Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska litteraturen - Efterromantiken - Naturalismen - Den moderna litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"915 Svenska litt. (Naturalismen—Den moderna litteraturen från 1890 till 1932)
916
Carlén, Sophie von Knor ring).
Motiven voro i regel svenska, helst samtida
vardagsliv, förebilder togos från W. Scotts
historiska, de franska sensationella (från
1840-talets mitt) och de borgerliga engelska (från
1850-talet) romanerna. Tyskland hade ännu
betydelse för skalderna, »Das junge
Deutsch-land» för dem, som vände sig till dagsaktuella
ämnen och skrevo politiska tendensdikter
som O. P. Sturzenbecker och C. V. A.
Strandberg, de förnämsta
skandinavisti-ska poeterna. Periodens störste skald var
finländaren J. L. Runeberg, hos vilken realism
(»Älgskyttarne», »Fänrik Ståls sägner»)
förenas med romantik och nyklassicism (»Kung
Fjalar», »Kungarne på Salamis»). Han gav
som lyriker det stora föredömet av en renare,
osmyckad stilkonst. Nyhumanist och
romantiker var V. Rydberg, vars åskådning var
en platonsk liberalism och som banade väg
för ett antiortodoxt religiöst genombrott
(romanen »Den siste athenaren»). Hans
formsköna lyrik är tankediktning, som söker en
förening av hellenism och kristendom eller
gisslar sociala missförhållanden och tidslyten.
Lyrisk förnyelse bragte C. Snoilsky i
slutet av 1860-talet; hans diktning, sällsynt
åskådlig och konkret, omfattade ett rikt
register: resebilder, frihetssånger, fosterländskt
historiska bilder, symboliskt suggestiva bikter.
(Se vidare art. om B 1 a n c h e, A., B r a u n,
W. von, Bottiger, C. W.,
Grusen-stolpe, M. J., Malmström, B. E., N
y-b o m, J., T o p e 1 i u s, Z., W e n n e r b e r g,
G., W i r s é n, C. D. af.)
Naturalismen (1880—90). Trots den
moderata realismen i ämnesval och stil var
litteraturen på 1860- och 1870-talet väsentligen
idealistisk, konservativ och schablonmässig.
1880-talet medförde en nyorientering, framkallad av
påverkningar från England (Darwin, Buckle,
Spencer), Danmark (G. Brändes), Norge (Ibsen)
och den franska naturalismen. De av
naturvetenskaperna framkallade åskådningarna,
utilitarism, positivism och materialism, trängde
fram, politiskt och socialt utvecklades en
aggressiv radikalism, och särskilt hetsig var
diskussionen i frågan om kvinnornas
emancipation. »Det unga Sverige» avsvor romantik
och traditionell idealism, litteraturen vart
kritisk och tendentiös, man diskuterade problem.
Formellt betecknades förändringen genom en
direktare, hänsynslösare framställning; man
tillkämpade sig rätt att utan försköning
skildra verkligheten i all dess fulhet och fasa.
I denna litterära frigörelse består 1880-talets
största förtjänst. — Det nya skedet inleddes av
August Strindberg med »Röda rummet»
(1879). Han var skedets ende store författare
men alltför egenartad att stanna inom den
programmatiska »åttiotalismen», och hans
oerhört omfattande författarskap kom att spegla
de viktigaste rörelserna inom den europeiska
kulturen under följ, årtionden, bl. a. socialism,
nietzscheanism och mysticism. Han
nyskapade litteraturspråket och gav
verklighetsskildringen ett rikare, friskare, kraftigare,
kongenialare uttryck än tidigare skett. Han
var en betydande novellist och
romanförfattare, nådde högt även i sin lyrik och är
Sveriges ojämförligt främste dramatiker; både de
naturalistiskt koncentrerade och de mystiska,
drömspelsartade skådespelen, av honom
skapade nya former, ha haft inflytande på
världslitteraturen. Hans temperaments och hans
stils intensitet gav hans verk deras suggestiva
styrka. (Se även art. Benedictsson, V.,
Bondeson, A. L., B å å t h, A. U., G e i j e
r-s t a m, G. af, Hansson, O., och L e f f 1 e r,
A. Ch.) R-nB.
Den moderna litteraturen från 1890 till
1932- Den litteraturepok, som begynner under
1880-talets sista år och fortsätter under
närmast följ, årtionden, är s:s rikaste. De
yttersta orsakerna till den uppenbarelse av
stor estetisk begåvning och till den nationella
renässans, som känneteckna denna litteratur,
äro dolda; någon avsevärd nationell
upplevelse hade folket icke gjort. I denna epok
rinna rika flöden upp av nationell kultur,
hämmade av föreg. tidevarvs kosmopolitism
och positivism. A andra sidan är dock
1880-talets oppositionella realism en förutsättning
för den nya litteraturens blomstring; den hade
nedbrutit konventionalismen och
spiritualis-men, stärkt frihetskänslan och tvättat
diktarnas ögon; den skärpta iakttagelsen av det
yttre livet höjdes till klarsyn även inför det
inre. Inbillningen, bärare av minnets,
drömmens, längtans syner, får full supremati i
dikten. Hembygdsdikten får nu sin första rika
blomstring i Sverige med Frödings och Selma
Lagerlöfs Värmlandsskildringar, med Vättern
-landskapet hos Heidenstam och Dalarna hos
Karlfeldt. Insikt vaknar om släktledens
sammanhang, traditionens värde och minnets
makt. Denna insikt går vidare till nytt
intresse för Sveriges historia. I viss
motsättning till känslan för traditionen dyrkas också
under Nietzsches inflytande den starka
personligheten och hävdas individens frihet att
gestalta sitt liv. Hemkänsla och frihetskänsla
i förening alstra en patetisk dyrkan av livet.
Epokens svaga sida är en stundom ensidig
kult av konsten och livsglädjen, inför vilken
livets etiska, sociala och religiösa moment
kunna träda i bakgrunden.
Epokens ledande gestalt är Verner von
Heidenstam, som gav signalen med
»Vallfart och vandringsår» (1888); hans lyrik
fick patos och höghet i följ, diktsamlingar;
han vände sig till den historiska
berättarkonsten framför allt med »Karolinerna» och
medeltidseposet »Folke Filbyter» och
»Bjälbo-arvet». En av alla tiders största
verskonstnärer var Gustaf F röding; humor,
lyrisk skönhet, ädel mänsklighet, bevarad även
under psykisk brustenhet, beredde hans
diktning ett fortsatt segertåg genom nationen
länge sedan han själv i förtid tystnat.
Samtidigt med Fröding debuterade 1891 Selma
Lagerlöf med »Gösta Berlings saga»;
artistiskt raffinemang och naiv genialitet
samtidigt ha bragt hennes verk till alla
kulturfolk; hon har varit produktiv intill sin sena
ålder. Oscar Levertin, Heidenstams vän
och bundsförvant i litterär förnyelsesträvan,
framträdde med passionerad, färgmättad lyrik,
dyrkande livet under stark känsla av dödens
närhet, och blev därjämte tidevarvets ledande
kritiker. Per Hallström såg kritiskt på
tidevarvets esteticism och livskult; i sin
sammansatta novellistik, som har sin egna
blandning av satir och lyrik, skarp verklighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
