Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svinskötsel - Svinstad - Svintistel - Svinöy - Svipdag - Svir - Svirvel - Sviskon - Svištov, Sistova - Svit - Switch - Svitjod - Svivel - Svjatopolk-Mirskij, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svinstad—Svjatopolk-Mirskij
1063
största betydelse är, att grisarna så mycket
som möjligt få vistas ute för att få tillgång
till solljus till förekommande av den hos
smågrisar vanliga engelska sjukan (rachitis).
Galtgrisar, som ej skola användas till avel, böra
kastreras vid 3—4 veckors ålder, och vid 6—8
veckor kunna grisarna skiljas från modern.
1 Sverige nyttjas numera så gott som
uteslutande svin av stora vita engelska rasen och
förädlad lantras. Åtgärder till svinavelns
befrämjande äro statsunderstöd för premieriug
av avelsdjur, bildande av svinavelsföreningar
och svinavelsstationer, lag om
galtbesiktnings-tvång (14 juni 1928), stambokföring genom
Lantbruksstyrelsens försorg,
avkastningskon-troll över suggor samt gödkontroll av
avels-svinens avkomlingar. —
Avkastningskontrol-len över suggor utföres genom vägning av
griskullarna vid 3 veckors ålder. Den utföres
av kontrollassistent eller annan ojävig, av
hushållningssällskapet godkänd person. —
Officiell gödkontroll utföres på statens
försöksstationer i Åstorp (gr. 1923) och Hallsberg
(1931), vid Malmöhus läns svinavelsförenings
station i Furulund (1929) och Institutet för
husdjursförädlings försöksgård Wiad, Tumba
(1931). Dessa försök ge upplysning om hur
avkomman till olika avelsdjur förhåller sig i
fråga om tillväxt, foderförbrukning och den
slaktade varans kvalitet m. m. Resultaten
tjäna som vägledning vid avelsarbetet. Det
eftersträvas beträffande kvaliteten ett mindre
fett fläsk, än tidigare varit brukligt, för att
tillfredsställa såväl exportmarknadens som
den svenska stadskonsumtionens smak.
Ändamålet med s. är uteslutande
fläskproduktion. Först efter 1909 blev
fläskproduktionen tillräcklig för landets eget behov, och
numera (1933) exporteras omkr. 15 % av
produktionen. S:s lönsamhet är i väsentlig grad
beroende på svinens snabba tillväxt (ett svin
kan från en födelsevikt av omkr. 1 kg på 5—6
mån. växa till 90 kg) och stora förmåga att
utnyttja de billigare, kolhydratrika
foderämnena. Däremot är deras äggvitebehov
jämförelsevis ringa utom under den egentliga
uppväxtperioden, då en rikligare
äggvite-mängd behövs, för att tillväxten skall bli
den största möjliga (70—100 g per djur och
dag vid en kroppsvikt av 10—40 kg) samt
för mjölkbildningen hos digivande suggor
(400 g per dag per 100 kg). Lämpliga
foderämnen äro skummjölk, vassla, köksavfall,
potatis, rotfrukter ocn grönfoder, som kraftfoder
företrädesvis korn-, majs- och ärtgröpe samt,
särskilt för att höja äggvitehalten, blod-,
kött-cch fiskfodermjöl. Resultatet av utfodringen
brukar anges i foderförbrukningen, uttryckt i
foderenheter, i förhållande till viktökningen,
och som medeltal beräknas 3,5—4
foderenheter per kg viktökning. Det ekonomiska
resultatet betingas företrädesvis av foderpriset i
förhållande till svinpriset (pris per kg levande
vikt), och fläskproduktionen anses i allm.
kunna löna sig, då svinpriset är 5—6 ggr högre
än priset per foderenhet. Till slakt avsedda
svin böra avsättas vid en vikt av 80—90 kg,
som av de mera snabbvuxna raserna uppnås vid
5—6, högst 7—8 mån. ålder. E. T. N.; C. Hqt.
Svinstad, se B a n k e k i n d, sp. 843.
