Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sällsynta jordarter, Sällsynta jordartsmetaller - Sälskär - Sälting - Sältran - Säm - Sämjedelning - Sämje- och stadgehemman - Sämpsä - Sämsjön - Sänskat skinn - Sämund (Sæmundr) Sigfusson (Frode) - Sändebud - Säng - Säng och säte, Skillnad till - Sängvärmare - Sänkbrunn - Sänke - Sänklod - Sänkningsabscess - Sänkningshyperemi - Sänkningsreaktion - Sänkningstecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1175
Sälskär—Sänkningstecken
1176
i hög grad likartade och
föreningarna därför svåra
att skilja. Tidigare såsom
enhetliga betraktade
»element» ha visat sig bestå
av en blandning av två
eller flera metaller (t. ex.
»didym», en blandning av
neo- och praseodym,
yt-terbium, som uppdelats i
[neo]ytterbium och
cassio-peium). Deh viktigaste
metoden att skilja
metallerna från varandra har
varit användningen av
s. k. fraktionerad
kristal-lisation, som grundar sig
på de olikheter i löslighet, som salterna
uppvisa. Beträffande möjligheten att upptäcka
nya grundämnen, tillhörande denna grupp,
kan denna numera anses utesluten, sedan den
nyare atomteorien påvisat, att antalet
element mellan lantan och hafnium, som är det
på denna grupp närmast följ, grundämnet,
måste vara 14, d. v. s. det antal, som man
nu känner. I det periodiska systemet
sammanföras elementen 57—71 på en enda plats
mellan barium och hafnium, motiverat av
deras stora antal och nära släktskap ävensom
av atomteoretiska skäl (se A t o m, sp. 436
och 452).
Det viktigaste råmaterialet för
framställning av s. är monazitsand, som förekommer
rikligt i Brasilien, Nord- och Syd-Carolina
och framför allt i staten Travancore på
Främre Indiens sydspets. Metallerna framställas
genom smältelektrolys av föreningarna med
klor; de äro silvervita, starkt positiva och
lätt oxiderade, i allm. trevärda. Praktisk
användning har cerium, legerad med järn, s. k.
auermetall, i gnisttändare för gas och bensin.
Den viktigaste ceriumföreningen är
cerium-dioxid, CeO2, en väsentlig ehuru kvantitativt
obetydlig beståndsdel av auerstrumpan för
gasglödljus. Andra ceriumföreningar ha
användning som katalysatorer. G. S-ck.
Sälskär, finländsk fyr (uppf. 1868) i s.
delen av Bottniska viken vid Ålands n. v. kust.
Sälting, Triglöchin, släkte av fam.
Scheuch-zeriaceae med rosettställda, halvtrinda blad
och i axlik klase sittande, små, tvåkönade
blommor. I Sverige finnas två arter, 2—5
dm höga, fleråriga örter, kärrsälting, T.
palustre, och havssälting, T. maritimum,
på havsstränder. Båda ha salt smak och ätas
begärligt av boskapen. G. M-e.
Sältran, se T r a n.
Säm, socknar, se Norra. Sä m och S
ö-d r a Säm.
Sämjedelning, se Jorddelning.
Sämje- och stadgehemman, kam., hemman,
vilkas ränta (se Grundskatt) i äldre tid
individuellt bestämts ej genom skattläggning
(jfr d. o.) utan efter överenskommelse el. dyl.
(sämja, stadga). Då s. vanl. förekommo
på allmänningsjord, likställdes de med
stubbe-och röjselrättshemman (se d. o.) och kunde
köpas till skatte. Schg.
Sä’mpsä, fi., se Mytologi, sp. 578.
Sämsjön, se Södra Säm.
Sämskat skinn, se G a r v n i n g, sp. 413.
