Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Sverige (Växtvärld)
982
Vårfrosterna äro stundom besvärande för
lantbruket i s. och mell. Sverige, där
vegetationen utvecklas jämförelsevis tidigt; i n.
Sverige äro höstfrosterna i regel skadligare.
Antalet dagar med åska är 5—15 om året
och större i de inre delarna än vid kusterna,
större i s. än i n. Sverige. Även hagel
förekommer mera sällan i kusttrakterna än i det
inre av landet.
Bifogade kartor visa temp:s och
nederbördens fördelning över landet. Växlingarna i
dagslängd och solhöjd framgå av följ, tabell:
Sommarsolståndet Vintersolståndet
Lat.
Dagens längd (solen över horisonten) Solens höjd vid middag Dagens längd Solens höjd vid middag
56° 17 tim. 36 min. 57,5° 6 tim. 46 min. 10,5
60° 18 » 49 » 53,5° 5 » 42 » 6,5°
65’ 21 » 56 » 48,5° 3 » 20 » 1,5°
69° 24 » 00 » 44,5° 0 » —2,5°
Vegetationstiden, rgknad från vårsådden
till början av potatisupptagningen, är i
Norrland i medeltal 120, i Svealand 142 och i
Götalands kustlän 155 dagar. A. Å.
V äxtvärlden. Den svenska vegetationen kan
i vertikal led indelas i en serie
vegetationsbälten. Vissa av dessa kunna i
horisontal led indelas i flera vegetation
s-regioner, andra bestå av en enda region.
1. Havets och havsstrandens
vegetationsbälten. Havets vegetation
består dels av plankton (se d. o.), dels av
fastsittande växtsamhällen av sjögräs
(Zoste-ra, Potamogeton o. s. v.) och alger. Den
makroskopiska algvegetationens nedre gräns
ligger på växlande djup, säkert dock aldrig
under 40—50 m. 1 Östersjön finnes ett undre,
av rödalger behärskat Furcellaria-bälte upp
till omkr. 7 m djup och ett övre Fucus—
Pylaiella-büMe av blå^tång och smärre brun-,
röd- och grönalger. I Skagerakkustens
rikare algvegetation finnes ett Laminaria—
Furcellaria-biAte upp till omkr. 3—4 m
djup, ett så Vän g b ä 11 e upp till
låg-vattengräns n °och dt blåstångbälte
(med domii-^erande Ascophyllum nodosum,
Fucus vesicusjoSUs ch F. spiralis) upp
till den regelb%nndna vattenindränkningens
övre gräns. På s tarl^ exponerade stränder
försvinna de stora ^ihinaigerna och ersättas
av spädare brun-, röd- och grönalger. Sådana
växa även massvis på och under de stora
brunalgerna i alla bälten. — Dessa algbälten
bilda tillsammans hydrohalofytbältet
el. de egentliga havsvattenväxternas
bälte, vilket ovanför gränsen för regelbunden
havsvattenindränkning ersättes av h y g r
o-halofytbältet el. de saltvattenkrävande
landväxternas bälte. I detta bälte,
vilket fortsätter upp till de högsta
stormvågornas övre gräns, ha algerna på klippor och
block med få undantag ersatts av lavar. På
lös botten kunna redan i det ständigt
vatten-dränkta bältet vass- och sävsamhällen sticka
upp ur vattnet; hygrohalofytbältets
klippspringor, block-, grus-, sand- och lerstränder
hysa en mer el. mindre rik och sluten
strand ängsvegetation med en rad
karakteristiska underbälten.
2. Kalskärsregionen. Det ovanför
havsstranden vidtagande
låglandsbäl-t e t består av en rad olika vegetationsregio-
A.-B. KART. iNST.
Årsnederbörd, i medeltal 1881—1920.
ner. I de svenska skärgårdarna finnes vanl.
längst ut en skoglös region, vars
hällmarker klädas av rished (ljung, kråkris, odon,
blåbär o. s. v.) omväxlande med gräshed
(krus-tåtel o. s. v.), som vid stark gödning av
sjöfåglar el. betande får helt kan ersätta
risheden, samt stora hällar med endast
moss-och lavsamhällen, medan de block- och
grus-fyllda dalgångarna ha en mera ängsartad
vegetation.
3. Den maritima björkskog
s-regionen. I det uppländska
skärgårdshavet, d. v. s. det glesa skärgårdsområdet
mellan Sandhamn och Söderarm, följer mellan
kalskärsregionen och den inre skärgårdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
