Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svetsning - Svett - Svettdrivande medel el. Diaforetiska medel (Sudorifica) - Svetteduk - Svettkörtlar - Svettning - Svettningssystem - Sweynheym, Conrad - Svibel - Svicka - Svickel - Swidde, Willem - Svidja - Svidknott - Swietonia - Swift, Jonathan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Svett—Swift
1054
som arbetsstycket, vilken successivt
nedsmältes och därvid bringas att fylla fogen el. det
ställe, som skall behandlas. Såväl växelström
som likström kunna användas. Även skärning
av metaller kan utföras med elektrisk
ljusbåge. Under Autogen svetsning och
skärning äro på sp. 555 avbildade två
brännare för resp. s. och skärning med
acety-len och syrgas. Se även Aceton, A c e t
y-1 e n, Acetylengasverk, D i s s o u
s-g a s och Gasackumulator. — Autogen
svetsning av bly benämnes ofta blylödning
(jfr Lödning). O. B-n.
Svett (lat. südor), en vätska, som utsöndras
av hudens svettkörtlar (se Hud, sp. 79).
Människans s. är klar, färglös, har saltaktig smak
och en spec. v. av 1,001—1,010. Den innehåller 97
—99 % vatten, dessutom bl. a. koksalt samt
urinämne. Vid riklig svettavsöndring kunna
ej mindre än 12 % av kroppens kvävehaltiga
ämnesomsättningsprodukter utsöndras.
Svettavsöndring försiggår, även om s. ej
uppträder i form av droppar på huden. Dess
omfattning växlar mycket, för en fullväxt
man räknar man vanl. med 600—700 g per
dygn, vid svettning i vanlig bemärkelse
stiger den till 1—2 1 i tim. Svettavsöndringen
utlöses och regleras från centrala
nervsystemet, som genom nerver står i förbindelse
med de särskilda svettkörtlarna. Ej blott
höjd temp. av blodet kan försätta
nervmekanismerna för svettavsöndringen i
verksamhet; vid kvävning kan blodet verka på
liknande sätt, detsamma gäller vissa
sinnesrörelser. — Genom svettkörtlarnas
avsöndring hålles huden mjuk och smidig. Tillika
bindes värme vid s:s avdunstning från
kroppsytan, och genom att öka denna avdunstning
skyddar sig kroppen mot
temperaturstegringar. J. E. J-n.*
Svettdrivande medel el. Diaforètiska
medel, även S u d o r i’f i c a, öka
hudut-dunstningen. Hit höra fysikaliska metoder,
ss. heta bad, ångskåp och varma inpackningar,
vidare intagandet av rikliga mängder varm
dryck (t. ex. toddy, fläderte). Febermedel,
kräkmedel och pilokarpin (se d. o.) framkalla
också svettning. 1 äldre tider lade man stor
vikt vid svettning, som ansågs gynnsamt
påverka förloppet av många sjukdomar, särskilt
akuta. Numera är användningen av s. rätt
ringa (vid börjande »förkylning» samt vid
bristande njurfunktion för att avleda vätska
och däri lösta ämnen ur kroppen). Ljd.
Svetteduk, bibliskt namn på den vid
begravningar hos judarna ofta brukliga huvudduk,
varmed den dödes ansikte täcktes. Den s.,
som kom i beröring med Jesu ansikte,
troddes ha bevarat ett troget avtryck av
mästarens anletsdrag, och den s. k. Veronikaduken
är ett i konsten ofta förekommande motiv
(se Kristusbilder, bild 10, och V e r
o-n i k a). (E. L-k.)
Svettkörtlar, anat., se Hud, sp. 79.
Svettning, trädg., kallas den process hos
frukt, särskilt äpplen, varigenom en del
vatten avdunstar och den urspr. vaxartade
beläggningen på fruktens yta övergår till mer
el. mindre oljeartad beskaffenhet. Fruktens
yta kännes därvid fuktig. S. framträder
mycket starkt hos vissa äppelsorter, t. ex.
oranie-äpple, minst hos renetter. C. G. D.