Svintistel, dets. som mjölktistel, se S o
n-c h u s.
1064
Svinöy, fyr på en holme n. om Stad, i Möre
fylke, Norge. Ax. S.
Svipdag, hjälten i »Fjolsvinnsmal» (se d. o.).
S. är också namn på flera svenska
sago-gestalter i fornnordiska källor. En av Rolf
Krakes bästa kämpar var svensken S. (se
Rolf Krake). S. blinde var, enl.
Snorres Ynglingasaga, fosterfader till Ingjald
111-råde (se d. o.). E. W-én.
Svir, flod i n. v. Ryssland, bildar Onegas
avlopp till Ladoga; längd 222 km. S. är
segelbar och står i förbindelse med Mariinska
kanalsystemet (se d. o.). Vid S. är f. n. ett stort
kraftverk under byggnad.
Svirvel. 1. (Fisk.) S v i v e 1, se Drag, fig.
2. — 2. (Skpsb.) Se L e k a r e 2.
Sviskon, bot., plommon, särskilt sorter med
långsträckta frukter.
Svistov [svijtå’f], S i s t o v a, stad i n.
Bulgarien, vid Donau; 12,046 inv. (1926). Viktig
exporthamn för spannmål. — Är krigshistoriskt
bekant genom freden 1791 mellan Österrike
och Turkiet samt genom ryktbara
flodövergångar (ryssarnas 1877 och Mackensens 1916).
Svit (fr. suite), följe, följd; rad;
efterver-kan. — Mus. (it. partita), en sammanställning
av dansstycken till en cykel. Huvuddanserna
voro under 1600-talets andra hälft a 11
e-mande, courante, sarabande och
g i g u e. Denna form förekommer ännu under
S. Bachs tid. Ofta inskötos andra danser före
den sista dansen: gavott, bourrée, rigaudon
o. a. Under 1700-talet måste formen
småningom vika för sonaten, ehuru namnet ännu
var vanligt intill 1750. Varken Händeis el.
Couperins »sviter» tillhöra formen som sådan.
Vid 1800-talets mitt återupptogs namnet men
nu för orkesterstycken i fri form. Franz
Lach-ner var den förste. Sedan blev orkestersviten
vanlig inom nyromantiska skolan. Ofta bestå
de enskilda styckena av danser men lika ofta
av rena karaktärsstycken. Till de mera
berömda nya höra Griegs »Fra Holbergs tid»
och de två Peer Gyntsviterna, Aulins s.
»Mäster Olof», Bizets »L’arlésienne» och »Rome»
och Massenets »Suite alsacienne». Jfr T.
Nor-lind, »Zur Geschichte der Suite» (1906). T. N.
Switch [smitfj, eng., växel (i ett
järnvägsspår o. dyl.); i allm. mekanisk anordning för
omkastning av rörelseriktning, tillslagning
och frånslagning av elektrisk ström m. m.
Svitjod (angls. Sweöpeöd, fsv. Suepiup, fnisl.
Svipjod), eg. svearnas folk, sedermera
svearnas land (Svealand, Svearike), slutligen
poetisk benämning på hela Sverige (se d. o.).
Hos Snorre Sturlasson förekommer ordet ock
i en annan, vidsträcktare bemärkelse,
betecknande hela det stora landet n. om Svarta
havet, största delen av nuv. europeiska
Ryssland (Svipjöd hin mikla).
Svivel. 1. (Fisk.) Se D r a g 4. — 2. (Sjöv.)
Se Förtöja.
Svjatopolk-Mi’rskij [svitapå’lk-],
rysk-litauisk ätt, som 1861 erhöll rysk furstetitel.
— Pe t r Dmitrijevitj S. (1857—1914)
var urspr. militär, sedan guvernör i olika
gu-vernement, blev sept. 1904 rysk
inrikesminister. Han upphävde en del av sin reaktionäre
företrädare Pleves anordningar och gjorde några
trevande ansatser till liberala reformer men
kunde ej dämpa missnöjet el. behärska den
oroliga situationen och avgick febr. 1905. — So-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
