Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska litteraturen - Den moderna litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska litteraturen (Den moderna litteraturen från 1890 till 1932)
917
iakttagelse och glänsande fantasisyn, har han
tolkat Schopenhauersk medkänsla, särskilt
riktad mot de ringa, de vanlottade och de
undanskjutna fantasimänniskorna; hans samtidigt
intellektuella och känsliga genius har haft en
klarsynt uppfattning av livets tragik. Erik
Axel Karlfeldt blev Frödings
efterträdare som lyriker i nationens ynnest; hans
lynnes must, manliga kraft och bredd lyckades
förläna hans livsstämning en spänningsfylld
harmoni, som sammanhåller ett rikt och
lidelsefullt sinnes motstridiga tendenser; av
alla tidevarvets diktare är han djupast fäst
vid jorden, landskapet och hembygdens
tradition. Tor Hedberg, som på 1880-talet
debuterat som realistisk berättare, anslöt sig i
sin motivrika dramatik, kulminerande i
»Johan Ulfstjerna» (1907), till 1890-talets
idévärld. Som hembygdsberättare om bönder och
fiskare intar Albert Engström med
osentimental humor en framstående plats;
slutligen kan nämnas Pelle Molin med
»Ådalens poesi» (1897). — Ellen Key
utvecklade tidevarvets skönhetsdyrkan,
livsdyr-kan och frisinne i »Tankebilder» och
»Livslinjer». Hans Larsson lämnade en
filosofisk analys av inbillningslivet i »Intuition»
och »Poesiens logik».
Vid sekelskiftet syntes en ny generation:
stadens novellister och lyriker. Desillusion
och känsla av livets trånghet i en ekonomiskt
begränsad borgerlig miljö kännetecknade dessa
författare. Hjalmar Söderberg
tolkade denna generations vemod i »Martin
Bircks ungdom» (1901), ett mönster av ren
och behärskad prosa. Söderbergs ironi,
skepsis och kvietism bildade skola
(»flanörlitteraturen»). Henning Berger var en
gatu-livets och ögonblicksstämningarnas träffsäkra
impressionist, och hans skildringar av
storstadslivets jäkt och hets och av rotlösa
existenser föregripa storstadsskildringar i
efter-krigslitteraturen. Bo Bergman debuterade
1903 som lyriker med »Marionetter»; hans
först resignerade pessimism har senare
härdats till ett viljebetonat trots mot livets
vulgariserande makter och eljest givit rum för
varmare stämningar. Nya, stundom
smattrande toner, som uttryckte endels socialt
patos, endels dyrkan av samtidens politiska
övermänniskor, ljödo från K. G. O s s i
an-n i 1 s s o n s diktsamlingar; han lämnade också
tidens första sociala roman med
»Barbarskogen». Ett kulturhistoriskt hembygdsepos var
Olof Högbergs »Den stora vreden» (1906).
— Inom lyriken gör sig under 1900-talets
första årtionden eljest mest gällande den nya
skånska hembygdspoesien, företrädd av
Vilhelm Ekelund och Anders
Österling; den förre utvecklar senare som
aforis-tiker under inflytande av antiken ett
person-lighetsideal av sträng och ren karaktär, den
senare riktar sin idylliska realism och blir
tolk för en mildare, human livsgestaltning.
Halländsk hembygdsdikt lämna Fredrik
V etterlund och Gustaf Ullman. —
Sigurd Agrell uttrycker i sin lyrik
Schopenhauerskt-indiska stämningar.
Omkr. 1910 mognar en ny
berättargenera-tion, som i synnerhet ger sin prägel åt följ,
årtionden. Den bryter 1890-talstraditionen och
sätter som sitt mål att skildra samtiden.
918
Den äger ett rikt mått av artistiskt
temperament och talang men är tillika socialt och
moraliskt inspirerad. Den är mer än något
tidigare litterärt släktled hemma i det
samtida Europa, och dess flesta representanter ge
skildringar av dess tillstånd och problem:
Gustaf Hellström, bosatt i London och
Paris, är den främste korrespondent Sverige
ägt, Marika Stiernstedt skriver om
Frankrike, Ludvig Nordström om
engelska förhållanden och gestalter under kriget,
Elin Wägner om efterkrigs-Wien och om
Ruhrockupationen, Nordström och Sigfrid
S i w e r t z berätta om sina världsomseglingar.
Ett dominerande livsintresse el. strävan efter
en världsåskådning utmärker vidare dessa
författare; Siwertz företräder bergsonismen,
Nordström utlägger »världsstadens» filosofi,
Sven Lidman gör en religiös omvändelse,
Elin Wägner förfäktar kvinnans moraliska
och sociala självständighet. Nordström blir
med en rad novellsamlingar och romaner det
moderna Norrlands epiker. Siwertz är
framför allt Stockholmsskildrare. Lidman
skildrade militär- och köpmannavärld i
Silfver-stååhlromanerna och har senare, ss. i »Huset
med de gamla fröknarna», tecknat
människolivet från den religiösa normens bakgrund.
Elin Wägner har växlat mellan moderna
kvinnoromaner i stadsmiljö (»Pennskaftet»)
och småländska bygderomaner (»Åsa-Hanna»).
Marika Stiernstedt har skildrat den moderna
kvinnans kärleks- och personlighetsproblem.
Hellström utmärkes av salt humor och
kulturkritisk reflexion. Martin K o ch blev
med kraftfulla skildringar ur arbetarmiljö och
ur den undre världen proletärlitteraturens
pioniär. Ernst Didring skildrade i »Malm»
Narviksbanans tillkomst. En plats för sig
intar genom sin frånvaro av tendens och sin
för det groteska böjda fantasi Hjalmar
Bergman; utom bergslagsromaner skrev
han även skådespel (»Swedenhielms»,
»Marku-rells», dramatisering av hans roman), som
blivit denna generations förnämsta insats på
dramats område. Även må nämnas Hasse Z
etterström och Anna Lenah Elgström.
En yngre generations originellaste diktare
är Pär Lagerkvist. Världskriget har
haft ett djupt inflytande på hans livskänsla,
som erfar ångest och revolt inför livets
osäkerhet och grymhet och söker en mening med
tillvaron. Han har med stigande kraft
gestaltat en metafysisk symboldiktning och med
stort poetiskt utbyte tillägnat sig
expressionismens teknik. En genial lyriker och
berättare var den tidigt bortryckte Birger
Sjöberg (»Fridas visor», »Kriser och kransar»,
»Kvartetten som sprängdes»). Den nya
litteraturen har i övrigt sin styrka på lyrikens
område. Erik Lindorm har besjungit
stockholmsk arbetarmiljö och som kåsör och
lustspelsförfattare skärskådat moderna
samhällsförhållanden. Gunnar Mascoll Sil
f-verstolpe har hyllat familjelivet, Sten
Selander är stadens sångare, Erik
Blomberg har i en idédiktuing, besläktad med
Lagerkvists, tolkat människoandens trots och
strävan mot ljuset, Karl Asplund diktar
kärleks- och havspoesi, Bertil Malmberg
känner kontrasten mellan skönhetsvärld och
verklighet. Ture N e r m a n har varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
