Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
Svensksundsmedaljen—Svenskt bankväsen
962
tiotal transportskutor samt minst 1,500 man
förutom 500 sjuka. Ryssarna hade förlorat 2
fartyg och drygt 1,000 man. Slagets
strategiska följder inskränkte sig till att den svenska
kustarmén nödgades gå tillbaka över
Kym-menes västligaste mynningsarm, ty den
slagna flottan förstärktes snabbt.
Andra slaget vid S. Efter
Viborg-ska gatloppet (se d. o.) 3 juli 1790 hade
skärgårdsflottan under konungens befäl fattat
posto vid S. 9 juli angreps den av den ryska
under Nassau-Siegen, som med hela sin styrka
kringgick fienden och angrep från s. s. v. Mot
det högre befälets råd inväntade Gustav 111
fienden vid S.; endast i C. O. Cronstedt, som
fungerade som flaggkapten (stabschef), hade
han stöd. Frånsett med nickor bestyckade
roddbåtar, särskilt talrika på ryska sidan,
räknade den svenska flottan 195 stridsfartyg,
den ryska omkr. 150. Artilleristiskt voro
flottorna jämstarka. Ryssarna, uttröttade av
långvarig rodd, inlöpte på redden vid s. v.
bris och angrepo inemot kl. 9 f. m. Då de ej
lyckades tränga svenskarnas flyglar tillbaka,
kom deras center, bestående av de starkaste
fartygen, att beskjutas koncentriskt. Den
svenska reserven (»tyska brigaden») under
Cronstedt insattes på flyglarna, vänstra
flygeln (»finska brigaden») under Hielmstierna
kringgick Lehmäsaari och tog fienden i
ryggen. Kl. 6 e. m. var ryska flottan slagen. Den
friska sydvästen försvårade reträtten.
Ryssarna förlorade 22 tagna och minst 30
förstörda enheter, däribland flertalet av de större,
och omkr 7.400 man el. ung. halva styrkan;
enl. svenska uppgifter togos över 6,000
fångar. Svenskarna förlorade 6 smärre fartyg och
några hundra man av 12,800. Den förnämsta
följden av slaget blev fredsslutet på Värälä
gård 14 aug. — I båda drabbningarna deltogo
på svenska skärgårdsflottan åtskilliga av
arméns reg:ten, såväl från Finland som från det
egentliga Sverige. — Litt.: A. Munthe,
»Svenska sjöhjältar», VII, 4 och 6 (1917, 1923); om
andra slaget vid S. se P. O. v. Törne i Hist.
Tidskr. för Finland 1924. E. Hbg.
Svensksundsmedaljen, hederstecken,
instiftat av Gustav III 1791, utdelat till officerare
och underofficerare vid »såväl sjö- som
landstaten», vilka deltagit i båda el. endera av
sjösegrarna vid Fredrikshamn och Svensksund
1790. S., graverad av C. G. Fehrman och
präglad i två storlekar, är oval och lagd på ett
ankare. På åtsidan en framställning av
segergudinnan m. m., på frånsidan inskrift. — S.
har ibland förväxlats med en skådepenning
över segern vid Svensksund, även den graverad
av Fehrman, med konungens bröstbild på
åt-och skeppsstävar på frånsidan. E.E. A-n;S.Lpt.
Svensk Tandläkaretidskrift, se Svenska
tandläkare-sällskapet.
Svenskt Arkiv för Pedagogik, se P s y k e 2.
Svenskt bankväsen. De i Sverige
verksamma affärsbankerna kunna hänföras till tre
olika huvudtyper, rent lokala, regionala och
interlokala banker. De rent lokala bankerna
driva sin rörelse blott på viss plats med
närmaste omnejd. De regionala bankerna ha
större verksamhetsfält, dock i huvudsak inskränkt
till ett geografiskt begränsat område. Till
denna grupp hör flertalet av de s. k. enskilda
A.-B. KAKTOCRAFISKA INSTITUTET
Kartskiss över Svensksund och. kringliggande farvatten.
bankerna. De interlokala bankerna driva sin
verksamhet i hela landet eller större del
därav. Hit höra framför allt s. k. storbanker.
En mellanställning intar Stockholms enskilda
bank, vilken, ehuru med rent lokal
organisation, har en rörelse av interlokal, för att icke
säga internationell räckvidd. Medan bankerna
förr i större omfattning voro lokala, har en
förskjutning till allt större bankföretag
framträtt, särskilt under och närmast efter
världskriget. Då det befarades, att koncentrationen
av bankerna till allt större företag samt
verksamhetens vidgade utbredning genom
inrättande av avdelningskontor skulle kunna
medföra menliga följder, infördes i banklagen
stadganden, enl. vilka K. m:ts tillstånd skulle
fordras för banksammanslagningar och för
inrättande av avdelningskontor.
F. n. tillgodose de lokala och regionala
bankerna huvudsaki. de mindre och medelstora
kreditbehoven; de stora, särskilt de stora
industriella kreditbehoven äro hänvisade främst
till de interlokala bankerna. Bankernas
engagemang med industrien under krigstidens
uppåtgående konjunktur knöto bankerna allt
närmare industrien, vilket efter hand, särskilt
under den efterföljande depressionstiden,
föranledde svåra förluster för bankerna. Ur
lag-stiftningssynpunkt har det med hänsyn
härtill framträtt såsom ett önskemål att söka
förebygga ett återupprepande av
efterkrigstidens erfarenheter, och förslag i sådant syfte
ha även framkommit, med vilkas
genomförande man velat bereda väg för ett
återförande av s. till ett system av från
kredit-tagarna mera fristående bankinstitut. Se vi-
XVIII. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
