Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swinburne, Algernon Charles - Svinbådan - Svindel - Svindersvik - Svindjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Svinbådan—Svindjur
1058
domliga språkformer överflöda här som i alla
senare verk. 1 »Songs before sunrise» (1871)
föres strid mot kyrkan och politiskt
förtryck. Victor Hugos radikala frihetslängtan
klingar i S:s
konstfulla rimflätning och
djärva versslag, med
målande (ofta
nybildade) och av intensiv
känsla burna ord.
»Songs of two nations»
(1875) förråder
släktskap med Mazzini och
Victor Hugo, men
språket och versens
byggnad äro helt
originella. Andra
samlingen av »Poems and
ballads» (1878), »Songs
of the spnngtides» (1880) och tredje saml. av
»Poems and ballads» (1889) visa oförändrat
versifikatoriskt mästerskap, lyrisk intensitet,
en egendomlig panteistisk kärlek till naturen,
särskilt havet, och samma okuvliga
frihetstörst. S. skrev även parodier på engelska
skalder (»The modern heptalogia», 1880) och
pas-tischartade lyriska bekännelser (»A century of
roundels», 1883), som båda visa S:s lyckliga
imitativa förmåga. Hans andra betydande
lyriska samlingar äro »Studies in song» (1880), »A
midsummer holiday» (1884), hänförda hymner
till havet; »Astrophel and other poems» (1894)
och slutligen »A channel passage and other
poems» (1904), där den radikale
republiksvär-maren och frihetspatrioten uppträder som
nationalistisk lovsjungare av Englands storhet.
— Utom ovan nämnda mäktiga versdramer,
som alla äro olämpliga för sceniskt
uppförande, skrev han bl. a. tragedierna
»Erech-teus» (1876), med antikt motiv, »Marino
Fa-lieri» (1885), i renässansmiljö, och »Locrine»
(1886), efter en medeltida engelsk saga. De
episka dikterna »Tristram of Lyonesse» (1882)
och »The tale of Balen» (1896) äro glänsande
moderna parafraser av Artursagans och
medeltida romansers hjälte- och kärleksöden. —
Även som kritiker var S. verksam, särskilt i
fråna om Shakespeare och hans tid (»A study
of Shakespeare», 1880, och »The age of
Shakespeare», 1908), varvid han gjort en viktig
insats i forskningen om elisabetansk teater;
därjämte studier om William Blake (1868),
Charlotte Bronte (1877), Victor Hugo (1886)
och andra.
Som tänkare är S. mindre betydande; hans
kritik av viktoriansk kristendom utmynnar i
en handgriplig sensuell dyrkan av
naturkraften, särskilt havet, varvid hans väder-,
vind-och vattenpoesi aldrig når Shelleys klara
uni-versalitet. Hans radikala frihetsdrömmar,
republikanska svärmeri och antityranniska
hädelser voro uppriktiga men teoretiska och
klingade senare ut i chauvinistisk dikt. Hans
dyrkan av kraften motsvarades av svag
kroppskonstitution, hans kärlekslyrik av brist
på verkliga erotiska upplevelser, hans
motvilja mot modern teknik av en trettioårig
bosättning i en av Londons banala förstäder.
S. är den store diktkonstnären, förnyaren av
engelsk vers, även om hans förkärlek för
ålderdomliga ord, rim och allitterationer ledde
honom till uttryck som »our sad bad glad
mad brother» (om Villon). Redan första
samlingens »Dolores» och »Faustine» grepo som
nya, underbara melodier, och den mjuka
engelska versen fick i S. nya uttrycksmöjligheter.
Litt.: »Collected poetical works» (6 bd,
1918). Monogr. av bl. a. H. Svanberg (1909;
på sv.); E. Gosse (1917); Clara Watts-Dunton
(S:s kompanjon 1880—1909 i villan The Pines,
Putney), »Home life of S.» (1922); J.
Drink-water (1924); G. Lafourcade, »La jeunesse de
S.» (2 dir, 1928) och »S. A literary biography»
(1932); S. Chew (1933). Dikter översatta till
sv. av bl. a. Sigrid Elmblad, »S. Dikter i
urval» (1908). G. L-t.
Svinbådan, grund i n. Öresund, markerat
med fyrskepp s. v. om Höganäs. Blixtfyr,
ljusstyrka 700 Hefnerljus. Fyrskeppet
utla-des 1866.
Svindel, skenrörelse antingen av den egna
kroppen el. omgivningen, som ger intryck av
att »det går runt» och är åtföljd av obehag,
kväljningar, ångest och ibland kräkningar.
Frånsett de tillfällen, då den utgör förebud
till el. symtom på allvarligare sjukdomar, kan
s. uppkomma vid hastig järnvägsresa, vid
hastig lägeförändring m. m. Sjösjuka är
också en form av s. Orsaken ligger i att
jämviktsorganen icke i tillräcklig grad hålla
hjärnan underrättad om kroppens läge i
förhållande till omgivningen. Rent psykiskt
betingad (av fruktan) är däremot den s. man
erfar på stora höjder el. vid t. ex. agorafobi
(torgskräck). E. L-g.
Svindersvik, herrgård i Nacka socken,
Stockholms län, vid Svindersviken av Saltsjön. Är
numera delad mellan O. och K. A. Almgrens
stärbhus; tax.-värden resp. 309,300 kr. och
204,000 kr. (1931). Huvudbyggnaden
uppfördes på 1730-talet av Hårleman för C. Grill.
Jfr C. Forsstrand, »Malmgårdar och
sommarnöjen» (1919).
Svindjur, Suidae, däggdjursfam., tillhörande
de icke idisslande partåiga hovdjuren tse
Hovdjur, sp. 55). S. utmärkas av från
sidorna sammantryckt, borstbeklädd bål, lång
nos, framtill utbredd till en skiva, tryne, stött
av ett särskilt ben, medellång, tunn svans och
smala, tunna ben med fyra väl utvecklade,
klövbärande tår. Mellanfotsbenen äro, utom
hos navelsvinen (se d. o.), fria från varandra,
armbågs- och vadbenen fullständiga.
Hörntänderna (»betarna») äro trekantiga och bos
de flesta böjda uppåt, de främsta
kindtänderna ha skärande krona, de bakre malande.
Magsäcken är i regel enkel. S. bebo jordens
alla länder utom Australien och större delen
av Nordamerika. De flesta arter föda stora
kullar, och ungarna äro i regel strimmiga el.
fläckiga. Alla äro allätande, sällskapliga djur
med nattliga vanor och vistas helst på
sumpiga ställen. Till underfam. Suinae höra
knöl-svinsläktet och vårtsvinet (se dessa ord) samt
svinsläktet, Sus. Det europeiska
vildsvinet, S. scrofa ferus, når en längd av 1,5
m, vartill kommer den 25 cm långa svansen.
Boghöjden är 85—95 cm och vikten 150—200
kg. Huvudet är långsträckt och pannan låg.
Kroppen är täckt av styva, långa borst, till
färgen svarta med ljusa spetsar. Arten
förekommer i Europa, utom i Skandinavien, i
XVIII. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
