Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
873
Swedenborg, E.
874
genom den cartesianska filosofien och genom
senrenässansen i Olof Rudbecks gestalt. I
England påverkades han av Newtons
kosmologi och gjorde bekantskap med Lockes
kun-skapslära, som kom att spela stor roll i S:s
religiösa utveckling, samt tog slutligen
intryck av den engelska nyplatonismen, den
s. k. Cambridgefilosofien, som sökte utnyttja
Cartesius’ filosofi för kristendomen i
mystikens anda. Empiri, rationalism och mysticism
blevo huvudbeståndsdelarna i S:s verk.
Bredvid hans spekulativa inriktning låg ett starkt
utpräglat praktiskt drag i hans väsen. I hans
omkr. 1729 författade »Principia rerum
natu-ralium» möter hans naturfilosofi i en form,
där det transcendenta f. ggn spelar
huvudrollen. Vid samma tid kom S. i beröring med
de pietistiska rörelserna och påverkades
särskilt av Dippels (se d. o.) radikala pietism.
Under det synnerligen produktiva
författar-skedet på 1730-talet strävade S. efter att
klargöra förbindelseleden mellan den
materiella och andliga världen, och han gled
småningom över från empirisk naturforskning
till religiös mysticism.
Sannolikt efter en personligt upplevd vision
började han från 1736—37 få drömsyner och
visioner i vaket tillstånd, som vanl. synas ha
varit ljusfenomen (fotismer). Från den
senmedeltida judiska mystiken, kabbala, övertog han
det för hans åskådning mest konstitutiva
momentet, korrespondensläran (framställd i
»Cla-vis hieroglyphica», 1741; tr. 1784; sv. övers.
1795). Enl. denna motsvaras liksom i all
teo-sofi varje jordiskt ting av ett andligt, vilket
av S. utföres på det mest invecklade sätt.
Genom korrespondensläran vann S. stöd för
en allegorisk bibeltolkning, och han skapade
ett säreget teologiskt system, som i sig sökte
förena filosofisk rationalism,
naturvetenskaplig empiri och religiös mystik.
Under resan 1743—44 kom S. in i en svår
psykisk kris, förenad med sexuella
påkän-ningar. över dessa upplevelser förde han
noggranna dagboksanteckningar (utg. 1859 av
Klemming under namnet »S:s drömmar», ny
uppl. av K. Barr 1924). Nu tyckte han sig
också komma i förbindelse med ängla- och
andevärlden, som av honom tolkades genom
korrespondensläran. Visionerna blevo allt
starkare och talrikare. Under ett besök i London
1745 råkade han in i en kris med hysteriska
fenomen, som fann sin lösning genom den
bekanta, enl. flera forskares åsikt
psykosenso-riella aprilvisionen, genom vilken S. fick i
uppdrag att tolka skriftens andliga innehåll
för människorna.
Därmed hade han nått den absoluta
vissheten. Med en profets självkänsla och
ödmjukhet under vissheten att vara ett Guds
redskap ägnade sig S. under en nära 30-årig
verksamhet åt den religiöse förkunnarens kall.
Förut hade han under sin naturfilosofiska
period sökt att liksom nedifrån mekaniskt
bygga upp hela världssystemet in i
andevärlden; nu sökte han i sina teologiska arbeten
liksom uppifrån utgestalta världssystemet som
allt svagare uppenbarelser av det andliga.
Enl. S. stå alla människor i samband med
andevärlden, även om alla icke, såsom S.
själv, äro medvetna därom. Varje människa
har i sig två änglar och två andar från
hel
vetet, vilka påverkas av andra andar.
Människan blir så ett centrum för otaliga andar,
som påverka alla hennes tankar och känslor.
S :s andeumgänge hade också ett oerhört
omfång. Hans andelära är icke något oredigt
fantasteri utan bygger systematiskt på
psykologien i »Oeconomia regni animalis».
Korrespondensläran bildar också grunden
för S:s bibeltolkning. Huvudurkunden är
»Ar-cana coelestia» (London 1749—56; sv. övers.,
»Himmelska lönnligheter», 1821, senare
»Himmelska hemligheter», 1861—63), som är en
utläggning av de två första Moseböckerna men
nästan kan anses som en förklaring över hela
bibeln. S:s bok »De coelo et ... inferno»
(London 1758; sv. övers. 1828) är eg. ett
utdrag ur vissa delar av »Arcana coelestia».
Den mest uttömmande och systematiska
framställningen av S:s åskådning finns i hans
sista arbete, »Vera christiana religio» (1771;
»Den sanna christna religion», sv. övers.
1795). Dessutom har S. i olika skrifter
behandlat detaljer i sitt system. I »Deliciae
sapientiae de amore conjugali» (1768;
»Vishetens njutningar af ägtenskapskärleken»,
1852) utvecklar han sin lära om
könsskillnaden och äktenskapet. Mannen är en avbild
av den gudomliga visheten, kvinnan av den
gudomliga kärleken. Endast i förening
framställa de det fullständiga gudsbelätet. Detta
är den andliga grunden till äktenskapet, som
därför finns även i himmelen. I »Doctrina
vitae pro Nova Hierosolyma» (1763;
»Lefver-neslära för Nya Jerusalem», 1821) betonar S.,
att religionens liv är att göra det goda och
att människan aldrig har mera sanning än hos
henne finns godhet.
Fastän S. själv icke gjorde något försök
att skapa ett nytt religionssamfund, uppstod
på grundval av hans religiösa åskådning,
kretsande kring planer på upprättande av den
s. k. Nya kyrkan, en vittfamnande,
alltjämt verksam riktning. Se vidare S w e d
en-b o r g a r e.
Litt.: S:s alla kända skrifter, tryckta och
otryckta, äro angivna i A. Stroh och Greta
Ekelöf, »Kronologisk förteckning öfver E. S :s
skrifter» (1910), och alla editioner av hans
verk i J. Hyde, »Bibliography of the works
of E. S. original and translated» (1906). De
viktigaste urkundssamlingarna och editionerna
äro I. Tafel, »Sammlung von Urkunden» (4 bd.
1839—45), och R. L. Tafel, »Documents
con-cerning... S.» (3 bd, 1875—77), samt den
förnämliga faksimileeditionen av S:s viktigaste
skrifter, som utgivits av Swedenborg society i
London (1916). S:s viktigaste religiösa skrifter
äro övers, till sv. av C. J. Manby 1876—1914.
Lättillgänglig är S:s »Religiösa skrifter i
urval» (1925; med inl. av M. Lamm). Jfr vidare
härtill Hj. Holmquist, »Ur
Swedenborgsforsk-ningens historia» (i Kyrklig Tidskr. 1909).
Bland mängden biogr. må nämnas B.
Wor-cesters (1883; amerikansk; många uppl.; den
främsta Swedenborgska biogr.), M. Lamms
(1915; det moderna huvudarbetet med tonvikt
på analys av S:s åskådning) och E. Kleens
(2 bd, 1917—20); S. M. Warren, »Compendium
of the theological writings of S.» (1875; många
uppl.); R. Lagerborg, »Fallet S.» (1924;
psykoanalytisk undersökning); G. Baeckström, »S.»
(1927); N. V. E. Nordenmark, »S. som
astro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
