Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderköping - Söderlund, Gustaf - Söderlund, Nils Gustaf - Söderman, Carl August - Söderman, Greta Lisa - Söderman, Harry - Söderman, Ingalill - Söderman, Johan August - Söderman, Sven Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1205
Söderlund—Söderman
1206
köping. De förhoppningar om en
återupp-blomstring, vilka knötos till Göta kanal
(öppnad 1832), blevo ej infriade; däremot
fick vatten k ur anstalten (gr. 1842) en icke
ringa betydelse för staden. — Litt.: E.
Lundberg i Vitt.-akad:s Handl., 39: 1, 1928; S:t
Ragnhilds Gilles Årsbok 1922 ff. A. S-k.
Söderlund, Gustaf, ämbetsman,
kommunalman (f. 1890 20/i). Blev l:e kanslisekr. i
Finansdep. 1921, statssekr. där 1924 och var
borgarråd för finansroteln i Stockholm 1926
—31. Sedan 1931 är S. verkst. dir. i Svenska
arbetsgivareföreningen.
Söderlund, Nils Gustaf, läkare (f. 1884
3/o). Blev med. dr 1914, docent i kirurgi vid
Uppsala univ. 1915 och vid Karol. inst. 1922
samt prof, i kirurgi där 1928. S:s
vetenskapliga verksamhet omfattar företrädesvis
bukorganens och urogenitalapparatens kirurgi
(särskilt tuberkulos i urogenitalapparaten)
samt spottkörtlarnas kirurgi. Inom
sistnämnda område faller gradualavh., »Über die
primäre Aktinomykose der Speicheldrüsen»
(1914), samt »Die Speichelsteinkrankheit»
(1927). (Ljd.)
Söderman, Carl August, operasångare
(1860—1916), son till J. A. S. Anställdes 1885
vid Kungl. teatern. Efter utländska studier
återvände S. 1893 till samma scen, där han
från 1898 tillika var förste regissör Han blev
1910 regissör vid Oscarsteatern. S. uppbar
flera fordrande roller som basbaryton. — Hans
hustru, Erika Kristina Bergenson
(1864—1904), begåvad med en välklingande
sopran, debuterade på Kungl. teatern 1884 och
var engagerad där 1887—88. Efter sitt 1891
ingångna äktenskap lämnade hon
konstnärsbanan. H. G-t.
Söderman, Greta Lisa, operasångerska
(f. 1891 13/n), dotter till C. A. S., 1922 g. m.
läkaren Ernst Hogner (1863—1931).
Utbildades av sin far, har senare studerat
utomlands och tillhörde 1915—30 Kungl. teatern.
Hon är mycket uppburen för sin
sopranstämmas fyllighet och glans samt sitt
musikaliskt spontana föredrag. Till hennes bästa
roller räknas Aida, Mimi i »Bohème», Manon
Lescaut, Margareta i »Faust» och Vaino i
»Arnljot». Särskilt i den komiska operan,
t. ex. som Rosina i »Barberaren» och Zerlina
i »Fra Diavolo», har hon även visat
dramatisk begåvning. H. G-t.
Söderman, Harry, kriminaltekniker (f.
1902 24/8). Efter studier bl. a. för Locard (se
d. o.) blev S. fil. dr i Lyon 1928 och docent
i kriminalteknik vid Stockholms högskoia
1930. Han har hl. a. utgivit »Brottets värld»
(1927) och »Handbok i kriminalteknik» (1930;
tills, m. E. Fontell).
Söderman, Ingalill, operettsångerska (f.
1902 t3/4), dotter till C. A. S., sedan 1932 g. m.
musikhandlaren Bertil Mannheimer i
Göteborg. Hon framträdde 1925 på Oscarsteatern
som Yum-Yum i »Mikadon», övergick s. å. till
O Winges sällskap i Malmö och 1927 till
Stora teatern i Göteborg. S. har med sitt
sprittande humör och sin röstbegåvning gjort
mycken lycka som subrett. Bland hennes
roller märkas Adèle i »Läderlappen» samt
Lilla helgonet och Madame Favart. H G-t.
