland
en person förmås begå en handling mot sin
s. k. vilja. Med autosuggestron,
självsuggestion, menas en från oss själva utgående
avsiktlig el. oavsiktlig påverkan av vårt
handlande el. tänkande; metodiskt begagnas det
förra som en form av psykoterapi (se d. o.)
el. självuppfostran (se A u t o s u g g e s t i o n).
Rent psykologiskt anse somliga forskare, att
en heterosuggestion (d. v. s. utifrån ingiven)
endast verkar genom igångsättande av
auto-suggestion. Suggestibiliteten är mycket olika
utvecklad hos olika personer och växlar även
hos samma individ vid olika tillfällen. Skolat
tänkande i förening med känslokultur är
bästa skydd för skadlig suggestiv inverkan. Vid
läkarbehandling och uppfostran spelar s. en
mycket stor roll.
Litt.: B. Gadelius, »Massornas själslif»
(Ver-dandis Småskrifter, 152, 1907); W. von
Bech-terew, »Suggestionens betydelse i det sociala
livet» (1910); S. Alrutz, »Hypnos och
suggestion» (1925); E. Bleuler, »Affektivität,
Sugges-tibilität» (2:a uppl. 1926); R. Lagerborg, »Se
glad ut!» (1927); J. Billström, »Suggestion och
åsiktsbildning» (i Studiekamraten 1933);
uppsatser i tidskriften Psyke. J. B-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
