Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt bankväsen - Svenskt boklexikon - Svensk teater - Svensk Teologisk Kvartalskrift - Svensk Tidskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Svenskt boklexikon—Svensk Tidskrift
964
dare Bank, Enskilda banker och
Svenska aktiebanker. Tn.
Svenskt boklexikon, se Lin n s t r ö m, Hj.
Svensk teater. Kyrkliga spel förekommo
enl. Olaus Petri under medeltiden också i
Sverige. Ett spel om uppståndelsen uppfördes
i varje fall 1506 av lärjungarna vid skolan
i Söderköping. Från reformationen och fram
till början av 1700-talet uppfördes vid univ.
och skola antika grekiska och latinska
skådespel, från omkr. 1600 även offentligt och på
svenska, bl. a. av studenter i Uppsala under
ledning av J. Rudbeckius 1610—12. Svenska
skoldramer uppfördes från 1500-talets senare
hälft. Det första bibliska var Olaus Petris
»Tobie comedia» (1550), det första profana M.
O. Asteropherus’ »Tisbe». Studenter i
Uppsala uppförde 1611—13 historiska skådespel
av J. Messenius och 1620—21 av A. Prytz.
Under 1600-talet besökte tyska, holländska
och franska sällskap Sverige. På 1660-talet
spelade studenter under U. Hjärnes ledning
hans skådespel och utländskt drama i övers,
på Uppsala slott, och 1682—86 spelade
studenter under O. Rudbeck d. ä:s ledning i det
kungl. stallet i Uppsala. Det var detta första
svenska verkliga teatersällskap, som 1686
ryckte in på den kungl. skådeplatsen i
Lejonkulan i Stockholm. Under 1700-talet
dominerade tyska sällskap. Bland deras ledare
märkas J. A. Ulich, S. Klockau, J. C. Kunst, J. G.
Kempfe, M. Neygebauer (senare med svenskt
sällskap), S. von Qvoten, Elisabet Spiegelberg,
F. Darmstedter, K. von Eckenberg och G.
Seuerling (senare med svenskt sällskap).
Bland ambulerande svenska teaterledare
märkas omkr. 1750 harlekinen P. Lindahl och P.
Stenborg, omkr. 1800 J. P. Lewenhagen, J. A.
Lindqvist och J. P. Strömberg, under det
tidigare 1800-talet Chr. Svanberg, J A
Lam-bert, K. Wildner, A. P. Berggren och V.
Djurström, omkr. 1850 P. Deland, F. Deland, L.
Elfforss och O. Andersson, under det senare
1800-talet I. F. Smitt, C. O. Lindmark, V.
Ahman, C. Rohde, C. J. Fröberg (operett),
Thérèse Elfforss och A. Lindberg samt
norrmannen B. Lund (opera), omkr. 1900 V.
Rydberg, A. Ranft och Hj. Selander (båda också
med operettsällskap) samt E. v. d. Osten, under
1900-talet Ax. Lindblad (operett), H. Rönnblad,
J. Liander, V. Olin, K. Deurell, K. Lindroth,
Karin Swanström, H. Sandberg, Sigrid
Eklöf-Trobäck (operett), A. Ryding, O. Winge och
O. Hillberg. F. ö. har landsortens teaterbehov
tillgodosetts genom tillfälliga turnéer av
huvudstadens främsta konstnärer.
Om Stockholms teatrar se d. o.
Göteborg, där omkr. 1700 det Aschebergska
stallet och senare den s. k. Manufakturen
tjänat som Thalias tempel, fick 1779 i
Teatern vid Sillgatan sin första stående
teater. Bland dess ledare under 1700-talet
märkas den franskfödde J. von Blanc och A.
Widerberg. Den råkade senare i lägervall,
stängdes 1816, öppnades åter 1819 som Crohns
teater, kallades från 1820 Mindre teatern och
användes till 1845 av olika sällskap.
Teatern vid Södra Hamngatan
invigdes 1816 såsom Nya teatern, kallades från
1820 Stora teatern, senare Mindre teatern och
brann 1892. Den leddes från 1890 av A.
