Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundasjön, Sundahavet - Sundasundet - Sundatiger - Sundaöarna - Sundberg, Anton Niklas - Sundberg, Carl Gustaf - Sundberg, Carl Jonas Gustaf - Sundberg, Gustaf Emil - Sundberg, Halvar Gustaf Fredrik - Sundberg, Karl - Sundblad, Johan - Sundblom, Julius - Sundbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Sundasundet—Sundbo
796
sjön, ö. delen Floressjön (el. S. i inskränkt
bemärkelse).
Sundasundet, sundet mellan Sumatra och
Java, förenar Sundasjön med Indiska
oceanen. I S. ligger vulkanön Krakatau (se d. o.).
Sundatiger, zool., se Kungstiger.
Sundaöarna, vanlig benämning på de
mellan Malackahalvön och Nya Guinea belägna
Malajiska ö a r n a (se d. o.). Stora S.
omfatta Sumatra, Java, Borneo och Celebes
med närliggande kustöar, Små S. de östliga
småöarna, ss. Flores och Timor.
Sundberg, Anton Niklas, ärkebiskop
(1818—1900). Blev 1845 docent i Uppsala,
1849 teol. adjunkt i Lund, 1852 prof, i
dogmatik och moralteologi, kort därefter i
kyrkohistoria samt 1861
förste teol. prof, och
domprost i Lund. Tills,
m. E. G. Bring och W.
Flensburg utgav S.
1855—63 den
inflytelserika Svensk
Kyrkotidning. Det
kyrko-program, som här
utvecklades, stod i nära
sammanhang med den
samtida s. k.
nylute-ranismen i Tyskland
samt representerade
en lutherdom med
starkt accentuerande av det institutionella
och sakramentala. Tidskriften bekämpade
livligt såväl den vid denna tid
framväxande »frikyrkligheten» som den
uppsalien-siska »lågkyrkligheten». S. blev 1864
biskop i Karlstad och 1870 ärkebiskop. Genom
sin praktiska blick, sin fast utpräglade
åskådning och sin viljekraft kom han att
utöva ett betydande inflytande i samtidens
kyrkoliv. Ilans representativa förmåga var
vida berömd. Redan under Lundatiden vald
till riksdagsman, blev han snart en av
prästeståndets mest bemärkta medl. I debatten om
representationsförslaget tillhörde han
oppositionen. Efter reformens genomförande blev S.
led. av Andra kammaren och var 1867—72
dess förste talman; i Första kammaren (led.
1877—92) innehade han 1878—80 samma
funktion. Han invaldes 1874 i Sv. akad., 1877 i
Vet.-akad., blev teol. dr 1860 och jur. dr 1879
(i Köpenhamn). — Utom art. i Svensk
Kyrkotidning skrev S. bl. a. »Om införandet af
uniformitet med svenska kyrkan i Skåne och
Blekinge efter freden i Roeskilde 1658» (program
1862), »Jakob Ulfsson, Svea rikes erkebiskop
1470—1515» (1877) och »Om den svenska
kyrkoreformationen och Uppsala möte 1593» (1893).
Efter S:s död utgavs en samling »Tal vid
kyrkliga tillfällen» (1901). — Litt.:
Minnesteckning över S. av G. Billing (i Sv. Akad:s
Handl., XV, 1900); jfr ock E. Rodhe, »Svenska
kyrkan omkring sekelskiftet» (1930). G. A-n.
Sundberg, Carl Gustaf, skådespelare
och regissör (1817—98). Var 1839—87 anställd
vid de kungl. teatrarna, 1863—68 som
styresman för Dramatiska teatern, 1868—71 som
intendent vid Stora teatern och 1871—79 som
regissör vid Dramatiska teatern. Stil och
elegans, klokhet och värme präglade framför allt
S :s ytterst väl skolade framställningar av
älskare och resonörer. G. K-g.
Sundberg, Carl Jonas Gustaf, läkare,
akademisk lärare (1859—1931). Blev med. dr
1892, docent och laborator i Uppsala s. å., 1896
prof, i patologi där och var 1900—24 prof, i
patologisk anatomi vid Karol. inst. Bland S:s
skrifter märkas läroboken
»Mikroorganismerna från läkarens synpunkt» (1895—97; i
fullständigt ny bearb. 1915 med titeln
»Medicinsk bakteriologi och immunitetslära»), »Das
Glykogen menschlicher Embryonen» (i
Zeit-schrift für Gesamte Anatomie 1924), »Lärobok
i allmän patologi» (1925) och »Medicinsk
ordbok» (1926). R. T-dt.*
Sundberg, Gustaf Emil, jurist, led. av
Högsta domstolen (f. 1863 4/io)- Blev efter
studier i Uppsala och tingstjänstgöring v.
häradshövding 1889, assessor i Svea hovrätt 1898,
expeditionschef i Ecklesiastikdep. 1900,
häradshövding i Ärstads m. fl. härader 1903 samt
justitieråd 1906. S. har även verkat i
lagstiftningsarbetet. C. G. Bj.
Sundberg, Halvar Gustaf Fredrik,
förvaltningsjurist, universitetslärare (f. 1894
10/8). Blev jur. dr samt docent i stats- och
förvaltningsrätt i Uppsala 1927 och
stadsjurist i Stockholm 1930 (1928). S. har
utvecklat en betydande författarverksamhet, främst
inom kommunal förvaltningsrätt. Bland hans
arbeten märkas: »Den svenska
stapelstadsrätten» (1927; akad. avh.), »Rätten till väg
och gata» (1929), »Utredning rörande
be-svärsinstitut i befordringsärenden för
Stockholms stad» (1932), »Stats och kommuns
ansvar för befattningshavares tjänsteåtgärder»
(1933). Schg.
Sundberg, Karl, bergsingenjör (f. 189 1 28/8),
utexaminerad från Tekniska högskolan 1915.
Efter anställning vid gruvor i Sverige, Norge
och Finland utexperimenterade S. elektriska
malmletningsmetoder och är sedan 1930 verkst.
dir. i a.-b. Elektrisk malmletning. Se vidare
Geoelektriska letningsmetoder.
Sundblad, Johan, borgmästare i Sigtuna
(d. 1774), en av borgarståndets mest bemärkta
män vid frihetstidens riksdagar fr. o. m. 1760.
S. slöt sig först till hattarna, senare till
mössorna men framträdde konsekvent som
anhängare av ständerväldet i dess mest
överdrivna former. Han var en av ledarna för
stormlöpningen mot adelns privilegier vid
riksdagen 1771—72, då han frambar ett
förslag till privilegier för borgarståndet i den
mest trångbröstade skråanda. T. S-g.
Sundblom, Julius, åländsk tidningsman
och politiker (f. 18 6 5 22/«) Urspr.
folkskollärare, uppsatte han
1891 tidningen Åland,
vars red. han sedan
varit med smärre
avbrott, bl. a. under en
landsförvisning 1904—
05. S. representerade
Åland alla lantdagar
1906—18. Om S:s roll
i de åländska
strävandena för anslutning
till Sverige 1917—21
jfr Åland, historia.
Efter självstyrelsens
införande har S.
se
dan 1922 varit landstingets talman.
Sundbo, Närkes sydligaste härad, Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
