Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svalor - Svaltingväxter - Svalört - Svalöv (Norra Svalöv) - Swammerdam, Jan - Svampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Svalor—Svampar
832
Svalor: t. v. ladusvala, Hirundo rustica, t. h. hussvala,
Hirundo urbica.
Svalor, Hirundi’nidae, fam. bland
tättingarna. S. äro små, livliga fåglar med kort
hals, platt huvud med kort, platt näbb och
vid munöppning, långa, smala vingar, korta
tarser och svaga fötter. De äro skickliga
flygare, som leva av insekter, vilka de fånga
under flykten. Alla flytta, de flesta till det
inre av Afrika eller ännu sydligare. I Sverige
finnas tre arter. II u s s v a 1 a n, Chélidonaria
(Hirundo) urbica, är ovan biåsvart, under vit.
Stjärten är grunt kluven, tarser och tår
fjä-derklädda. Längd 13—16 cm. Boet bygges av
lera el. jord, sammanklibbad med saliv, och
är runt och slutet. I regel bygges det på hus
under takskägget. Arten förekommer över hela
landet utom på fjällheden. Ladusvala n,
Hirundo (Chelidon) rustica, har djupt kluven
stjärt, rostbrun färg på panna och strupe och
ett brett svart band över bröstet. Längd 19
—21 cm. Den förekommer över hela landet
ehuru mer sparsamt norrut och bygger vanl.
i uthus ett öppet, skålformat bo av lera.
Backsvalan, Clivicola (Riparia) riparia,
liknar hussvalan men är ovan gråbrun,
varjämte tarser och tår äro nakna.
Fjäderdräkten är dessutom yvigare och saknar glans.
Den finnes över hela landet. Boet bygges
längst inne i en ända till 2 m djup vågrät
gång, som gräves i en strandbrink el. ett
sandtag, helst nära vatten. T. P.
Svaltingväxter, Alismatäceae, fam. bland
monokotyledonerna med dubbelt blomhylle,
talrika pistiller och nötlik frukt. S. äro
fleråriga, i sött vatten växande örter. I Sverige
finnas tre släkten. Sagittaria, pilblad,
s k ä k t a, har enkönade blommor i gles,
toppställd klase. <8. sagittifolia har vanl. tre slags
blad, bandlika nedsänkta, avlånga flytande
och pillika, som höja sig över vattnet.
Blommorna äro ganska stora, med ljusröda
kron
blad. Alisma, svalting, har tvåkönade
blommor. A. plantago aquatica har rosettställda,
hjärtlikt äggrunda blad och små blommor
med vita el. rödlätta kronblad. Echinodorus,
flocksvalting, liknar Alisma men har
spiralställda pistiller. E. ranunculoides, med
smalt lansettlika blad i rosett, växer i kärr
och pölar mer el. mindre sparsamt på
Gotland och i s. Sverige. G. M-e.
Svalört, bot-, se Ranunkel.
Svalöv, förr N. S v a 1 ö v, socken i
Malmöhus län, Rönnebergs härad, vid Söderåsens
fot, ö. om Landskrona; 25,14 kvkm, 2,218 inv.
(1933). Bördig, småkullig slättbygd. 1,969
har åker, 164 har skogsmark. I S:s
stationssamhälle (omkr. 1,050 inv. 1921) ligga
Sveriges utsädesförenings (se d. o.)
förädlings-anstalt för åkerbruksväxter, Per Bondessons
lantbruks-a.-b:s avelsstation för svin och
nötkreatur samt mejeri, Allmänna svenska
ut-sädes-a.-b. (se d. o.), Nya elektriska a.-b. Chr.
Bergh & C:i (under Luth & Rosén), Fridhems
folkhögskola och lantmannaskola samt
kommunal mellanskola. Egendomar: Axelvold (se
d. o.); Svalövsgården, Lönstorp m. fl. tillhöra
Allmänna sv. utsädes-a.-b. Ingår i S:s,
Källs-Nöbbelövs och Felestads pastorat i Lunds
stift, Rönnebergs kontrakt.
Swa’mmerdam, Jan, holländsk biolog (1637
—80). Blev med. dr i Leiden 1667, ägnade
sig därefter helt åt studiet av evertebraternas
anatomi. S:s skrifter trycktes först genom
Boerhaaves försorg 1737 under titeln »Biblia
naturæ». Flera av hans specialundersökningar
ha förblivit oöverträffade intill 1800-talet,
särskilt av insekternas anatomi. S. är
skapare av senare tids på utvecklingen grundade
insektsystematik och över huvud av insikten
om de lägre djurens utvecklingshistoriska
betydelse; han kullkastade definitivt
uralst-ringstron och formulerade
preformationsteo-rien (se d. o.). E-kN-d.
Svampar, Fu’ngi, avd. av växterna, enl.
Linné omfattande de bålväxter, som i alla
delar sakna klorofyll. Efter avskiljande av
klyvsvampar el. bakterier och slemsvampar,
vilka var för sig ha särskilda stamformer,
betecknas de övriga som egentliga s.,
Eumy-cetes, omfattande tre klasser: fykomyceter,
askomyceter och basidiomyceter (se dessa ord);
numera sammanföras emellertid de enklaste
fykomyceterna till en särskild grupp,
arkimy-ceter. — Det vegetativa systemet hos s. kallas
mycel (mycelium) och har vanl. utseendet av
ett fintrådigt, glest, färglöst flätverk. De
enskilda trådarna kallas hyfer och bestå antingen
av en enda långsträckt cell el. cellrader med
spetstillväxt. Stundom förekomma tätt
sammanflätade hyfmassor i form av klumpar
(sklerotier; se d. o.) el. strängar, vilkas inre
byggnad liknar parenkymvävnad. I samband
med fortplantningen bildas hos högre s. oftast
särskilda fruktkroppar. Hos jästsvamparna
(se d. o.) består myceliet av fria el. löst
förbundna korta celler, som föröka sig genom
knoppning. Hos en del primitiva el.
reducerade former är myceliet svagt utvecklat.
Cellväggen består av ett kitinartat ämne. I
st. f. stärkelse, som alldeles saknas, finnas
glykogen och fett. Myceliet av vissa s. är
fosforescerande (se Lys v ed). — Ang.
förök-ningsorganen se art. om de särskilda klasserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
