Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svjatopolk-Mirskij, ätt - Svoboda, František Xaver - Svobodová, Růžena, f. Čápová - Svolder (Svold) - Svolvær - Svor, Anders Rasmussen - Svordom - Svullnad - Svulst - Svyck - Svåger - Svågerlag, Svågerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svoboda—Svågerlag
1065
nen Dmitrij Petrovitj S. (f. 1890), prof, i
rysk litt. vid Londons univ., har bl. a. skrivit
»Contemporary russian literature 1881—1925»
(1926), »A history of russian literature» (1927),
monogr. om Pusjkin (1926) och Lenin (1931)
samt »Russia; a social history» (s. å.). A. A-t.
Svoboda [svå’båda], F r a n t i s e k Xaver,
tjeckisk författare (f. 1860), f. d.
banktjänsteman i Prag. S:s rika produktion omfattar
lyrik som »Kvèty mych lucin» (Mina ängars
blomster; 1896), noveller, t. ex. »Pestré
po-vldky» (Brokiga historier; 1899), romaner,
bland vilka märkes »Reka» (Floden; 1909),
och dramatiska arbeten, ss. enaktaren »Poupè»
(Knoppen; 1902). S. tillhör den
socialrealistiska riktningen och anses vara en ypperlig
karaktärsskildrare. C. T-t.
Svobodovå [svå’bådåvä], R ü z e n a, f.
öä-povä, tjeckisk författarinna (1868—1920), g. m.
F. X. Svoboda (se d. o.), är särskilt känd för
sina fina skildringar av kvinnosjälen.
Romanen »Milenky» (Kärestor; 1901; 2:a uppl.,
helt omarb., 1915) och novellerna »Cernf
mys-livci» (Svarta jägare; 1908; novellen
»Skottet» ingår i »Nya tjeckiska noveller», 1927)
anses som hennes bästa arbeten. C. T-t.
Svolder (S v o 1 d), ö, enl. äldre uppfattning
belägen mellan Rügen och Pommerns kust,
enl. L. Weibull (»Kritiska undersökningar i
Nordens historia omkring år 1000», 1911)
identisk med Ven. Om slaget vid S. år 1000
se Olav, norska konungar, 2.
Svo’lvær, stad (ladested) och fiskläge i
Nordland fylke, Norge, på Austvågöy i Lofoten;
2,722 inv. (1930). Omges av höga fjäll och har
en rymlig, av öar skyddad hamn (se bild vid
Lofoten). S. är huvudstation för
vintertorskfisket (2,664 båtar med 7,742 fiskare
mars 1932). — Blev ladested 1918. Ax. S.
Svor, Anders Rasmussen, norsk skulptör
(1864—1929). Studerade bl. a. i Köpenhamn
och Paris. Bland hans arbeten märkas »Ung
flicka», gruppen »Sorg» och byst av F.
Nan-sen (i Nasjonalgalleriet), »Getsemane» (1899;
i Trondheim), »Simmaren» (staty i brons
1912, uppställd i Oslo) och byst av Chr.
Mi-chelsen (1914). G-g N.*
Svordom, bedyrande el. förbannelse el.
utrop, vari Guds namn, heliga personer el. ting
el. namn på onda makter ingå, ofta i
förvrängda former. S. ha nyttjats i olika språk
sedan urminnes tid. — Se E. Hellquist, »Om
namn och titlar, slagord och svordomar» (1918).
Svullnad kallas varje patologisk upphöjning
på kroppsytan el. förstoring av någon
kroppsdel utöver det normala. S. kan således vara
antingen lokal el. mera allmänt utbredd. Som
exempel på det förra kan nämnas s. efter
ett slag, ledgångssvullnader vid s. k.
reumatisk feber, under huden belägna svulster m. m.
Allmän blir s. genom hindrad cirkulation,
denna må bero på ett lokalt hinder i ett
större blodkärl (blodpropp el. tryck mot
kärlet) el. sjukdomar i de organ, som ombesörja
organismens vätskeutbyte (hjärtfel,
njursjukdomar m. m.). E. L-g.
