Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
977
Sverige (Klimat)
978
också en mångfald graniter; om dessa se bl. a.
Granit och Fennoskandia. Jämte
bl. a. vissa gnejser m. fl. till urberget
hörande bergarter ha många av dessa graniter
stor betydelse för S:s viktiga stenindustri (se
d. o.). Om utvinningen av kvarts och
fält-spat ur de urbergsgraniterna åtföljande
peg-matiterna se F ä 11 s p a t, sp. 119 f. Tilläggas
måste dock, att det där omnämnda Ytterby
fältspatbrott nära Vaxholm nu anses utbrutet.
Om S:s algonkiska bildningar se i första
hand Almesåkraformationen,
Dalasandsten, D al f or m a ti o n eii,
Fennoskandia och Visingsöformationen. Till
de algonkiska s. k. subjotniska
eruptivberg-arterna räknas ofta dalaporfyrerna, som täcka
stora områden i Dalarna; ibland anses dessa
porfyrer dock tillhöra urberget.
Kam biosilur i ska avlagringar ha
sannolikt urspr. täckt större delen av S. De ha
emellertid blivit till största delen
bortdenu-derade. Om de kvarvarande spridda
områdena el. smärre resterna samt om det
praktiska tillgodogörandet av ifrågavarande
bildningar se Blekinge, sp. 493, Dalarna,
sp. 345—346, Dalsland, sp. 389,
Gotland, sp. 867—868, Gästrikland, sp.
147, Jämtland, sp. 12, Lappland, sp.
774, Närke, sp. 67—68, Skåne, sp. 1236
—37, Småland, sp. 1355,
Västergötland, Öland och Östergötland samt
Fennoskandia, Kambrium, K a
m-brosiluriska systemet, S i 1 u r s y
s-temet och Stenindustri. Is. och mell.
S. samt efter fjällkedjans ö. rand säges den
där förekommande, i stort sett oveckade
kam-brosiluren ha normal utbildning (östlig
fa-cies). Den inom den kaledoniska bergskedjans
(se d. o.) överskjutningsområden uppträdande
veckade och till fylliter, gröna kloritiska
skiffrar samt mjuka glimmerskiffrar
omvandlade kambrosiluren (även innehållande
sandstenar, kvartsiter, konglomerat, kalksten m.
m.) säger man däremot vara av västlig facies
och kallar den även för k ö 1 i g r u p p e n el.
köliskiffrarna. Häri spelar (t. ex. i s.
Lappland) material från eruptioner av basiska
m. fl. vulkaniska bergarter en stor roll. För
de till skillnad från köligruppens bergarter
hårda kristalliniska skiffrarna (kvartsit- och
glimmerskiffrar, amfiboliter och gnejser) i
fjällkedjan, vilka i regel underlagra de förra,
har man brukat använda beteckningarna
s e v e- el. år eski f f r ar. Tills, m. de ofta
grovklastiska sparagmiterna (se d. o. och
Fennoskandia) ha de antagits bilda en
särskild åldersgrupp, sevegruppen, som
länge förmodats vara prekambrisk. Senare ha
emellertid många forskare hävdat den
åsikten, att åtm. stora delar av sevegruppen skulle
vara av kambrosilurisk ålder. Detta livligt
debatterade åldersspörsmål kan ännu icke
sägas ha blivit slutgiltigt avgjort.
Om de i S. uppträdande sedimentära
avlagringar, vilka äro yngre än silurperioden, och
om dessa bildningars tekniska tillgodogörande
se Skåne, sp. 1237—40, även Blekinge,
sp. 493—494, och Halland, sp. 308—309.
De flesta av de vittnesbörd om vulkanisk
verksamhet på sina ställen i S. under sen tid,
förmodligen tertiärperioden, som blivit
bevarade, finnas i Skåne, där de utgöras av ett
ganska stort antal kullar av basalt (se
Skåne, sp. 1240). De övriga äro ryoliten
vid sjön Mien i s. Småland på gränsen till
Blekinge och den vid Dellensjöarna i
Hälsingland förekommande andesiten el. delleniten
(se dessa ord). N. Zn.
Kvartärgeologi. Berggrundens
ytfor-mer voro vid kvartärtidens början nog i stort
sett lika de nuv. men täcktes vanl. av lokala
rester från föreg. vittring, som nedträngt
djupast, där urberget tidigast blottats från
sitt siluriska skyddstäcke. Det utefter gamla
sprickzoner förklyftade materialet bortfördes
sedan av den kvartära landisen, varigenom i
vissa trakter uppkommo kuperade
sjölandskap, som saknas i andra. Isen blottade även
bergbranter från vittringstäcket samt utfyllde
med sitt morängrus delvis forna, likformigt
nedskurna dalar, så att vattendragen numera
ofta urspårat samt påträffat ej genomskurna
avsatser, där forsar och vattenfall uppkommit.
Vattenfall och sjöar äro sålunda kvartära
bildningar, om än terrängformernas
huvuddrag bevisligen förskriva sig från närmast
föreg. perioder, i n. ö. Skåne sålunda från
krittiden, och ofta från tertiärtiden.
Förklyft-ningsmaterial, som landisen släpade med,
sarn-manmaldes till det moräntäcke, som upptar
största delen av landets yta och nu mest
användes till skogs- och hagmark.
Vattenmassorna från den bortsmältande landisen
omlagrade, tillrundade och sorterade morängruset
till åsarnas renspolade grus, som överallt
lämnar utmärkt väggrus och mursand. Finare
slamningsprodukter från samma stora
omlagring träffas i de vidsträckta avlagringar av
stenfri sand och lera, vilka blivit utbredda
över landets lägre delar, som då stodo under
vatten och som numera utgöra S:s förnämsta
odlingsbygder. Sin största utbredning ha dessa
i Väster- och Östergötland, inom Mälarhalvöns
landskap, den norrländska kustbygden och
floddalarna. (Se kartan vid Istiden, sp.
812.) Inom sistnämnda område har landet
höjt sig mest; här träffas de forntida
havs-avlagringarna ett par hundra m ö. h., under
det att deras gräns i Mellansverige efter hand
sänker Sig bortåt ett hundratal m, medan den
i Blekinge och s. Halland ligger endast ett
sextiotal m ö. h. och i s. Skåne ej vidare når
upp över den nutida havsytan. Här har i stället
Baltiska isströmmen från Östersjöns botten
medfört och utbrett den bördiga moränmärgel,
som utmärker s. v. Skåne. — Närmare
uppgifter om S:s kvartära bildningar och
utveckling återfinnas i art. Ancylussjön,
Baltiska issjön, Baltiska
isströmmen, Istiden, K vartär per ioden,
Litorina havet, Morän,
Postgla-c i a 1 a tiden, Ru 11 s t e n sås ar, Svea
älv, Torv och V a r v i g lera. G. D. G.
Klimatet bestämmes främst av följ, tre
faktorer: 1) landets utsträckning i n. och s.
mellan omkr. 55° och 69° n. br. och därav
betingade förhållanden i fråga om strålning
från solen, 2) landets läge inom v.
kustområdet av det europeisk-asiatiska
kontinentblocket och 3) dess läge nära Atlantens ö. kust.
De båda senare omständigheterna äro orsak
till att klimatet dels är mildare, än man
skulle vänta av de astronomiska
betingelserna, dels att ytterligheterna äro mindre ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
