Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Suggestiv - Sugkraft - Sugmaskar - Sugvatten - Suhm, Peter Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Suggestiv—Suhm
780
Suggestiv (se Suggestion), starkt
påverkande, suggererande.
Sugkraft, bot., den kraft, med vilken en
cell uppsuger det omgivande vattnet. S.
bestämmes i första hand av cellens osmotiska
tryck (se d. o.). Genom s. k. plasmolysering
och mätning av cellvolymen kan detta
noggrant bestämmas. Om en cell lägges t. ex. i
en salt- el. sockerlösning med högre osmotiskt
tryck, än den själv förfogar över, förlorar
protoplasman vatten till den omgivande
lösningen, och dess volym minskas (p 1 a s m
o-1 y s, se bilden). Härav följer, att den lossnar
från cellväggen och avrundas. Ytterlösningen
tränger då in mellan väggen och plasman.
Cellväggen är näml, relativt permeabel för
kristalliniska ämnen. Att plasmolys inträder
beror på att protoplasmans yttre gränsskikt
är i hög grad semipermeabelt (se D i f f
u-s i o n 2). Har cellen hög saftspänning
(turgor), d. v. s. äro väggarna uttänjda på
grund av vätsketrycket inifrån, så krymper
den vid början av plasmolyseringen, tills den
blir helt avspänd. Först härefter avrundas
plasman. Vid bestämning av osmotiska
tryckets storlek läggas snitt av vävnaden i fråga
i en serie olika saltlösningar med kända
koncentrationer, varefter uppsökes den svagaste
av dem, som nätt och jämnt ger antydan till
plasmolys. Då cellen alltid är avspänd, innan
den plasmolyseras, blir det erhållna osmotiska
värdet det högsta, som för tillfället kan
uppnås (gränsplasmolys), men då trycket är
omvänt proportionellt mot cellvolymen, kan det
osmotiska trycket beräknas för varje annan
storlek på cellen.
Då cellen är helt avspänd, suger den vatten
med en kraft, lika med dess osmotiska tryck.
Ju mer den därefter spännes, desto mindre
blir s., ty trycket från den utspända
cellväggen motverkar nu uppsugningen. Är
cellväggen fullständigt utspänd, blir s. = 0,
oberoende av det osmotiska värdets storlek.
Generellt kan man alltså säga, att cellernas s.
är lika med deras osmotiska tryck, minskat
med den spända cellväggens tryck på
innehållet. Bägge storheterna kunna exakt
bestämmas enl. flera väl utarbetade metoder.
S. på 100—200 atm. ha konstaterats hos
växter, särskilt utbildade för torra förhållanden.
Man talar även om s. hos marken el. olika
jordslag och menar därmed den kraft, med
vilken vattnet bindes i jorden. Även denna
kan numera exakt bestämmas. Av stort
ekologiskt intresse äro jämförelser mellan s. hos
växternas celler och den jords s., i vilken de
äro rotade och från vilken de måste upptaga
vattnet. N. Jn.
Sugmaskar, Trematöda, ordn. bland
plattmaskarna (se d. o.), omfattande oledade, i
regel samkönade parasiter, utrustade med en
el. flera sugskålar. Till Monogenea hörande
s. utvecklas utan förvandling, äro utrustade
med minst tre sugskålar och parasitera
hu-vudsakl. på gälarna av fiskar, t. ex. det
egendomliga dubbeldjuret, Diplozoon
para-doxum, som på könsmoget stadium alltid
består av två sammanvuxna individer. Digenea
äro inälvsparasiter, vanl. utrustade med två
sugskålar, och genomgå en invecklad
förvandling. De i vatten levande larverna intränga
i eller uppätas av en snäcka, i vilken de
Ung, saftspänd cell i: I vatten, II 4-procentig, III
6-procentig, IV 10-procentig salpeterlösning, m
cellmembran, pl protoplasma, v vakuol.
förvandlas till en enkelt byggd larv
(sporo-cyst). 1 denna bildas ägg, vilka
partenogene-tiskt utvecklas till en ny generation larver,
redier (redia), med något högre organisation. I
redierna bildas slutligen ännu en generation
larver, cerkarier (cercaria), som äro försedda
med svans och lämna snäckan för att sedan
inkapsla sig på något ställe, där de kunna
förtäras av det definitiva värddjuret.
Utvecklingsgången kan kompliceras ytterligare
genom inskjutning av flera generationer redier
och ännu en mellanvärd. Dödligt förlöpande
kreaturssjukdomar framkallas av den vanliga,
2—3 cm långa 1 e v e r m a s k e n,
leverflundran el. le ver i geln, Distomum
hepaticum, som parasiterar i levern särskilt
hos nötkreatur och får. Våta är gynna
sjukdomens spridning. Mindre farlig är den 1 cm
långa lansettmasken, Dinocaelium
lan-ceolatum, som likaledes angriper nötkreatur.
För människan farliga äro Ililharzia (se d. o.)
och Clonorchis endemicus, vilken senare ej är
ovanlig i Japan. Jfr Masksjukdom. T. P.
Sugvatten, se Bakström 2.
Suhm [söm], Peter F rederi k, dansk
historiker (1728—98). Blev 1748 assessor i
hovrätten, 1774 kammarherre. S:s håg stod
dock till vetenskap och diktning, och då han
1752 hade gift sig
med en rik norsk
köp-mansdotter, kunde han
resten av sitt liv ägna
sig åt dem. Hans
nordiska berättelser (1772
—77) förebåda genom
sitt ämne
Oehlenschlä-ger och Grundtvig
men äro utan
självständigt värde. Den
lärde S. utgav bl. a.
»Forsög til
forbed-ringer i den gamle
danske og norske his-
torie» (1757; tills, m. G. Schöning),
»Trond-hiemske samlinger» (5 bd, 1761—65), »Historie
af Danmark, Norge og Holsten udi trende
udtog» (1776) och särskilt »Historie af
Danmark» (1782—1828), ett verk i 14 bd, som i en
okritisk och föga överskådlig form gav ett
väldigt material till Danmarks historia före 1400.
1787 blev han kungl. historiograf. Han intog
en ansedd ställning i danskt kulturliv och
hörde i politiska frågor till de mera
framskridna. Sitt stora bibliotek testamenterade
han till Det kgl. bibliotek. Led. av sv.
Vet.-akad. (1779). — Jfr Ellen Jörgensen,
»Histo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
