Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svamprot - Svampsjuka - Svampsjukdomar i huden, Mykoser - Svamptegel - Svan - Swan, Gustaf Nilsson - Swan, John Mc Allan - Swan, sir Joseph Wilson - Svanberg, Adolf Ferdinand - Svanberg, Alfred Christian Olof - Svanberg, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Svamprot—Svanberg, G.
838
Svamprot, bot., se Mykorrhiza.
Svampsjuka, se Silkesfjärilar, sp. 856.
Svampsjukdomar i huden, Mykoser
kå’-J
(lat. mycösis), kunna indelas i två grupper:
epidermomykoser, som orsakas av
svampar, vilka växa så gott som uteslutande
i den förhornade delen av överhuden [-(epider-mis) och dess bihang, ss. hår och naglar, samt
dermatomykoser, som äro sjukdomar,
vilkas parasiter intränga i djupare delar av
huden och kunna angripa under liggande
vävnader.
Epidermomykoserna orsakas av svampar,
tillhörande mögelsvamparna. De äro f a v u s
(se Skor v), pityriasis versicolor (jfr
Pity-r i a s i s), orsakad av Microsporon furfur, samt
erythrasma och trikofyti. Erythrasma,
orsakad av Microsporon minutissimum,
förekommer hos fullvuxna, vanligare hos män än hos
kvinnor. Utslaget uppträder som brunaktiga
el. något rödare fläckar, som nästan alltid
sitta i ljumskvecken och närliggande delar av.
lårens insida. Den förorsakar obetydlig klåda.
— Trikofyti, den allmännaste och
viktigaste, orsakas av Trichophyton-svamparna,
som i flera arter förekomma med olika
utbredning inom olika länder. Svamparna finnas
även hos djur, särskilt hos de vanliga
husdjuren, och överföras ofta från dem till
människor. Trikofyti uppträder ibland i enstaka
el. några få fläckar. Svampen bildar oftast
väl begränsade cirkelrunda härdar. Ibland
uppstår endast en uppklyvning av överhudens
hornlager, fjällning, och på den ej hårbevuxna
delen kan småningom spontan läkning ske i
centrum, medan utbredningen periferiskt
fortskrider, så att större och mindre ringar bildas.
Dessa former ha givit upphovet till namnen
revorm el. ringorm (eng. ringworm). I
andra fall, särskilt beträffande svamparter,
som direkt överföras från djur, är den
inflammatoriska retningen starkare, och i den
periferiska tillväxtzonen uppstå tättstående
blå-sor el. pustler (Ilerpes circinatus el.
tonsurans). I hår och skägg förekommer trikofyti
vanligast och är där ofta svår att utrota
(hårsvamp, skäggsvamp). Svamparna
växa där ej blott i huden utan genomtränga
även hår- och skäggstrån, som därigenom bli
sköra och avbrytas vid hudytan, så att till
synes kala fläckar uppstå. De sjuka håren äro
genomvävda med svampsporer, och sjukdomen
sprides därigenom lätt, särskilt med borstar
och kammar på rak- och friserstugor.
Stor-sporiga svampar ge stundom, när de växa in
på djupet i hårfolliklarna, anledning till en
varig inflammation med stark retning av
omgivande vävnad, så att runda, upphöjda,
tu-mörliknande härdar uppstå. Härvid förstöras
vanl. håranlagen, så att någon återväxt av
hår ej äger rum, och läkningen sker liksom
vid favus med kvarstående ärrbildning. Dessa
former kallas Kerion Celsi på hjässan och
Sycosis parasitaria i skägget. Trikofyti i
naglarna leder till förtjockning och
söuder-splittring av nageln och förekommer ofta
tills, m. trikofyti på andra delar av huden,
oftast i handflatorna. Många »kartnaglar»
äro av svampen angripna naglar.
Behandlingen av trikofyti är på den ej hårbevuxna
delen av huden lätt, och några dagars
penslingar med jodtinktur el. någon avfjällande
salva leder vanl. till läkning. I hår och skägg
är den svårare. Numera behandlas den med
röntgen. Nageltrikofytien är svårast att
utrota.
Dermatomykoserna utgöras av de sedan
länge kända aktinomykos el. s t r å
1-svampsjukdom (se d. o.) och m y c
e-t o m a el. m a d u r a f o t (se d. o.), vilka
orsakas av strålsvampar, samt blastom
y-k o s, en sällsynt sjukdom, orsakad av
pato-gena jästsvampar, och sporotrikos, den
vanligaste inom denna grupp, förorsakad av
Sporotrichum-svampar. Jodkalium har visat
sig vara det effektivaste läkemedlet mot de
båda sistnämnda sjukdomarna. L. Mbg.*
Svamptegel, se Champinjoner, sp. 883.
Svan, zool., se S v a n o r.
Swan, Gustaf Nilsson,
svensk-amerikansk författare (f. 1856 18/5). Utv.andrade
1870 med sina föräldrar till Nordamerika,
studerade vid Augustana college, var
bankkamrer i Sioux city, lowa, och var 1899—1929
svensk vice konsul. S. har bedrivit ett
resul-tatrikt forskningsarbete rörande den
svenskamerikanska litteraturen och gjort vidlyftiga
samlingar till Svensk-Amerikas kultur- och
litteraturhistoria. O. A. L-r.*
Swan [sæån], John Mc Allan, engelsk
konstnär (1847—1910). S. var som
djurskulptör och djurtecknare en av samtidens främsta.
Bland hans skulpturer märkas två kolossala
lejon för Cecil Rhodes’ grav. S. målade även
i olja, akvarell och pastell. Han är
representerad i National gallery (med »Den
förlorade sonen» m. fl.). G-gN.*
Swan [scoån], sir Joseph Wilson,
engelsk fysiker (1828—1914). Förbättrade de
fotografiska plåtarna och utarbetade
pig-menttrycket (se d. o.). Ännu viktigare var
hans uppfinning av den elektriska
glödlampan (1860) med glödtråd av kolat papper.
Senare framställde S. glödtrådar av bomull,
behandlad med svavelsyra, och med lampor,
inneslutande dylika glödtrådar, försåg S. först
en belysningsutställning i större skala (i
New-castle 1880). S. A-s.*
Svanberg, Adolf Ferdinand, fysiker
(1806—57), son till Jöns S. Blev docent i
matematik i Uppsala 1828, lärare vid Högre
artilleriläroverket å Marieberg 1835 och prof, i
fysik och mekanik i Uppsala 1841. En del
matematiska uppsatser och fysikaliska
undersökningar, om fluidas rörelse, om
termoelektriciteten m. m., finnas upptagna dels i
Vet.-akad:s Handl., dels i utländska vetenskapliga
tidskrifter. S. kan anses som den förste
konstruktören av bolometern (se d. o.). Led. av
Vet.-akad. (1831). S. A-s.*
Svanberg, Alfred Christian Olof,
kemist (f. 1896 13/4). Blev fil. dr vid
Stockholms högskola 1919, docent i biokemi där
1920 och docent i kemi 1923, prof, i
lantbruks-kemi vid Lantbrukshögskolan i Ultuna 1932.
S. har utgivit ett stort antal vetenskapliga
skrifter i biokemi och organisk kemi.
Svanberg, Gustaf, astronom (1802—82).
Blev 1825 astronomie docent i Uppsala, s. å.
vikarierande observatör och prefekt för
obser-vatoriet samt 1829 ord. observatör vid
detsamma. Efter att 1830—31 ha deltagit i
Topografiska kårens observationer och 1833—35
ha studerat i Tyskland inrättade han 1836 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