Svettningssystem (eng. sweating system,
av sweater, utsvettare), från England hämtat
namn på ett avlöningssystem, som låter
arbetarna anstränga sig oskäligt för ringa
inkomst. S. karakteriseras av: 1) för
livsuppehället otillräcklig och emot arbetet
oproportionerligt låg avlöning (man talar också om
»svettningslön» = svältlön, en lön, som
placerar vederbörande under
existensminimum), 2) oskäligt lång arbetstid och 3)
ohygieniska förhållanden inom vederbörande
arbetslokaler. »Utsvettaren», som oftast är
yr-keskunnig, lever själv stundom under mycket
knappa villkor. I England tilldrog sig s.
stor uppmärksamhet omkr. mitten av
1800-talet, särskilt genom Charles Kingsleys (se
d. o.) skrifter (t. ex. »Alton Locke»),
Lagstiftningen har främst vänt sig mot
arbetslokalen; även ha bestämmelser utfärdats
om minimilöner och maximalarbetsdag (jfr
Arbetarskyddslagstiftning och
Arbetslön). Socialstyrelsen verkställde
1917 en undersökning om förekomsten och
omfattningen av hemindustrielit arbete i Sverige
samt om de ekonomiska och sociala
förhållanden, under vilka sådant arbete här drives, och
fick i febr. 1918 av K. m:t i uppdrag att
utarbeta förslag till lagstiftning, reglerande
hemarbetarnas arbetsförhållanden.
Litt.: Ch. Booth, »Life and labour of the
people in London», IV (1893); »Svensk
hemindustri» (del 1 och II, av Socialstyrelsen,
Sveriges Off. Statistik 1917). (E. F. K. S-n.)
Sweynheym [sväPnhälm], Conrad, se
Boktryckarkonst, sp. 712.
Svlbel (ty. Zwiebelfisch), boktr., sönderfallen
sats av boktryckstyper, även
sammanblandning av olika typsorter i tryckt text.
Svicka, konisk tapp av trä (ofta björk) för
att stänga tappningshålet i ett laggkärl.
Svickel, byggnk., se Pendentiv.
Svvidde, W i 1 1 e m, holländsk
kopparstic-kare (1660 el. 1661—96), kallades 1688 till
Sverige för att arbeta på fortsättningen av »Suecia
antiqua et bodierna» och Pufendorfs historia
över Karl X Gustav. S. utförde till dessa ett
flertal blad efter Dahlberghs teckningar.
Svidja, säteri i Sjundeå, Nylands län, kom
genom gifte omkr. 1500 till släkten Fleming
och ägdes bl. a. av Klas Fleming (Svidje-Klas)
samt innehades på 1700-talet av familjen
Reu-terholm. Nuv. ägare: frih. A. Wrede. H. E. P.
Svidknott, zool., se Fjädermyggor.
Swietönia, bot., se Mahogny.
Swift [su>ift], J on a t h an, anglo-irisk
satiriker och politisk skribent (16 6 7 30/n—1745
18/io). S. föddes i Dublin och uppfostrades i
Kilkenny school och Trinity college i Dublin,
som han lämnade 1688 med en förberedande
examen. 1689—94 var S. amanuens hos en
släkting, sir William Temple (se d. o.), och
tillträdde efter prästvigning ett pastorat vid
Belfast. 1696—99 var han Temples sekr. I en
häftig lärdomsstrid rörande antikens el.
dåtidens förmenta överlägsenhet gjorde S. ett
anonymt, av lysande kvickhet och besk ironi
präglat inlägg, »The battle of books», tr.
1707 tills, m. »The tale of a tub» (Sagan om
tunnan), en allegorisk satir om hur de kristna
kyrkosamfunden förfalskat Kristi lära genom
utsmyckningar; sagan blev förebild bl. a. för
Olof Dalin (i åtskilliga sagor) och Carlyle i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
