Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Sverige (Växtvärld)
984
A.-B. KARTOGRAFISKA INSTITUTET
Skogbärande mark och viktigare trädgränser.
barrskogsregion en 1—2 mil bred ren
lövskogs-region med lågvuxna björkdungar i
hällmarkernas sänkor och springor samt en mera
högvuxen och sluten lövskog av björk, asp
och närmast stranden klibbal (men icke ek
el. andra ädla lövträd) i block- och
grus-fyllda dalgångar. Denna region, som i många
avseenden erinrar om fjällens
björkskogsre-gion, saknas i övriga svenska tätare och
smalare skärgårdar.
4. Den syd- och sydvästsvenska
ek- och bokskogsregionen. Vid
syd-och västkusten lämnar barrskogen vanl. ett
gott stycke från havet plats för en ren
lövskogsvegetation av ädla lövträd (se kartan),
den nordligaste utlöparen av den stora
västeuropeiska lövskogsregionen. Denna består
till mycket stor del av uppodlade el.
kalhugg-na marker, men stora arealer äro alltjämt
klädda av bok-, ek- el. ekblandskog.
Bokskogen är på de flesta marker starkast och
har enäast av en urgammal lövängskultur
hindrats att uttränga ekblandskogen från alla
bättre marker. Dess undervegetation är på
bättre marker av ängstyp, bestående av
mjuk-bladiga örter och gräs, på sämre (surare)
marker av hedtyp, bildad av kruståtel och
blåbärsris. Ekblandskogarna, bestående av
sommarek (se E k), ask, alm, lind, avenbok, lönn,
asp o. s. v., äro alltid av ängstyp, vanl. med
snårskikt av hassel el. hagtorn; de flesta ha
genom röjning förvandlats från slutna
lundar till lövängar (se d. o.). Dessa
spelade i det äldre kulturlandskapet en mycket
större roll än nu men ha nu till stor del
ersatts av åkrar. Rena ekskogar finnas
framför allt på de sämsta markerna;
barrskogs-regionens hällmarkstallskogar motsvaras i
denna region av hällmarksskogar av ek och
delvis björk, på mycket blåsiga ställen
övergående i låga snår. De bildas särskilt på
västkustens berg mest av vinterek;
fältskiktet är oftast av blåbärsrik hedtyp. På
fuktigare mark spelar även klibbalskogeu stor
roll. Genom tidigare skogsskövling ha på
västkusten stora områden förvandlats till
ljunghed, numera till stor del planterad med
barrskog, vars lidande utseende tydligt
vittnar om att vi här befinna oss utanför
barrträdens naturliga klimatgräns.
5. Den syd- och me 11 ansvenska
ek- och barrskogsregionen. Denna
intar den återstående delen av Syd- och
Mellansverige upp till ekens nordgräns (se
kartan), vilken i stort sett sammanfaller med
Norrlandsterrängens sydgräns. Regionen
bildar en del av den stora
centraleuropeiska övergångsregion mellan
västeuropeisk lövskogsregion och subarktisk
barrskogsregion, i vilken barrskog och ädel
lövskog kämpa om herraväldet. På de bättre
markerna har lövskogen övertaget, på de
sämre barrskogen. Barrskogen spelar numera
huvudrollen, men en mycket stor del av nutidens
åkerareal har upptagits i forna lövskogar,
vilka liksom i föregående region i form av
lövängar spelat en vida ?ÆJ^re roll i det äldre
kulturlandskapet. Bokskogen spemj nämnvärd
roll endast i gränsområfena mot fc ’re8- region.
F. ö. är lövskogen met ekbland fskog, liksom
i föreg. region mestapis förvandlad till
löväng, på Ölands och GÜand^rkalkrikaste
marker ofta med forhärBand/re lundalm och ask,
norrut allt artfattigare. Klibbalskog spelar
även här stor roll på fuktiga marker,
stränder, i skogskärr o. s. v. Asp- och björkhagar
intaga betydande arealer, uppkomna dels ur
genom betning o. s. v. degenererad löväng,
dels ur barrskog, i vilken asp och björk
regelbundet ingå och efter kalhuggning och
skogseld vanl. bilda den första återväxten.
Hällmarker samt torra sand- och grusmarker ha
mestadels ren tallskog, fuktigare
moränmarker ren granskog; blandskogar av tall och
gran spela stor roll på moränmarkerna. De
viktigaste tallskogstyperna äro lavrik
ljungtallskog (torrast) samt mossrik ljungtallskog
och blåbärstallskog (tätare och skuggigare);
de viktigaste granskogstyperna äro mossrik
blåbärsgranskog och ren mossgranskog. På
de bästa (kalkrikaste) barrskogsmarkerna
träffas örtrika barrskogstyper, i synnerhet i
Gotlands tallskogar. Hedar och ängar äro
vanl. kulturbetingade, med undantag av
alva-ren (se d. o.) på Ölands, Gotlands och västgöta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
