Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundwall, Johannes - Sundvik, Ernst Edvard - Sune Folkesson - Sunesönerna - Sung, dynasti - Sungari - Sunila, Juho Emil - Sunion - Sunna - Sunnanfjellske Norge - Sunnanskog el. Utanskog - Sunnanväder - Sunndal - Sunne - Sunnemo - Sunne, Ovikens och Hallens tingslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Sundvik—Sunne, Ovikens och Hallens tingslag
810
och romersk litteratur 1921. S. har publicerat
talrika vetenskapliga arbeten, bl. a. rörande
epi-grafik, personhistoria och uppkomsten av den
kretiska skriften. Den finländska
verksamheten i Tyskland under världskriget har S.
skildrat i »Kring jägarbataljonen» (1919). II. E. P.
Sundvik, Ernst Edvard, finländsk
universitetslärare (1849—1918). Blev med. dr
1882 och var 1886—1915 prof, i fysiologisk
kemi och farmakologi vid Helsingfors univ.
S. verkade förtjänstfullt för
apotekarutbild-ningen i Finland och gav sitt ämne dess plats
i den medicinska studieplanen. H. E. P.
Sune Folkesson, se Folkungaätten,
sp. 750.
Sunesönerna, benämning på en gren av
danska ätten Galen. Av Sune Ebbessons (d.
1186, son till Ebbe Skjalmsen, se Galen)
sju söner märkas Peder Sunesson (d.
1214), biskop i Roskilde 1191 och
konungens kansler 1201, Ebbe Sunesson, som
stupade vid Lena (se K u n g s 1 e n a) 1208
(om hans dotter svenska drottningen B e n
e-dicta se d. o.), stormannen Jakob
Sunesson på Möen (monogr. av F. Bojsen
1902) samt främst Andreas Sunesson
(d. 1228). Denne studerade i bl. a. Paris och
Bologna, var legat till Filip II August i
Frankrike, blev domprost i Roskilde och konungens
kansler samt 1201 ärkebiskop i Lund. Andreas
deltog i bl. a. tåget till Estland 1219 och var
ståthållare där till 1222. På grund av
led-gångssjukdom lämnade han ärkestolen 1223 och
drog sig tillbaka till Ivö, där han dog. Han
är en av det medeltida Nordens främsta
kyrkofurstar, lika berömd som statsman,
rätts-lärd, teolog och skald. Han hävdade starkt
den kanoniska rätten; om hans skånska
lagarbete se Landskapslagar, sp. 676.
Hans lärodikt »Hexaemeron» utgavs 1892 av
M. C. Gertz. Jfr V. Ammundsen i
Kirkehisto-riske Samlinger, 5: 3, 1905—07, samt O.
Ryd-beck m. fl., Ȁrkebiskop Andreas Sunessons
grav i Lunds domkyrka» (1926). B. H-d.
Sung, kejserlig dynasti i Kina (se d. o.,
sp. 708 ff.).
Sungari, kin. Sung-hua-kiang, flod i ö.
Manchuriet, upprinner i Chang-pai-shan och
utmynnar i Amur; längd omkr. 1,800 km;
ångbåtstrafik från Kirin. Biflod: Nonni.
Sunila [so’-], Juho Emil, finländsk
lant-bruksforskare, ämbetsman och politiker (f.
1875). Blev agronom 1898 och fil. dr 1908, var
docent i lantbruksekonomi vid Helsingfors
univ. 1910—23, blev
överdir. i
lantbruks-styrelsen 1923 samt
har bl. a. utgivit
undersökningar om
lantbrukets räntabilitet i
Finland. S. tillhör
riksdagen
(agrarpartiet) sedan 1922
(vice-talman 1929, talman
1930), var
lantbruks-minister nov. 1922—
jan. 1924 och dec. 1925
-—dec. 1926 samt stats-
minister dec. 1927—dec. 1928 och mars 1931—
dec. 1932. H. E. P.
Sunion, Ättikas sydligaste, bergiga udde,
bekant för de kvarstående sex kolonnerna av
ett doriskt tempel, som givit udden dess
grekiska namn, Kolonnes. Detta tempel, som är
uppbyggt på Perikles’ tid, tillhörde Poseidon;
av det i n. ö. belägna Athenatemplet finnas
grundmurarna kvar. M. Pn N-n.
Su’nna, se Islam, sp. 767.
Sunnanfjellske Norge, Norge s. om Dovre.
Sunnanskog el. Ut an sko g, i äldre
svenska urkunder de s. om Kolmårdens,
Tylösko-gens och Tivedens skogstrakter belägna, av
götar bebodda bygderna (jfr O v a n s k o g).
Sunnanväder, se Peder Jakobsson.
Sunndal, av Driva (se d. o.) genomflutet
dalherred i Möre fylke, på Norges västkust;
1,229,84 kvkm, 1,759 inv. (1930). Vid
Sunn-dalsfjord (inre Tingvollfjord) handelsplatsen
Sunndalsöra. Väg över Opdal till Dovre. Ax. S.
Sunne. 1. Landskommun i Värmlands län,
Fryksdals härad, kring övre Frykens s.
och Mellan-Frykens n. del samt S. köping (se
nedan 2); 571,65 kvkm, 9,119 inv. (1933).
Området kring sjöarna och anslutande
vattendrag utgör en av Värmlands bästa
jordbruksbygder, omgiven av höglänta bergs- och
skogsmarker. 8,260 har åker, 36,103 har skogsmark.
Egendomar: Rottneros, Stöpafors (se dessa
ord) m. fl. Bildar tills, m. S. köping S.
för-saml. (572,73 kvkm, 10,812 inv.), som utgör ett
pastorat i Karlstads stift, Fryksdals kontrakt.
2. Köping i Värmlands län, Fryksdals
härad, vid sundet mellan övre och
Mellan-Fry-ken; 108 har, 1,693 inv. (1933). S., som är
huvudort i Fryksdalen och kyrkby för Sunne
församl. (se ovan 1), har sparbanker och
avd.-kontor av två affärsbanker, station vid Kil—
Fryksdalens järnväg och ångbåtsleden i
Fry-ken samt livlig handel. Tax.-värde å fastighet
4,246,400 kr. (1931), tax. inkomst 1,599,426 kr.
Blev köping 1920.
3. Socken i mell. Jämtland, Sunne, Ovikens
och Hallens tingslag, kring Bergsvikens
mynning i s. Storsjön; 176,io kvkm, 1,542 inv.
(1933). Bördiga strandbygder; i det inre
skogs-och myrmarker. 2,078 har åker, 7,195 har
skogsmark. Ingår i S. och Norderöns pastorat
i Härnösands stift, Östersunds kontrakt.
Sunnemo, socken i Värmlands län, Älvdals
härad, kring av Svartån genomflutna sjöar;
250,53 kvkm, 1,486 inv. (1933). Kuperad
skogsbygd. 733 har åker, 18,023 har skogsmark.
Ingår i N. Råda, S., Gustav Adolfs och Hagfors
pastorat i Karlstads stift, Älvdals kontrakt.
Sunne, Ovikens och Hallens tingslag, i
Jämtlands län, bildat 1916 genom sammanslagning
SUNNE.OVIKENS o.
HALLENS TS
Skala Idsnull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
