Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svalginflammation—Svallschakt
829
medföljande förträngning av lumen medföra
de ibland också andningsbesvär.
Om adenoida vegetationer se
N ä s s j u k d o m a r, sp. 83 f.
Pharynxtonsillen kan liksom mandlarna vara
säte för sjukdomsalstrande bakterier, som ge
sig till känna dels så, att deras bärare sjukna,
varvid de kunna framkalla en epidemi, dels
så, att bäraren förblir frisk men smittar andra
personer. De mest kända bakterierna
härvidlag äro hjärnhinneinflammationens och
difte-riens framkallare. Behandlingen av dessa
»bacillbärare» består i avlägsnandet av samtliga
dessa körtlar.
Svalget spelar med vid de vanligaste akuta
infektionssjukdomarna, t. ex. akuta
förkyl-ningssjukdomar och influensa i form av
hals-f 1 u s s (angina), difteri, scharlakansfeber och
mässling. Mandlarna och hela
svalgslemhinnan äro därvid svullna och högröda med
eller utan beläggningar. Dessa senare
förekomma nästan alltid vid difteri (se d. o.).
Ett slags halsfluss, som de senare åren
väckt särskild uppmärksamhet, följes av
agra-nulocytos (angina agranulocytotica), ett
försvinnande av de vita blodkropparna med
oförmåga att bilda nya sådana. Denna sjukdom,
som upptäcktes av tysken Schultz 1922, är
alltid svårartad och medför vanl. döden. Enda
behandlingsmedel, som visat någon effekt, har
varit röntgenbestrålning av blodbildande
organ. Sjukdomen är mindre vanlig i Sverige.
Även vanlig akut halsfluss kan i enstaka
fall vara av allvarlig, ja, dödlig karaktär. I
regel är den godartad och medför då ingen eller
kortvarig feber, smärtor vid sväljning,
huvudvärk, någon gång kräkningar och allmän
sjukdomskänsla. Halsfluss kan följas av
inflammation i öronen, blindtarmen m. m. Man
bör därför sköta även den relativt beskedliga
halsflussen väl: vila, våtvärmande omslag om
halsen, gurglingar, laxering, närande föda, ev.
med hjälp av smärtlindrande medikament.
Vanliga komplikationer till såväl akut som
kronisk angina äro dessutom muskel- och
ledgångsreumatism, hjärtfel och njurlidande.
Halsböld (peritonsillit, peritonsillär
ab-scess, flegmonös angina) utvecklar sig i
anslutning till inflammation i en mandel (angina
tonsillaris), varvid infektionen alltid utgår
från dennas övre pol och utbildar sig antingen
i främre eller bakre gombågen. Ibland
tömmer sig bölden (abscessen) spontant, men när
den mognat, d. v. s. gått till varig smältning,
är det i regel förmånligt att få den öppnad
på kirurgisk väg. Någon gång sprider sig
svullnaden utöver gombågarna nedåt
struphuvudet, varvid ett larynx-, resp, glottisödem
uppkommer (se Struphuvudets
sjukdomar). Tillståndet kräver sakkunnig
behandling av (hals)kirurg.
Kroniska inflammationer i svalget
äro vanliga i mandlarna (tonsillitis chronica).
Behandlingen är i regel kirurgisk. Tuberkulos
av godartad natur är ej ovanlig i mandlarna
och följes av lymfom på halsen. Mandlarna
böra avlägsnas kirurgiskt, varefter lymfomen
kunna minska eller försvinna. Ibland måste
även dessa behandlas för sig (strålbehandling
eller kirurgisk behandling eller bådadera).
Jfr Halsens yttre sjukdomar.
Sårbildande inflammationer i
830
Sverige äro Vincents angina, syfilis,
tuberkulos och de s. k. ulcererande
stomato-pha-ryngiterna. De båda förstnämnda skilja sig
däri, att de akuta in fektionssymtomen vid
Vincentska anginan äro mer framträdande
och att vid denna kunna påvisas två typiska
mikrober, liggande jämte varandra, ofta i
renkultur, medan i det syfilitiska såret kan
påträffas dess karakteristiska spirill, varjämte
blodprovet kan ge sina typiska reaktioner.
Vid båda dessa sjukdomar äro mestadels
mandlarna angripna, men även gombågarna
kunna vara såriga. Angina Vincenti reagerar
ung. lika prompt för kaliumklorat invärtes som
de syfilitiska förändringarna för de vanliga
antiluetiska medlen. Tuberkulösa sår i svalget
förekomma endast vid framskriden
lungtuberkulos.
Syfilis kan även uppträda i svalget, dels
som mukösa papler (se P a p e 1), dels som
vanlig halsfluss utan beläggningar och av ett
feberfritt och f. ö. beskedligt förlopp men utan
påverkan av vanlig halsflussbehandling. 1 båda
fallen är behandlingen antiluetisk.
Katarrer i svalget (pharyngitis) äro akuta
och kroniska. De förra läkas merendels lätt även
utan behandling, när slemhinnan befriats från
det framkallande momentet. Om retningen
kvarstår eller upprepas längre tid, blir
katarren kronisk, t. ex. hos rökare, vid katarr i
mandlarna eller i näsan och dess bihålor.
Fuktig katarr medför andra och lindrigare
besvär än torr katarr, som dessutom är mer
svårläkt och ibland trotsar all behandling.
Man känner sig »tjock i halsen», har ökad
slembildning, kladdar i svalget, stickningar,
sveda m. m. Beror katarren på sjukdom i
mandlar eller näsa, måste först
orsaksmomen-tet avlägsnas. Katarren kan också
sammanhänga med rubbningar i matsmältningen.
Tumörerna i svalget äro mestadels
elakartade (kräfta) och oftast lokaliserade till
mandlarna eller nässvalget. I sistnämnda lokal
förekommer mest hos barn en godartad svulst,
nasofibromet, och hos vuxna det kräftliknande
endoteliomet, som har god prognos till skillnad
från kancern. Den förra tumören behandlas
kirurgiskt, den senare radiologiskt. V. Nsl.
Svalginflammation, se Svalgets
sjukdomar.
Svalgkonstriktörer, anat., se Svalg.
Swalln, Wilhelm, personhistoriker (1851
—1907), protokollssekr. i Hovexpeditionen
1885—98, sedan registrator och arkivarie i
Patent- och registreringsverket. S. utgav
biogr. arbeten om bl. a. Ilögsta domstolen
(1879), svenska och norska statsrådet (1881),
svenska hovet under 1800 talet (1888) och K.
m:ts kansli efter 1809 (1892). (B. H-d.)
Svallgrus, av vatten, antingen vågor el.
strömmar, omlagrat grus.
Svallkött. 1. (Kir.) Alltför riklig
granula-tionsvävnad (se d. o.). Svampigt rött s.
iakt-tages oftast i ränderna el. på ytan av ett sår
och avlägsnas lätt genom etsning med lapis el.
bortskrapning. T. R.
2. (Zool.) Hos gädda periodisk ansvällning
av tandköttet i samband med tandömsning.
Under de s. k. svälttiderna hugger gäddan
ej efter rov. T. P.
Svallschakt, Svalltorn, se
Vattenkraftverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