Svulst (lat. tu’mor, av tumére, svälla, även
nlat. neopla’sma) kallas i stort sett varje
begränsad utbuktning på någon kroppsdel,
varhelst den uppträder. Med den internationella
beteckningen tumör menar man emellertid
en sjuklig vävnadsnybildning, som i morfolo-
1066
giskt hänseende karakteriseras av en mer el.
mindre utpräglad laglöshet hos de olika
svulst-formerna. I biologiskt hänseende utmärkas s.
av cellernas starka och självständiga
förök-ningsförmåga, ohämmad av hänsyn till
organismens nytta. S. tillväxa genom förökning
av de egna cellerna, antingen expansivt,
då de, väl avgränsade, undantränga den
omgivande vävnaden, el. i n f i 1 t r a t i v t, då
denna vävnad genomsättes av svulstceller. I
allm. uppträda s. primärt endast på ett ställe
i kroppen, men ett sekundärt mångfaldigande
genom svulstcellernas förflyttning
(metastas, se d. o.), antingen genom direkt
beröring (kontaktmetastas) el. genom blod- och
lymfvägar, är vanligt. Med hänsyn till s:s
inverkan på organismen indelar man dem i två
grupper: godartade (benigna) och
elakartade (maligna). De maligna s. utmärka
sig för sin infiltrativa, snabba växt och
benägenhet att metastasera och framkalla
av-magring. De benigna sakna dessa egenskaper
men kunna ibland genom sitt läge realiter
verka elakartade. Alltefter svulstparenkymet
indelas s. i enkla och sammansatta
el. i h o m o i o t y p i s k a, vilkas histologiska
byggnad äger motsvarighet hos normalt
förekommande vävnader, och heteroty piska,
vilkas histologiska byggnad saknar sådan
motsvarighet Inom vardera gruppen klassificeras
de enskilda formerna efter sin vävnadsart.
De homoiotypiska s. omfatta huvudsaki. följ,
svulstformer: f i b r o m, bindvävssvulst, 1
i-p o m, fettvävssvulst, k o n d r o m,
broskvävs-svulst, o s t e o m, benvävssvulst, m y x o m,
slemvävssvulst, m y o m, muskelsvulst, a n g
i-o m, kärlsvulst, n e u r o m och g 1 i o m,
nervsvulst, epitheliom, epitelsvulst, med
under-avd. p a p i 11 o m (ytepitelsvulst) och a d
e-nom (körtelepitelsvulst). De heterotypiska s.
utgöras av s a r k o m, vilka bilda de
heterotypiska formerna av fibrom, lipom, kondrom,
osteom och myxom; vidare de heterotypiska
formerna av myom, angiom, neurom och
gliom samt de heterotypiska epitelsvulsterna,
kräftsvulsterna (kancer, k a r c
i-n o m). De heterotypiska s. äro maligna, de
homoiotypiska benigna, även om beträffande de
senare i en del fall vissa
malignitetskaraktä-rer kunna föreligga. Biandsvulsterna
äro jämförelsevis mera sällsynta. Ang.
svulstcellernas liv och orsaken till svulstbildning
se Kräfta, sp. 220. E. L-g.
Svyek, fest, dryckeslag.
Svåger är ens makes (makas) broder el. ens
systers man. Mindre noggrant kallas också ens
makes (makas) systers man s. Jfr Svåger lag.
Svågerlag, Svågerskap, i vanligt
språkbruk förhållandet mellan en person och hans
svåger el. svägerska (se dessa ord), i
rättsspråket åter förhållandet mellan en
person och vilken som helst släkting till hans
make. Här skiljes alltså mellan rätt u p
p-och nedstigande s. samt s. å sidan.
Det förra består mellan ena maken och den
andres ascendenter el. avkomlingar (t. ex.
förhållandet till svärföräldrar el. styvbarn), det
senare mellan ena maken och den andres
sido-släktingar (härunder ingår det vanliga
språkbrukets s.). Rättsligt sett består s. även
sedan det äktenskap, som grundlagt detsamma,
upplösts. Rätt upp- och nedstigande s. är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