Lindberg. Teatern i Kungsparken
invig
des 1859 såsom Nya teatern och kallas från
1880 Stora teatern. Ledare voro bl. a.
V. Åhman 1870—74, F. Hedberg 1881—83, L.
Lundgren 1886—90, A. Lindberg 1890—93, A.
Ranft 1893—95 och V. Castegren 1904—06.
Teatern ägdes 1899—1917 av Ranft, som till
1920 tidtals drev den med egna sällskap. Ägare
är sedan 1917 a.-b. Stora teatern.
Verksamheten drives sedan 1920 av a.-b.
Göteborgs lyriska teater, f. n. med K. Kinch som
chef. Folkteatern, som öppnades 1897, är
inrymd i 1891 års utställnings banketthall,
under mellantiden känd som Lorensbergs
varieté. Bland teaterns ledare märkas A.
Eng-dahl 1903—22, de tre första åren tills, m. A.
Lavén, och efter ombyggnaden 1922 O.
Sandborg 1923—31. Nya teatern drevs 1909—
25 av Hj. Selander i Arbetareföreningens sal.
Lorensbergsteatern invigdes 1916 och
drives från 1918 av a.-b. Göteborgs teater.
Bland dess ledare märkas P. Lindberg 1919—
23 och T. Hammarén från 1926. Lilla
teatern ledes sedan öppnandet 1922 av Viran
Rydkvist, från 1926 i nybyggnad.
1 Nyköping ledde J. P. Strömberg 1800—02
stående teater. Malmö teater leddes 1893—95
av Hj. Selander. Hippodromteatern i Malmö
ledes f. n. av O. Winge. Hälsingborgs stads
teater drives sedan 1921 av ett a.-b., f. n. med
R. Wendbladh som chef.
Den första friluftsteatern öppnades 1908 i
Säter och fick snart efterföljare landet runt.
Sedan omkr. 1910 har en genom
Folkparkernas centralstyrelse organiserad
sommarturnéverksamhet alltmera utvecklats. Föreningen
Skådebanan (se d. o.) utsänder sedan 1911
egna turnéer. Amatörteaterverksamhet har
under senare år bedrivits av
studentteaterföreningar i Stockholm och Uppsala samt av
arbetarorganisationer över hela landet.
Litt.: W. Berg, »Anteckningar om
Göteborgs äldre teatrar» (3 bd, 1896—1900); N.
Personne, »Svenska teatern» (8 bd, 1913—27);
G. Nordensvan, »Svensk teater och svenska
skådespelare» (2 bd, 1917, 1918). G. K-g.
Svensk Teologisk Kvarfalskrift, som
började utges i Lund 1925, har till syfte att vara
ett samlingsorgan för nutida svensk teologisk
forskning. S. är landets enda
allmän-teolo-giska facktidskrift. Huvudred, är från början
G. Aulén. G. A-n.
Svensk Tidskrift. 1. En fortsättning av
Ny Svensk Tidskrift (se d o.), 1891
—95 utg. av F. A. von Schéele i Uppsala,
behandlade filosofi, historia, nationalekonomi,
aktuell politik, särskilt försvarsfrågan, av
utgivaren, H. Hjärne m. fl., innehöll vittra
bidrag etc. — 2. En fortsättning av den föreg.,
som 1911 uppsattes i Stockholm under
redaktion av E. F. Heckscher och G. Bagge. S.,
vars politiska ståndpunkt var oberoende av
de särskilda politiska partiernas program,
gjorde framför allt under de första åren
uppmärksammade insatser till förmån för ett
starkt försvar. Den hävdade i allm.
stats-arbetets effektivitet och sökte främja
statsintresset mot enskilda partiers el. klassers
oberättigade anspråk. Tidskriften, som
redaktionellt stöddes av en krets fasta medarbetare
(bl. a. H. Brulin, S. Clason, C. Hallendorff
och V. Söderberg), övertogs 1931 av en grupp
yngre Uppsalaakademiker med fil. dr I.
An
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