Söderman, Johan August, tonsättare
(1832 17/t—1876 10/2). Var son till
vådevill
kompositören och teaterkapellmästaren J
o-han Wilhelm S. (1808—58), studerade bl. a.
vid Mus. akad. och erhöll vid 19 års ålder
engagemang vid Edvard Stjernströms
teatertrupp, som 1854 blev stationär vid Mindre
teatern i Stockholm. Med undantag för en
tid 1856—57, som ägnades åt fortsatt
utbildning för teoretikern E. F. Richter i Leipzig,
verkade S. vid nämnda scen till 1860, då han
blev kormästare vid Kungl. teatern; några år
var han även biträdande kapellmästare.
Redan tidigt väckte S. uppmärksamhet genom
musikinlägg till pjäser, bl. a. »Regina von
Emmeritz», samt genom några operetter, av
vilka »Hin ondes första lärospån» givits även
på senare tid. Hans första mer betydande
verk tillkommo i Leipzig, ss. den till
Schu-manns romantik anknytande liedercykeln
»Heidenröslein» (till ord av Heine) och
soloballaderna »Tannhäuser» (något influerad av
Wagner) och »Qvarnruinen». Efter
övergången till Kungl. teatern fick S. åter komponera
en mängd skådespelsinlägg, varav i första
rummet uvertyren till »Orleanska jungfrun»
och bröllopsmarschen ur »Bröllopet på Ulfåsa»
leva kvar såsom fristående stycken. På
uppdrag skrev han även många fest- och
sorgmarscher, kantater m. m.
S. hann aldrig skapa en svensk opera. Den
i skådespelsmusiken visade musikdramatiska
begåvningen kom honom dock till godo även
på det område, där han nått kanske högst:
balladen för solo och orkester, med kör (»Die
Wallfahrt nach Kevlaar», »Hjärtesorg») el.
utan kör (de i Leipzig tillkomna balladerna
samt »Der arme Peter», »Kung Heimer och
Aslög» och »Der schwarze Ritter»). Intimt
lyriska äro hans solosånger för piano: den
nämnda Heinecykeln, »Tre ballader»
(»Trollsjön», »Trogen i döden», »Havsfrun»),
»Värvningen», »Digte og sange» (en serie till ord
av Björnson) m. m. Till svensk
manskörs-litteraturs klenoder höra den cykliska
folk-livsskildringen »Ett bondbröllop», »Tre visor
i folkton», »Suomis sång», »Längtan», »Sjung!
Sjung!» m. fl. Därjämte komponerade han
för blandad kör (»Idyll och epigram», »Sex
visor i folkton»), »Andliga sånger» för solo,
kör och orgel samt den 1875 fullbordade
imposanta »Katolska mässan». Bland talrika
efterlämnade och ofullbordade verk märkes
en fullständig skiss till »Peer Gynt». — S.
och Franz Berwald äro de mest geniala
svenska tonsättarna under 1800-talet. Medan den
senare var en symfoniens och
kammarmusikens mästare, hade S. sin styrka inom de
med dramatik el. poesi förenade friare
musikformerna. I sitt slag en motsvarighet till
Grieg och Smetana, blev han Sveriges förste
betydande nationelle tondiktare, vars blonda
melodik utgår från svensk folkton men
genom stilisering blir helt personligt stämplad.
Originell är han också genom färgrik
harmo-nik och instrumenteringskonst. — Biogr. av
G. Jeanson (1926). — S:s porträtt återges på
vidstående plansch. H. G-t.
Söderman, Sven Erik, kritiker (1866—
1930), son till J. A. S. Fil. dr 1894 i Uppsala,
slog in på tidningsmannabanan, var från 1895
operakritiker i Aftonbladet, från 1926
teaterkritiker i Stockholms Dagblad och från 1911
led. av Sv. akad:s Nobelinst. S. utgav bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
