Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderhamn - Söderhamns nya verkstads a.-b. - Söderhavet - Söderhavskompaniet - Söderhavsöarna - Söderhjelm, släkt - Söderhjelm, Alma - Söderhjelm, Jarl Werner - Söderholm, Karl - Söderkompaniet (Söderhavs- el. Södersjökompaniet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1201
Söderhamns nya verkstads a.-b.— Söderkompaniet
1202
mal handelsort och inrättades till medelpunkt
för Hälsinglands vapensmeder. Staden
brändes 1721 av ryssarna. I mitten av 1800-talet
började S. i samband med det då inträffade
uppsvinget inom sågverksindustrien utvecklas
snabbare. — Jfr A. Jensen, »S:s historia» (2
bd, 1919—20). Å. S-n.
Söderhamns nya verkstads a.-b., se
Svenska maskinverken.
Söderhavet, vanlig benämning på de delar
av Stilla havet, som omge Oceaniens övärld
(»Söderhavsöarna»).
Söderhavskompaniet. 1. Se
Söderkompaniet. — 2. (Eng. South sea company.)
Engelskt handelskompani, gr. 1711 av
Robert Harley, earl of Oxford. S. erhöll
monopol på den brittiska handeln med
Sydamerika och öarna i Stilla havet (jfr även A
s-s i e n t o) mot det att kompaniet övertog först
en del av och 1720 hela engelska statsskulden,
väsentligen uppkommen genom lån till staten
mot livräntor, över hälften av innehavarna
av sådana livräntor förmåddes att utbyta dem
mot aktier i bolaget, och aktierna stego under
några mån. från 1281/2 till 1,000 pd st. Redan
hösten 1720 kom ett häftigt bakslag.
Tusentals aktieägare blevo ruinerade, och vid den
av parlamentet under R. Walpole ledda räfsten
blottades svåra oegentligheter (»the South sea
bubble»). S. fortsatte sin ursprungliga
verksamhet ehuru utan framgång. Först 1853
avvecklades helt dess affärer. R. Sv-m.
Söderhavsöarna, vanl. benämning på de till
O c e a n i e n (se d. o.) hörande öarna.
Omgivande delar av Stilla havet benämnas
stundom Söderhavet.
Söderhjelm, svensk-finländsk släkt, urspr.
från Stora Malms socken (Södermanland).
Häradshövdingen Lars Malmén adlades 1693
med namnet S. (d. 1719; om hans bror J.
Malmén, adlad Cedercrantz, se d. o.). Med en Lars
S:s sonson kom en ättgren till Finland, där
den dock ej introducerats. Av finländska
grenen märkas J. W. S. och hans syster Alma S.
— J. W. S :s son fil. drLarsHenningS.
(f. 1888 5/i2) är litteraturkritiker i Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning sedan 1923. Han
har utgivit bl. a. arbeten i psykologi, romaner
och »Det röda upproret i Finland år 1918»
(1918). B. H-d.
Söderhjelm, Alma, finländsk historiker,
författarinna (f. 1870 10/s); jfr släktart. Blev
fil. dr 1900, docent i Helsingfors 1906 och e. o.
prof, i allmän historia vid Äbo akad. 1927.
Som historiker har Alma S. bl. a. skrivit »Le
régime de la presse pendant la révolution
frangaise» (2 bd, 1900—01), »Jakobstads
historia» (3 bd, 1907—14), »Brahestad 1649—
1899» (1911), »Sverige och den franska
revolutionen» (2 bd, 1920—24), »Den stora
revolutionen» (2 bd, 1927—29) samt »Fersen et
Marie-Antoinette» (1930). Hon har av Axel
von Fersens dagbok utgivit 3 bd (1925—28;
med inledningar). Alma S. deltog på de vitas
sida i frihetskriget 1918. Tidtals har hon
varit bosatt i Stockholm och även bedrivit
omfattande journalistisk verksamhet. Hon har
också framträtt som skönlitterär
författarinna med skådespel samt romaner. Av hennes
memoarverk »Min värld» ha utkommit 3 bd
(1929—31). Hennes bok »Mina sju magra år»
(1932) innehåller svenskskildringar. B. H-d.
Söderhjelm, Jarl Werner, finländsk
vetenskapsman och diplomat (1859 26/7—1931
16/i); jfr släktart. Vart fil. dr 1885 efter
studier i München och Wien, sedan lärjunge till
Gaston Paris, 1886
docent i Helsingfors och
1889 e. o. prof, i
romansk filologi, 1898
prof, i germansk och
romansk filologi och
1913 prof, i
litteraturhistoria. S. nydanade
universitetsstudiet av
och
skolundervisningen i de moderna
språken i Finland,
bildade och ledde
Nyfilologiska föreningen.
Hans litteratur- och
språkvetenskapliga alstring var
utomordentligt mångsidig och omfattande: ett mycket
stort antal specialundersökningar och
utgiv-ningsarbeten samt »Moderna språk och deras
studium i Finland» (1894), »Karl August
Ta-vaststjerna» (1900; 2:a uppl. 1913), den
monumentala monogr. »Johan Ludvig Runeberg» (2
bd, 1904—06; 2:a uppl. 1929), »Italiensk
renässans» (1907; 4:e uppl. 1926; tills, m. brodern
Torsten S.), »Studier i fransk berättarkonst»
(1910), »Francesco Maria Molza» (1911), »Oscar
Levertin» (2 bd, 1914—17), »Åboromantiken»
(1915), »Johannes Linnankoski» (1918).
Dessutom var han ytterst verksam i pressen; för
Finlands båda litteraturer var han den ledande
kritikern, gjorde inhemsk litteratur känd och
tillgänglig samt förmedlade outtröttligt
kulturförbindelserna dels med Sverige, dels med
utlandet i övrigt. Genom sin konstnärliga
känsla, sin intellektuella rörlighet, sin idérika
och eleganta framställning verkade han
banbrytande. — Som en av sitt lands främsta
kosmopolitiska krafter arbetade S. i utlandet för
den kulturella världsadress mot förryskningen,
som riktades till tsaren 1899. Efter Finlands
självständighetsförklaring övergick S. till
diplomatien och var 1919—29 Finlands minister
i Stockholm. — »Utklipp om böcker» (4 bd,
1916—20) är ett urval kritiker, »Läroår» (1928)
innehåller studiehågkomster. S;s »Skrifter»
utkommo 1924—25 i 10 bd. R-n B.
Söderholm, Karl, finländsk jurist (f. 1859).
Blev 1897 protokollssekr. i senaten, var 1898
—1914 led. av lagberedningen, 1917—23
president i Vasa hovrätt och 1923—29 i Högsta
förvaltningsdomstolen. S. var led. av
borgarståndet 1904—06, av enkammaren 1907—13
och 1917 (vicetalman 1910—12) samt
justitieminister nov. 1918—aug. 1919, mars—juni
1920 och juli 1930—mars 1931. Han utgav
1932 en ny uppl. av 1734 års lag för Finland.
— S:s dotter Kerstin S. (f. 1897) har
utgivit dikter och noveller. H. E. P.
Söderkompaniet (även Söderhavs- el.
Sö-dersjökompaniet), 1626 oktrojerat
handelskompani, avsett för handel och
kolonisering i länderna kring »Söderhaven» (=
världshaven bortom Gibraltar). Initiativtagare var
holländaren W. Usselinx, som därom utgav en
»Vthförlig förklaring» (1626), en skrift av
visst historiskt intresse. Planen blev aldrig
fullt realiserad; den var ett av tidens många
försök att i Sverige inympa holländsk kapi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
