Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Sågsteklar—Sångaresläktet
1160
Begagnas bl. a. till eldning under ångpannor,
till fyllning i enklare byggnader, täckning av
isstackar o. dyl., till fyllnadsmedel i trästuck,
golvmassa m. m. samt i vissa kemisk-tekniska
processer. G. Il-r.
Sågsteklar, zool., se Växtste k lar.
Sågtång, bot., se Brunalger, sp. 63 och
bild 4 på pl.
Sågverk, anläggning för fabriksmässig
såg-ning av timmer, som flottas el. på annat sätt
transporteras fram från skogarna. Flottat
virke upphalas ur vattendraget på
uppford-ringsverk, bestående av lutande plan med
kät-tingtransportörer, vid vilka stockarna fästas
i medbringare. Timret föres så in i såghuset
och försågas i maskindrivna ramsågar till
bräder, battens och plank. Det sågade virket
transporteras automatiskt till kantverket
(kantborden) för att medelst cirkelsågar få
kanterna jämnskurna. Från kantverket går
virket till kapbänken, där det grovjusteras
genom att ändar, som ej berörts av
sågkling-orna, bortkapas. Sedan sortering därefter
skett i olika dimensioner och kvaliteter, föres
den färdiga varan ut i brädgården, där den
upplägges i staplar (stabbar) och får torka
i det fria. Numera användas vid flera verk
därjämte särskilda torkhus för artificiell
torkning. I brädgårdarna finnas vanl. även
hyvlerier, där hyvlat virke framställes på
hyvelmaskiner. För försäljningen av
virket uppgöres en specifikation över de
sortiment man beräknar erhålla jämte
inneliggande lager. Denna specifikation kallas
»stocknota» och utgör det material, varmed
trävaruagenterna arbeta för att införskaffa
order från kunderna. I Sverige funnos 1930
1,379 egentliga s. och hyvlerier, som
sysselsatte omkr. 40,000 arb. och vilkas
sammanlagda tillv.-värde var omkr. 306 mill. kr.
Jfr Bräder, Brädgård, Brädstapel,
Flottled, Flottning, Hyvelmaskin,
Sågat virke och S å g n i n g. G. H-r.
Såheim kraftverk, se R j u k a n.
Sånfjället, förr vanl. Sonfjället,
fjällkomplex i mell. Härjedalen, består av sex
fjäll, Högfjället (1,277 m), S. (1,249 m),
Valm-fjället, Korpflyet, Mestöten och Gråsidan, och
omges på alla sidor av skog. S. är med sin
betydande, mot ö. branta resning över de låga
omgivningarna ett av Härjedalens märkligaste
fjäll (»Härjedalens hjärta»). Ett område på
dess n. ö. sluttning har avskilts till
nationalpark (jfr d. o. samt Härjedalen, sp. 304
och plansch).
Sång, röstens användning för återgivning
av toner med eller utan text; även
beteckning för en melodi. Den högsta ton, som är
känd från sångerska, är e4 (2,697 svängningar),
barnens högsta larynxala toner gå upp till g4
(3,100), och den djupaste kända manstonen är
Fi (43). Omfånget av den individuella rösten
utgör i regel 24/2—3 oktaver, dock brukar ej
hela sträckan vara »sångbar» utan hos den
oövade blott omkr. hälften därav.
Yrkes-sångaren behöver minst två oktaver men kan
ha ända upp till fyra.
Man skiljer mellan olika register, hos
mannen bröst- och falsettregister, hos kvinnor
och barn dessutom huvudregistret.
Falsettregistret kallas hos kvinnorösten ofta
mellan-registret. Vid brösttoner svänger hela
stäm
bandet, vid falsettoner blott dess fria kant.
De lägre röstlägena åtfölja i regel längre
stämband, men t. ex. alttoner kunna under
vissa omständigheter frambringas även med
mycket korta stämband. De akustiska
kriterierna för ett register äro bl. a. dess
egenartade klang, dess konstanta tonomfång och
registerbrottet vid gränsen. En särskild
färdighet, som vid konstsång utbildas för
utjämning av registren, kallas täckning.
Vid könsmognaden undergår barnet en
tillväxtförändring i struphuvudet, kommer i
målbrottet (se d. o.). Man har funnit det
skadligt för den definitiva rösten att idka
sångövningar under denna tid. Yrkesmässig
sångutbildning bör ej börjas förrän vid 18—19
års ålder. Till sångutbildningen hör övning i
såväl tonträffning som andhämtning och
artikulation; viktigast är dock utbildningen av
röstens egen klangliga del.
Sångutbildning förekom redan under
medeltiden, men först med operans uppkomst mot
1500-talets slut började man mer ingående
syssla med sångkonstens teori och praktik.
Sin högsta utbildning erhöll s. under
1700-talets förra hälft, då särskilt den manliga
(kastrat-) och kvinnliga sopransången
odlades. Berömda skolor för s. funnos i Bologna,
Neapel och Venezia. Under 1700-talets andra
hälft råkade denna sångkonst i förfall. En ny
blomstringstid inträdde vid 1800-talets
början, och högsta glanstiden inträffade 1830—
50. T. N.;V. Nsl.
Sånga, socken i Stockholms län, Färentuna
härad, omfattar mell. delen av Svartsjölandet
i Mälaren; 27,07 kvkm, 1,025 inv. (1933).
Slättbygd med skogbevuxna bergkullar. 1,178 har
åker, 964 har skogsmark. Egendom: Svartsjö
(se d. o.). Ingår i S. och Skå (samt framdeles
Färentuna och Hilleshögs) pastorat i
Ärkestiftet, Svartsjö kontrakt.
Sånga, socken i Väster norrlands län, Boteå
tingslag, strax ö. om Sollefteå, kring
Ångermanälven; 78,o kvkm, 673 inv. (1933).
Kuperad skogstrakt med odling och bebyggelse i
den breda ådalen. 440 har åker, 5,896 har
skogsmark. Ingår i överlännäs och S.
pastorat i Härnösands stift, Sollefteå kontrakt. —
Till 1899 var Sånga hed exercisplats.
Sångare, Sångfåglar, 1) i vidsträckt
bemärkelse en underordn., Diacromyidae, av
fågelordn. tättingar, omfattande flertalet av
dessa (utom skrikfåglarna, se d. o.), 2) fam.
Sylvüdae av föreg., omfattande bl. a.
löv-sångarsläktet, kärrsångarsläktet,
bastardnäktergalen, skräddarfåglar, härmfågeln och
sångaresläktet (se dessa ord).
Sångaresläktet, Sy’lvia, tillhörande fam.
Sylviidae, igenkännes på att pannan är
avsatt från näbbroten, ryggfärgen grå el. brun
och stjärten tvär el. urringad. Alla sjunga
väl, hålla till i buskar och snår, leva
hu-vudsakl. av insekter o. dyl. och bygga
öppna, konstlösa bon. Flyttfåglar. Följ, arter
finnas i Sverige. Trädgårdssångaren,
S. salicaria, är ovan brungrå med olivgrön
anstrykning, under ljusgrå, sidorna med
brun-aktig ton, buken vit. Längd 15 cm. Den är
en av Sveriges vanligaste fåglar och häckar
över så gott som hela landet. S v a r t h ä
t-tan el. svarthuva de sångaren. S.
atricapilla, är ovan olivbrun, under ljusgrå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
