Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydamerika - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sydamerika (Växtvärld—Djurvärld)
1089
året), medan på, ö. sidan råder »regnskugga»
med en årsnederbörd av endast 200—400 mm.
Längst i s., där nederbörden är kraftigast,
fördelar den sig ganska likformigt över alla
årets månader; längre norrut liar västkusten
vinterregn, som med avtagande latitud blir
alltmera utpräglat. I Valparaiso är sålunda
årsnederbörden 490 mm, varav 84 % falla
under månaderna maj—aug., medan sommaren
är så gott som regnlös. Kontinentens sydspets
har blida vintrar men mycket kyliga somrar;
medeltemp. för årets varmaste månad är på
Eldslandets sydkust endast 10°.
F. ö. hänvisas beträffande
temperaturför-delningen i S. till vidst. temperaturkartor,
vilka emellertid endast visa den till havsytan
reducerade temp. och således ej ge någon
föreställning om temp. på olika höjder i Andernas
bergstrakter, där alla klimat från det
tropiska till det arktiska förekomma.
Högslätterna i Ecuador, Peru och Bolivia ha ett
klimat, som närmast kan betecknas som
tempererat, ehuru med mycket ringa årlig
temperaturvariation. I Quito (vid ekvatorn) avviker
sålunda intet månadsmedium mer än 0,1° från
årets medeltemp., 12,6°. Vida större är
temperaturens dagliga variation, och i La Paz
förekommer frost under alla årstider.
Nederbörden faller mest om sommaren och är
ganska riklig vid ekvatorn (i Quito 1,120 mm om
året) men avtager söderut, varvid särskilt
vintern blir allt nederbördsfattigare (i La Paz
falla av årets 560 mm endast 65 under maj
—sept.b E. P.
Växtvärld, över Amasonområdet och
angränsande jämnfuktiga delar av nordligaste
S. utbreder sig högväxt regnskog. På låg,
sumpig, tidtals översvämmad mark är skogen
lägre och synnerligen rik på palmer. Här har
bl. a. parakautschukträdet (Hevea
brasilien-sis) sitt hemland. Ett regnskogsbälte, helt
skilt från Amasonområdets, löper utefter
Brasiliens ö. kust. Ät s. övergår den tropiska
regnskogen i subtropisk såväl utefter
Andernas östsida som på östkusten. I s. ö. Brasilien
finnes bl. a. skog av barrträdet Araucaria
brasiliensis, och här hör även matteväxten
(Ilex paraguariensis) hemma.
I de torrare delarna av Guayana och kring
Orinoco förhärska savanner, llanos (se d. o.).
Brasilien s. om regnskogen jämte angränsande
delar av Bolivia täckes av savanner, campos,
och särskilt i n. ö. av torrskogar, catingas (se
B r a s i 1 i e n, sp. 1129). Den tropiska
savannregionen fortsättes söderut av en subtropisk,
som omfattar största delen av Paraguay och
delar av n. Argentina. Här finnas såväl öppna
savanner som snårig buskskog och högre skog,
ö. om den subtropiska savannregionen
utbreder sig en stäppregion, pampas (se d. o.), som
huvudsaki. omfattar Uruguay och Argentinas
La Plataområde. Särskilt detta område är
numera till stor del uppodlat.
Den smala kustzonen v. om Anderna bär
längst i n. regnskog. Från s. Ecuador genom
Peru och n. Chile till ung. 30° s. br. sträcker
sig ett bälte av buskstäpp och öken. S.
härom följer utefter själva kusten en
macchia-artad växtlighet, medan buskstäppen
överväger i det inre. Denna vegetation avlöses
åt s. småningom av tempererad, artrik,
stän
1090
digt grön regnskog med bl. a. flera arter bok,
några barrträd, bambu, trädormbunkar och
många lianer. Längst i s. följer den
magel-lanska skogsregionen med den städse gröna
boken Nothofagus betuloides och barrträdet
Libocedrus tetragona. ö. om bergen ersättes
denna skog av sommargrön skog av
Notho-fagus antarctica och N. Pumilio.
Andernas västsluttning längst i n. och
östsluttningen ända till Bolivia i s. bära
regnskog, som utbreder sig till över 3,000 m ö. h.
Här ha bl. a. kinaträden och kokabusken sitt
hemland. De centralandinska högslätterna äro
stäpp- och ökenartade. Kaktusar och taggiga
buskar, ss. Acacia macracantha, äro
förhärskande över vissa områden. I de högre
fjällregionerna spela tjockt filtludna växter,
särskilt kompositer, en stor roll. I de centrala
Andernas tempererade delar har bl. a. potal
i-sen sitt hemland. K. A.
Djurvärld. S. bildar tills, m. Centralamerika
och Västindien i djurgeografiskt hänseende
den neotropiska regionen. Den rika
mångfalden i S:s fauna beror på två orsaker, dels
dess dubbla ursprung, dels de skiftande livs
betingelser, till vilka djuren anpassat sig. 1
förra avseendet har man att räkna såväl med en
rent inhemsk kontingent, då S. ända till
mellersta tertiärtiden varit en fullt isolerad
kontinent, som med den mängd djurformer, som
invandrade, då S. mot slutet av tertiärtiden
blivit landfast med Central- och Nordamerika.
Dessa ha sedan utvecklat sig vidare och
utbildat en rikedom av arter och släkten, som
nu trots sitt ursprung synas typiska för S.
Under äldre tertiärtiden hyste S. talrika
djurgrupper, som endast funnits där. Flertalet av
dem har nu utdött el. företrädes blott av ett
fåtal smärre former. Hit höra bl. a.
pungdjuren, mest pungråttor (se d. o.). Av den
formrika ordn. Xenarthra återstå blott
bältdjur, myrslokar och sengångare (se dessa ord).
Talrika inhemska gnagare finnas, bl. a.
capy-baran, pacan, agutisläktet (se A g u t i),
maran (se d. o.) av marsvinsfam., chinchillafam.,
sumpbäver (nutria), trädpiggsvin m. fl. S:s
brednäsiga apor utgöra en inhemsk grupp
utan samband med Gamla världens apor
Hit höra vrål-, kapucin- och spindelapoi
dessutom finnas kloapor, Jlapale m. fl., och
Microcebus, den minsta av alla apor. Av
fladdermöss torde bl. a. fam. Phyllostomatidae, dit
vampyren hör, vara inhemsk. Även av de
norrifrån invandrade djurarterna har en mängd
utdött, t. ex. mastodonter, som förr funnos
ända till Argentina, likaså hästdjur. Från n.
ha kommit tapirer och alla idisslare, ss.
hjortdjur, lamadjur (guanako, vikunja), likaså
rovdjur: en björnart, tvättbjörnsfam. (näsbjörnar
veckelsvansbjörnar m. fl.), kattdjur, ss. jaguar,
puma (till Magellansundet), oceloter och flera
smärre arter, talrika hunddjur, ett fåtal
mård-djur (uttrar, stinkdjur, tayra och några
vess-lor). Ekorrar och en del andra gnagare äro
även av nordligt ursprung. I Amasonfloden
och Orinoco leva en art sjöko och en delfinart
(Inia), i La Platafloden en annan delfinart
(StenoåélphÅs). Bland fåglarna finnes även en
mängd inhemska, bl. a. den strutslika nandun
på pampas, stubbstjärthöns (Tinamidae, se
d. o.), hockohöns, värnfåglar, ormstorkar (se
XVIII. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
