Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydafrikanska unionen - Flagga - Försvarsväsen - Författningen - Historia - Litteraturanvisningar - Sydamerika - Geografisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Sydamerika (Geografisk översikt)
1082
Den består av tre vertikala fält, i orange,
vitt och blått, och är i mitten försedd med
ett kors, bildat av Union Jack samt
Oranje-fristatens och Transvaals flaggor. M.
Försvarsväsen. Varje medborgare är under
krigstid skyldig att deltaga i landets försvar
från 17 till 60 års ålder. I fredstid tages
denna värnpliktsskyldighet i anspråk i
mycket ringa utsträckning och enl. milissystemets
principer. Armén består i huvudsak av en
obetydlig, på frivillighetens väg uppsatt
ständigt tjänstgörande styrka (omkr.
1,400 man) och av en frivillig borgarmiiis
(the Citizen force) samt dess reserv.
Borgar-milisen kan kompletteras efter lottning på
grund av värnpliktslagen; denna styrka (omkr.
9,000 man) är den egentliga armén, vars
personal dock blott under korta perioder är
sammandragen till övning. Borgarmilisens
reserv (omkr. 126,000 man) är skyldig att inom
unionens skytteföreningar undergå
skjututbildning. M. B-dt.
Flygstridskrafterna räkna (1932)
66 flygplan samt en effektiv styrka av 204
man, därav 20 officerare; härtill komma 857
man ur medborgargardet. — Marinen
räknar (1932) 3 mindre fartyg med ett
sammanlagt deplacement av 1,860 ton; aktiva
personalen uppgår till 305 man och ur
medborgargardet 227. ö-g.
Författningen grundar sig på South-african
act 1909, enl. vilken Kapkolonien, Natal,
Oranjefristaten och Transvaal fr. o. m. 31 maj
1910 skulle bilda ett statsförbund under
engelska kronan. Brittiska regeringen utnämner
en generalguvernör, och S. representeras i
London av en high commissioner;
förvaltningen är fördelad på högst 10 dep., av vilkas
chefer en är premiärminister.
Unionsparlamen-tet sammanträder årl. och består av senaten
(40 led., därav 8 utsedda av
generalguvernören och 32 valda av provinserna) och
representantförsamlingen (135 led., därav 51 valda
av Kapprovinsen, 17 av Natal, 50 av
Transvaal och 17 av Oranjefristaten). Rösträtt och
valbarhet äro bundna vid vissa
kvalifikationer, ss. förmögenhet, inkomst och
skrivkunnighet, varför så gott som hela den färgade
befolkningen uteslutes. Officiella språk äro
engelska och afrikaans (en holländsk
dialekt). B. E-r.
Historia- Om S:s uppkomst se Sydafrika,
historia. Det första unionskabinettet bildades
av B o t h a (se d. o.) med Smuts (se d. o.)
som inrikes- och Hertzog (se d. o.) som
justitieminister. Slitningar inträdde
emellertid snart mellan Botha, som med stöd av
Smuts företrädde en unionistisk ståndpunkt,
och Hertzog, som var boernationalist och blev
mer och mer missnöjd med det brittiska
inflytandet. En schism inträdde 1912, då
Ilert-zog utträdde ur ministären, varefter denne
snart bildade ett eget nationalistparti.
Under intryck av kvarlevande starka
boernationalistiska stämningar utbröt under
världskrigets första år ett uppror, lett av
generalerna Beyers och De Wet (se dessa ord),
vilket dock snabbt nedslogs. F. ö. deltog S.
under Bothas ledning vid moderlandets sida i
världskriget. Efter freden har S:s materiella
utveckling lidit av stagnation, delvis
härrörande ur de starka rasmotsättningarna
mel
lan vita å ena sidan samt infödingar och
importerade indiska och kinesiska kulier å den
andra. Den unionistiska politik, som efter
Bothas död erhöll sin främste förespråkare i
Smuts, fick efter kriget att kämpa med stark
opposition från boernationalismen, som under
Hertzogs ledning vann stort inflytande,
ytterligare ökat genom stöd från arbetarpartiet.
Regeringen har alternerat mellan de båda
riktningarnas företrädare. Sedan Hertzog —
premiärminister sedan 1924 — övergivit sina
tidigare strävanden för S:s skiljande från
brittiska riket, ha koalitionsförhandlingar
mellan honom och Smuts våren 1933 lett till
gynnsamt resultat. B. E-r.
Litteraturanvisningar. The South and East
African Year Book and Guide, utg. av A.
S. Brown och C. G. Brown (årl.); S.
Passarge, »Südafrika» (1908); R. Marloth, »The
flora of South Africa» (4 bd, 1913—15); R. A.
Lehfeldt, »The natural resources of South
Africa» (1922); W. H. Dawson, »South Africa, its
people, places and problems» (1925); A. L. Du
Toit, »The geology of South Africa» (1926);
E. Walker, »History of South Africa» (1928);
R. Narath, »Die Union von Südafrika und
ihre Bevölkerung» (1930); D. M. Goodfellow,
»A modern economic history of South Africa»
(1931). S. F.
Sydamerika omfattar s. delen av
världsdelen Amerika (se d. o.) och är förbundet med
Mellanamerika genom Panamanäset.
INNEHÅLL:
sp.
Geografisk översikt ... 1082
Geologi............ 1084
Klimat ............ 1084
Växtvärld.......... 1089
Djurvärld.......... 1090
sp
Befolkning ......... 1091
Näringar ........... 1092
Politisk indelning... 1092
Historia............ 1092
Litteraturanvisningar. 1095
Geografisk översikt. S. sträcker sig
mellan 12° 25’ n. br. (Kap Gallinas i Colombia)
och 55° 59’ s. br. (Kap Hoorn). Dess
längdutsträckning är omkr. 7,500 km, dess största
bredd 5,100 km. Arealen plägar anges till
omkr. 18,000,000 kvkm. Utmärkande för S.
är det stora avståndet till de närmaste
världsdelarna, vilket blir starkast utpräglat
i s., där avståndet till Nya Zeeland utgör
100 breddgrader och till Afrika 50
breddgrader. — Kustbildningen är föga utvecklad;
endast 1 % av arealen intages av öar och
halvöar. Stillahavskusten, som i allm. begränsas
av Andernas branta sluttningar, har ett
ganska rätlinigt förlopp, och havet utanför når
hastigt stora djup (jfr Anderna, sp. 924).
I Ecuador tränger Guayaquilbukten in, f. ö.
har kusten blott flacka bukter, tills i
Syd-chile en utpräglad fjord- och skärgårdskust
vidtager. Den sydligaste delen av S. utgöres
av Eldslandsarkipelagen. Från Kap San Diego
vidtager Atlantens flacka kust, i s. utbildad
med stora bukter upp till La Platas
estua-rium; på Sydbrasiliens lagunkust följer ånyo
jämn kustlinje, där endast Rio de
Janeiro-bukten och Amasonflodens estuarium bryta
av. Från Orinocodeltat växla halvöar, såsom
Paraguanä och Goajira, med bukter som
Mara-caiboviken, Rio Magdalenas laguner och
Ura-bägolfen och Dariengolfen. Här ligga öarna
under vinden och Trinidad, den senare genom
Pariagolfen skild från fastlandet. Av öar
märkas f. ö. i Atlanten Falklandsöarna och Fer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
