Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sångaresläktet - Sångarfester - Sångförening - Sånggudinna - Sånglek - Sånglärka - Sångröst - Sångröstens sjukdomar - Sångspel - Sångsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1161
Sångarfester—Sångsällskap
1162
Trädgårdssångare, Sylvia salicaria.
hjässan hos äldre hanar svart, hos honan och
yngre hanar rödbrun. Längd 16 cm. Den
finnes över hela landet. Törnsångaren, S.
sylvia, är ovan gråbrun med grått huvud och
rostbruna vingtäckare, under gulvit, de
yttersta stjärtpennorna vita. Längd 15 cm. Den
håller helst till i busksnår och har sin
nordgräns i Jämtland och Ångermanland.
Ärtsångaren, S. curruca, är den minsta arten
av släktet (14—14,5 cm). Ovan är den olivgrå,
under vit med rödaktig anstrykning på
sidorna. Den finnes även i barrskog och har samma
utbredning som föreg. art. Hökfärgade
sångaren, S. nisoria, som endast
förekommer i de s. kustlandskapen samt på Öland och
Gotland, är grå med tvärvattrat bröst. Längd
17—18 cm. T. P.
Sångarfester, högtidskonserter, där
manskörer från skilda nejder komma samman för
att sjunga dels tillsammans, dels var för sig.
Den äldsta festen av detta slag ägde rum i
Appenzell i Schweiz 1825; kort efter följde
liknande i Tyskland. I Belgien anordnades
sedan tävlingsmöten med prisbelöning av de
bästa körerna (särskilt berömd en i Gent
1844). De flesta s. anordnades på 1840-talet.
I Norge hölls en sångarfest 1849 i Kristiania,
i Danmark en i Helsingör 1859. Den första
svenska ägde rum i Stockholm 1897. Jfr
Svenska sångarförbundet. T. N.
Sångförening, se Sångsällskap.
Sånggudinna, se M u s e r.
Sånglek, en av sång beledsagad, ofta
dramatisk, av ett flertal par samtidigt utförd
dans (se Danslekar).
Sånglärka, Aläu’da arve’nsis, tillhör
tätting-fam. lärkor (se d. o.). Den är fläckig i grått
och svartbrunt med vit buk och vita
sidopen-nor i stjärten. Baktåns klo är mycket lång.
Kroppslängd 17—20 cm. Boet bygges på
marken. S. är allmän över hela landet vid åkrar
och ängar men avtar i antal längst i n. Den
infinner sig tidigast av alla flyttfåglar, i
regel vid snösmältningens början. T. P.
Sångröst, se Sång.
Sångröstens sjukdomar. Nästan alla
talrubbningar utgöra hinder för sång. Ett undantag
bildar stamningen. — Sjukdomar i
stämbanden el. deras rörelseapparat, som inskränka
deras rörlighet el. nämnvärt förändra
konturen av deras fria kanter, hindra den korrekta
stämbandsslutningen, så att heshet el. afoni
uppstår. Sådana förändringar kunna uppstå
Hökfärgad sångare, Sylvia nisoria.
i slemhinnan (katarrer, tuberkulos o. s. v.),
muskulaturen (överansträngning o. s. v.) el.
smålederna mellan brosken (t. ex.
ledgångsreumatism). Alla dessa sjukdomar
behandlas med framgång. Även sjukdomar i el.
nära struphuvudets motoriska nerv
(tillhörande delar av centrala nervsystemet) kunna
medföra afoni. — Om stämbandsknutar se
Struphuvudets sjukdomar, sp. 677.
De vanligaste röstfelen äro de
funktionella, dels 1) uppkomna genom felaktig
teknik, dels 2) röstneuros, fonasteni (se d. o.).
Ofta förenas bägge slagen. Grupp 1
kännetecknas av heshet, förlust av klangskönheten,
strupsveda, smärtor i halsen o. s. v. och
behandlas med vila och förbättrad teknik,
fonasteni med allmän neurosbehandling och
sångtekniska övningar. — Sjukdomar i svalg,
munhåla, näsa och tunga kunna inverka
menligt på rösten. — Litt.: H. Gutzmann,
»Stimm-bildung und Stimmpflege» (1906; 3:e uppl.
1920). V. Nsl.
Sångspel, smärre operor från 1700-talets
senare hälft (Singspiel i Tyskland), sedan
även enklare operor på 1800-talet.
Sångsällskap, föreningar för odlande av
fler-stämmig sång; i allmänhet avser benämningen
Sånglärka, Alauda arvensis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