Sämund (Sæmundr) Sigfusson, med
Kem. tecken [-Atomnummer Atomvikt-] {+Atom- nummer Atom- vikt+} Upptäckare
Namn
Skandium ......... Sc 21 45,io L. F. Nilson 1879
Yttrium........... Y 39 88,93 Mosander 1843
Lantan ........... La 57 138,90 Mosander 1839
Cer(ium) ......... Ce 58 140,13 Mosander 1839
Praseodym......... Pr 59 140,92 Auer v. Welsbach 1885
Neodym............ Nd 60 144,27 Auer v. Welsbach 1885
Illinium.......... Il 61 •—■ Hopkins o. a. 1924
Samarium.......... Sm 62 150,43 Lecoq de Boisbaudran 18791
Europium ......... Eu 63 152,00 Demar§ay 1896
Gadolinium ....... Gd 64 157,30 Marignac 1880
Terbium........... Tb 65 159,2 Mosander 1842
Dysprosium ....... Dy 66 162,46 Lecoq de Boisbaudran 1886-
Holmium .......... Ho 67 163,5 Cleve 1879
Erbium ........... Er 68 167,64 Cleve 1879
Tulium ........... Tu 69 169,4 Cleve 1879
Ytterbium ........ Yb 70 173,5 Marignac 1878
Cassiopeium ...... Cp 71 175,0 Auer v. Welsbach 1905—07
(Lutetium) ....... (Lu) — — (Urbain 1907)
tillnamnet F r o d e (d. v. s. den lärde), isländsk
historiker (1056—-1133). Han reste tidigt
utomlands och besökte sannolikt bl. a. Paris.
Efter återkomsten till Island bosatte han
sig på sin fädernegård Odde som präst. Han
vann mycket anseende för sina lärda och
medborgerliga förtjänster och deltog bl. a. i
utarbetandet av den isländska kyrkolagen. S.
ansågs förr utan skäl som samlare av den
äldre Eddan (»S:s Edda») och som skald (se
Edda 2). Däremot författade han en
förlorad skrift på latin om de norska
konungarnas historia åtm. till Magnus den gode.
Genom detta arbete blev S. jämte sin yngre sam
tida Are Frode (se d. o.) grundläggare av
den isländska historieskrivningen. R. N-g.*
Sändebud, näst högsta klassen av
beskick-ningschefer (envoyé extraordinaire och
mi-nistre plénipotentiaire). Ett s. är
kabinetts-sekr. i Utrikesdep. S. Lpt.
Säng, se Bädd.
Säng och säte, Skillnad till, se
Skilsmässa.
Sängvärmare, förr bruklig apparat för att
värma säng och sängkläder. I Sverige hade s.
vanl. formen av en fyrpanna el. ett
varmvat-tenskärl på långt skaft. G. Brg.
Sänkbrunn, se Grundläggning, sp. 1121.
Sänke, tekn., se Sänksmide.
Sänklod, spolformig kropp av metall, fäst
vid ett snöre. Begagnas vid byggnadsarbeten
o. dyl. för att på enklaste sätt genom snöret
markera »lodlinjen».
Sänkningsabsce’ss kallas abscess, som
uppkommer på annat ställe än den egentliga
varhärden. Orsaken är, att varet på grund av
tyngden sänker sig, framgående i den vävnad,
som bjuder det minsta motståndet. E. L-g.
Sänkningshypereml, med., se Hy postas 2.
Sänkningsreaktion i blod, klinisk metod,
angiven av R. Fåhræus som graviditetsreaktion,
utarbetad av A. Westergren m. fl. till
användning i och för sjukdomsdiagnostiken i allm.
S. anges vanligast i mm per 1 tim. (— den
längd blodkropparna i ett smalt rör draga sig
tillsammans i vertikal riktning, sedan blodet
genom tillsats av citrat hindrats koagulera).
S. har fått en stor, ännu ej fullt mätbar
betydelse dels som allmänt tecken på sjukdom,
resp, hälsa, dels i form av serieundersökningar
för att under sjukdomsförloppet mäta
tendensen av fortskridande, resp, återgång. Tillg.
Sänkningstecken, mus., tecknen b och bb
(»be» och »dubbelbe»), som sänka en not med
resp, en och två halvtoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
