Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svågerlag, Svågerskap - Svår - Svägerska - Sväljning - Svällare - Svällton - Svält - Svältkur - Svältlön - Svältorna - Svämbildningar, svämlera, -sand, -grus - Svämlera, Svämsand - Svänghjul - Svängjärn - Svängningsknut - Svängningsrörelse - Svängningstal - Svängningstid - Svängsta - Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1067
Svår—Svärd
1068
äktenskapshinder samt domar- och vittnesjäv;
s. å sidan i vissa närmare led har tidigare
utgjort äktenskapshinder och är fortfarande
jävsanledning. Utvidgningar av s. ha
föranletts av den katolska kyrkans uppfattning
av man och hustru som ett kött: sälunda
uppställdes begreppet andra s., näml,
förhållandet till den, med vilken ens make varit
besvägrad (t. ex. hustrus styvmor, hustrus
brors hustru); vidare det s. k. tredje s.,
d. v. s. förhållandet till den, till vilken ens
make stått i andra s. (t. ex. makes styvfars
änka). T. o. m. mellan mannens och hustruns
släkter inbördes kunde kyrklig
rättsuppfattning räkna s. Dessa utvidgade s. erkändes
även i äldre svensk äktenskapsrätt. Mellan
en person och släktingarna till den, med
vilken han haft könsförbindelse utan äktenskap,
räknas s. k. oäkta s., som i svensk rätt
ända till 1915 utgjorde äktenskapshinder i
samma mån som egentligt s. Slutligen har
även trolovning den betydelse, att viss verkan
av s. (vittnesjäv) inträder mellan en trolovad
och den andres släktingar. C. G. Bj.
Svår, sjöv., grov, tung, stor, t. ex. svårt
artilleri, svår sjö (se Sjöhävning).
Svägerska är ens makes (makas) syster el.
ens broders hustru. Mindre noggrant
betecknas också ens makes (makas) broders hustru
s. Jfr S v å g e r 1 a g.
Sväljning, fysiol., födans fortskaffande från
munhålan till magsäcken. Vid denna akt
samverka dels drivmekanismer, dels mekanismer,
som avstänga svalget från luftvägarna genom
näsan och struphuvudet. Den flytande födan
så att säga sprutas genom svalget och
matstrupen ned i magen. Det erforderliga
trycket åstadkommes genom muskler, som höja
munhålans botten mot gommen. Omedelbart
efter nedsprutningen kommer en
sammandragning, som i form avenperistaltisk våg
(se Peristaltiska rörelser) genomlöper
svalgets och matstrupens muskler. Den fasta
födan formas i munhålan till en tugga, som
genom tungans tryck mot gommen successivt
drives bakåt, tills den kommit bakom främre
gombågarna, där den fattas av den
nyssnämnda peristaltiska vågen. Samtidigt träda
av-stängningsmekanismerna i verksamhet.
Gomseglet spärrar tillträdet till den övre, bakom
de bakre näsöppningarna befintliga delen av
svalget. Struphuvudet dragés uppåt och
framåt, dess ingång täckes av tungroten, som
välver sig bakåt. Inuti struphuvudet lägga sig
de s. k. falska stämbanden över den slutna
ljudspringan. I svalgmekanismen ingår även
öppnandet av magmunnen (kardia). Hela
förloppet tar några sek. Sväljningsakten är en
reflex, som utlöses genom den mekaniska
retning, som födan utövar på slemhinnan, vilken
bekläder bakre delen av tungan och främre
gombågarna. Sväljningsreflexens centrum (se
Reflex, sp. 546) ligger i förlängda märgen.
Vid en del nervsjukdomar angripes denna
nervmekanism, varvid s. blir mer el. mindre
försvårad. J. E. J-n.*
Svällare, en i en orgel befintlig inrättning
för åstadkommande av crescendo och
diminu-endo. Regleras på en kyrkoorgel med foten,
vid orgelharmonium med knät. T. N.
Svällton, se Röstapparat, sp. 118.
Svält, fysiol., se Hunger.
Svältkur. Frånsett den s., som med tiden
alltmer kommit att användas i mera
kosmetiskt syfte för att nedsätta kroppsvolymen
och som skapat den »slanka linjen» — ett
mod, som, använt med måtta, säkerligen gör
mycket gott för folkhälsan —, användas
dietkurer med inskränkt näringstillförsel vid en
mängd kroniska sjukdomstillstånd, där det
gäller att genom nedsättning av
kroppsmassan minska påfrestningen och arbetet för
organismens vitala organ. Härvidlag kan den
fysiologiska motiveringen vara skiftande, t. ex.
när det gäller att spara el. förebygga ett
överansträngt hjärta vid inkompensationer av ena
el. andra slaget el. att skona bukspottkörteln
vid sockersjuka. Ang. de närmare principerna
för s. se D i e t k u r, sp. 892. E. L-g.
Svältlön, se Svettningssystem.
Svältorna, kala el. glest bevuxna bergåsar
och ljunghedar, uppkomna genom skövling av
ek- och bokskog i Kullings och Gäsene
härader av Älvsborgs län. Sedan 1860-talet ha
S. till stor del skogplanterats.
Svämbildningar, svämlera, -sand, -grus,
äro avsatta under tillfälliga översvämningar
av vattendrag och sjöar samt innehålla ej
sällan växtlämningar. Uppkomsten av s.
ökades, då åkerbruket för bortsvämmande regn
blottade allt större arealer från det skyddande
växttäcket. S. avsattes därvid ofta på
tidigare torvmark. S v ä m i s, av ända till flera
m mäktighet, bildas allmänt om hösten i
arktiska trakter därigenom, att
(över)sväm(man-de)-vatten skiktvis tillfryser. 1 sådan is kunna
döda djurkroppar, såsom av mammut,
inbäddas och stundom länge bibehållas, då isen
snart efteråt blivit täckt av andra s. G. D. G.
Svämlera, Svämsand, geol., se
Svämbildningar.
Svänghjul, maskindel i form av ett hjul
med jämförelsevis stor tyngd och stora
dimensioner. S:s huvudsyfte är att utjämna
periodiska förändringar i maskinens gång, och dess
verkan beror på att den i hjulet vid
rotationen under maskinens gång uppsamlade
rörelseenergien (se K i n e t i s k energi) avges
till maskineriet, då detta vid nedgång i
drivkraften eller ökning av belastningen eljest
skulle få benägenhet att sakta av. Likaså
motverkar s. en ökning av
rotationshastigheten vid stegring av drivkraften eller nedgång
i belastningen därigenom, att
överskotts-energien då upptages av hjulet. G. H-r.
Svängjärn, se G ä n g n i n g, med bild 4.
Svängningsknut, fys., se Nod.
Svängningsrörelse, fys., se Vågrörelse.
Svängningstal, antal svängningar el.
vibrationer, som en punkt i ett svängande system
utför per sek., är lika med inverterade värdet
av svängningstiden. Jfr Siren 2,
Stämgaffel och Ton.
Svängningstid, dets. som period (se d. o. 2).
Stundom, t. ex. vid pendlar, menar man med
s. en halv period el. den tid pendeln behöver
för att svänga över från den ena vändpunkten
till den andra. Sv. B-r.
Svängsta, se H a 1 d a.
Svärd. 1. Blankvapen. Ur ett dolkliknande
s. med kort klinga, kortsvärdet (se
Bronsåldern, bild 7 och 27, och H a
11-stattiden, bild 1), har utvecklats ett
långsvärd. Intill 1500 f. Kr. var s. ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
