Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swift, Jonathan - Svikligt förfarande - Svikt - Svimning, Dåning - Svin - Svinarter - Svinavel - Svinavelsföreningar - Swinburne, Algernon Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svikligt förfarande—Swinburne
1055
»Sartor resartus». S. utsågs 1700 till kaplan
hos den engelske vicekonungen Berkeley i
Dublin och blev 1701 teol. dr. Han skrev en
parodi på tidens kristliga litteratur, »A
meditation upon a broomstick», och utgav 1708
den bitande skiiften »Argument to prove that
the abolishing of christianity in England may,
as things now stand, be attended with some
inconveniences». I den elaka »Predictions
for the year 1708», under sign. Isaac B i
c-k e r s t a f f, vände sig S. mot en
astrolog och almanacksutgivare, som brukade
profetera om kommande händelser, och förutsade
bl. a. dennes död 29 mars s. å. Dagen efter
lät han publicera, att astrologen dött; på
al-manacksutgivarens protester bevisade S.
logiskt i en ny skrift, att denne var död.
Tidigare hade S. umgåtts i liberala kretsar men
slöt sig sedan till de konservativa, som 1710
övertagit regeringen och med vilka S. i
grunden bättre sympatiserade. S. blev regeringens
bästa journalistiska tillgång och var under
fyra år, med stor makt som politisk
skriftställare, ministrarnas förtrogne. Utnämnd
1713 till domprost i Dublin, återvände S. dit
(1714), där han sedan förblev, bitter över
oinfriade förhoppningar på bättre karriär.
I S:s liv förekomma två gåtfulla kvinnor,
»Stella» och »Vanessa». S. hade undervisat
»Stella», Ester Johnson, hos Temple, och 1701
flyttade denna över till en gård i
Dublintrak-ten. Umgänget blev livligt, men något
giftermål kom ej till stånd. Den samling brev S.
1710—14 skrev från London, ofta på
små-barnsspråk (tonvalsasen för conversation), till
»Stella» (nu publicerade som »Journal to
Stella») visar hans känslas djup. Under
London-åren gjorde han ofrivilligt en ny erövring i
en ung fröken Ester Vanhomrigh, »Vanessa»,
som också (1714) slog sig ned i Dublintrakten.
»Vanessa» krävde giftermål, men sedan hon
uppträtt bryskt mot rivalen »Stella», ingrep
S. skoningslöst mot henne (1723); hon dog
kort därefter men hade förordnat, att S:s
kärlekslyrik till henne, »Cadenus and Vanessa»,
skulle publiceras, vilket skedde 1723.
Omdömet om domprosten i Dublinsocieteten var
till en början ej det bästa, men ett omslag
inträffade, då S. anonymt (1720) utgav en
besk vidräkning med Londonregeringens
hårdhänta behandling av irländsk industri:
»Pro-posal for the universal use of irish
manufac-ture», vari han rekommenderade irländarna
att bränna alla engelska varor utom
stenkolen! Den fördelaktiga stämningen
stegrades till vild popularitet efter S:s (anonyma)
sex logiskt bestickande, satiriska
»Klädes-handlarbrev», sign. M. B. Drapier (1724), mot
införande av skiljemynt i Irland, då
inkomsten därav avsågs tillfalla en viss mr. Wood
och en älskarinna till engelske kungen. —
1726 utgav han (anonymt) vad som anses vara
mästerstycket inom satirens konstart,
»Gulli-vers resor», nu kända som ungdomslektyr men
eg. bittert ironiska och mörkt
människoföraktande parodier på dåtida
samhällsförhållanden. Skildringen väckte stor entusiasm,
som hållit sig trots den då aktuella sociala
bakgrundens försvinnande (sv. övers, via
franskan 1772 och senare, fullst. övers. 1917).
Samma bittra stämning återkommer i en
svidande kritik av engelskt regemente på Irland,
1056
då S. (1729) på grund av den permanenta
hungersnöden på Irland i en skrift till synes
allvarligt råder att slakta barn till
människo-föda. — Hans dikter äro mindre
betydande. S. träffades av slaganfall 1742 och
levde sedan i apati. — S. betraktas allmänt
som den störste möderne satirikern. Hans
skriftspråk har varit förebildligt och genom
sin livliga naturlighet fördelaktigt påverkat
den engelska prosan. Inom den politiska
journalistiken var S. nydanare. Personligen var
han, trots ofta visad sårande rättframhet, en
älskvärd människa med gott hjärta.
Litt.: Sami, arbeten utg. av Temple Scott
(12 bd, 1897—1913); »Correspondence of J. S.»,
utg. av Elrington Bali (6 bd, 1910—14). —
Monogr. av J. Mortensen (1917; i inl. till
»Gullivers resor»), Y. Hirn (1918; på sv.), Sh.
Leslie (1928) och C. van Doren (1931) m. fl. —
S:s porträtt återges på vidst. plansch. G. L-t.
Svikligt förfarande, jur., sammanfattande
beteckning på åtskilliga förfaranden (i
synnerhet oriktiga uppgifter och rättsstridiga
förtiganden), som gå ut på att vilseföra
annan om något förhållande av betydelse för
någon rättslig angelägenhet. S. är ej föremål
för enhetlig rättslig reglering; straffbart är
det, i den mån det i särskilt fall företer
kännetecknen på något brott (bl. a. bedrägeri,
se d. o.); s. kan även medföra ogiltighet el.
hävande av avtal o. a. civilrättsliga
verkningar. Se även Svek. R. B-l.
Svikt, en sviktande trampolin, från vilken
simhopp (s v i k t h o p p) utföres. Se
Simning, sp. 884.
Svimning, D å n i n g, en på grund av —
genom plötsligt försämrad hjärtverksamhet —
otillräcklig blodtillförsel till hjärnan hastigt
påkommande medvetslöshet. S. går vanl.
hastigt över av sig själv, men tillfrisknandet
kan påskyndas genom att man lägger den
sjuke med huvudet lågt och i svårare fall ger
hjärtstimulerande medel. E. L-g.
Svin, se Svindjur, Svinraser och
Svinskötsel.
Svinarter, se Svinraser.
Svinavel, husdjurssk., se Svinskötsel.
Svinavelsföreningar, sammanslutningar av
mindre svinuppfödare i huvudsaklig avsikt att
genom gemensam anskaffning och underhåll
av goda galtar befrämja svinaveln. Sedan
1911 åtnjuta s. understöd av stat och
hushållningssällskap. E. T. N.
Swinburne [scoi’nbön], Algernon Charles,
engelsk skald (1837 5/4—1909 10In). Son till en
amiral, fick S. traditionell uppfostran vid
Eton och Oxford, vilket univ. han lämnade
1860 utan examen men med fördjupade
kunskaper i klassisk poesi. Hans första mera
bemärkta framträdande skedde med det
helleni-serande ödesdramat (på vers) »Atalanta in
Ca-lydon» (1865; sv. övers. 1912 av K. G.
Ossian-nilsson) med motiv från grekiska hjältesagan
och renässansdramat (på vers) »Chastelard»,
d. 1 i en trilogi, fortsatt i »Bothwell» (1874)
och »Mary Stuart» (1881). S:s talang
erkändes genast, och omdömet befästes genom
diktsamlingen »Poems and ballads» (1866), vars
sensuella lyrik och ungdomliga anfall på
moraliska fördomar slogo an el. ogillades.
Påverkningar från antiken, Baudelaire och S:s
prerafaelitiska umgänge äro skönjbara; ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
