Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Geografisk översikt - Geologi - Klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydamerika (Geologi—Klimat)
1083
nando Noronha, i Stilla havet Galapagosöarna
och Juan Fernandez.
S:9 ytgestaltning behärskas av kontrasten
mellan den unga bergskedjan Anderna i v.,
de gamla högplatåerna i Brasilien och
Guay-ana i ö. samt de mellanliggande av unga
avlagringar uppbyggda flodslätterna kring
Ori-noco, Amasonfloden och La Plata.
Världsdelens ryggrad Anderna är rik på
vulkaner och når i Aconcagua över 7,000 m ö. h.;
den delar flerstädes upp sig i kedjor, som
innesluta högplatåer, sätet för S:s
förcolum-bianska kultur. Se vidare Anderna.
Guaya-nas högland, som fått taffelkaraktär,
omfattar s. Venezuela, större delen av europeiska
Guayana och Brasilien n. om Amasonfloden.
Det når i Roraima 2,621 m ö. h. Se vidare
Guayana och Venezuela. S. ö. om
Amasonfloden vidtager Brasiliens högland. Dess
högsta delar träffas i s. ö., där Serra di
Man-tiqueira i Itatiaya når 2,994 m ö. h. Se
vidare Brasilien, sp. 1125—26. Även
Patagonien (se d. o., sp. 724) har till stor del
platåkaraktär men ansluter sig i v. till Anderna.
Mellan de nämnda högslätterna utbreda sig
unga lågländer, täckta av flodavlagringar,
längst i n. de gräsbevuxna llanos kring
Ori-noco, i centrum Amasonområdets vidsträckta
urskogsslätt (selvas) samt i s. La
Plataom-rådets Gran Chaco och pampas; de stå i
förbindelse med varandra genom sänkor ö. om
Anderna.
Största delen av S. avvattnas till Atlanten.
Vattendelaren är belägen nära S:s västrand,
i Anderna. Till Stilla havet flyta endast
korta kustfloder. Störst är Magdalenafloden
mot n., till Karibiska havet. De mot ö.
rinnande floderna ha däremot stora
vattenområden och äro av största betydelse för
världsdelens kommunikationer, segelbara långt upp
i källområdena. Från Guayanas högland
kommer Orinoco med talrika tillflöden från
östkordillererna och ett flodområde om
inemot 1 mill. kvkm. Genom Cassiquiares
bi-furkation står den i förbindelse med
Amason-flodens system, ett av de vattenrikaste och
längsta på jorden med ett vattenområde av
mer än 7 mill. kvkm samt segelbar upp till
Andernas fot. Genom sina nordliga bifloder
avvattnar denna flod s. delen av Guayanas
högland, genom de sydliga större delen av
Matto Grossoplatån och de inre delarna av
Brasiliens högland (campos). Se vidare
Amasonfloden. Den ö. delen av Brasiliens
högland avvattnas genom smärre kustfloder, av
vilka dock Rio Säo Francisco är lika lång
som Donau. I La Plata (se d. o.) utmynnar
ett betydande flodsystem (mer än 3 mill.
kvkm), där huvudfloderna äro Paranå,
Paraguay och Uruguay. Av s. Argentinas och
Patagoniens floder äro de nordliga störst, Rio
Colorado och Rio Negro. S. är fattigt på
sjöar; frånsett en del strandsjöar, har det
blott en stor sjö, Titicaca; det avloppslösa
området inom Anderna har f. ö. en del smärre
sjöar och saltträsk, liksom stäppområdena i
v. Argentina och Patagonien. En
särställning intaga de djupa fjällsjöarna v. om
Anderna, vilka avrinna mot ö. genom de
pata-goniska floderna. Utförligare beskrivningar
av topografien lämnas i art. om de olika
länderna. O. Sjn.
1084
Geologi. Andernas unga veckzon från den
yngre mesozoiska och tertiära tiden kommer
in från Karibiska havet över Trinidad och
kustbergen i det nordligaste Venezuela
samt-följer S:s västkust ned till Eldslandet. Den
andina bergskedjeveckningen har haft sin
rörelseriktning från v. mot ö. från Stilla havet,
vilket tydligen bevisas av de framför S:s
västkust, utanför Peru och Chile, belägna
djupen (se vidare Anderna).
Veckningszo-nen kan över Eldslandet följas vidare mot ö.
och s., över Falklandsöarna, Sydgeorgien,
Syd-sandwichöarna, Sydorkneyöarna,
Sydshetlands-öarna till Grahams land på Antarktis. Mot ö.
stupa Anderna mera sakta, förmedlat av lägre
bergskedjor med sedimentära lager, som följa
Anderna från Bolivia och Peru ned i Argentina
och nå havet s. om Buenos Aires i Sierra de
Tandil, ut mot pampasslätterna (se Pampas),
där tertiära och kvartära bildningar, delvis
härrörande från tidigare nedisning, bilda
yt-lagren. — I ö. upptages största delen av S.
av den brasilianska sköldens
ur-bergsmassiv med väsentligen kristalliniska
skiffrar som berggrund, i det inre av landet
täckt av sedimentära bildningar,
tillhörande perm, trias och krita. Urbergsmassivet
delas genom Amasonflodens stora dalslätt
i två delar, en nordligare i Guayana och
en sydligare, den egentliga brasilianska
skölden. Detta gamla fastland har ingått i
den ungpaleozoiska Gondwanakontinenten (se
d. o.) och varit landfast med Sydafrika och
Indien; Falklandsöarna äro också en rest av
detta stora sydfastland. I området från
Uruguay och Paraguay upp till den brasilianska
provinsen Säo Paulo gå i dagen bildningar,
tillhörande Gondwanaformationen, såväl
tilliter från den permiska nedisningen som lager,
innehållande Glossopteris-iloran. Dessa lager
täckas till stor del av eruptiva ytbergarter.
— I de inre slättlanden, särskilt i Argentina,
finnas tertiäravlagringar i terrester
utbildning; under pliocen och kvartär nå de sin
rikaste utveckling med ett stort antal
fossila däggdjur. Längs Andernas kedja finnas
i nästan hela dess sträckning spår av
forntida större utbredning av glaciärerna och
nedisningar med i stort sett samma utbildning
som på n. halvklotet. K. A. G.
Klimat. Den tropiska delen av S. har ö.
om Anderna ett ganska likformigt tropiskt
klimat med stor fuktighet (passadvindarna ha
i allm. obehindrat tillträde) och hög men ej
överdriven värme (högre temp. än 40° C äro
sällsynta). Nederbörden inom detta område
uppgår i regel till mer än 1,000 mm om året,
och i Amasonflodens hela tropiska
regnskogsbälte understiger ingenstädes årsnederbörden
nämnvärt 2,000 mm. Mer än 2,000 mm faller
i ett vidsträckt område kring Amasonflodens
övre lopp samt flerstädes vid kusten, framför
allt på hela kustremsan från Orinocodeltat
till Amasonflodens mynning.
Nederbördsfat-tiga trakter finnas dels vid Venezuelas kust
(här sjunker årsnederbörden på sina ställen
till 250 mm), dels innanför kontinentens
östligaste utbuktning. Sommarregnet är
förhärskande, om också växlingen av regn- och
torrperioder stundom är föga markerad. N.
om ekvatorn förekomma ganska skiftande
regntider; den ekvatoriala regimen med två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
