Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sörensen, Sören Peter Laurids - Sörensen, Vendela Linnea, f. Andersson - Sörensen-Ringi, Harald - Sörensson, Per Kristian - Sörfjord - Sörgadden - Sörlandet - Sörlandsbanan - Sörli - Sörling, Olof - Sörmland - Sörmlandsposten - Sör-Odal - Söromsjön - Sörpning, Svällbildning, Iskravning - Sörstafors - Sör-Tröndelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Sörensen, V. L.—Sör-Tröndelag
1240
och buffertverkan (se [-Väteionkoncent-ration).-]
{+Väteionkoncent-
ration).+} S. är led.
av sv. Vet.-akad.
(1921). G. S-ck.
Sörensen, Vendela
Linnea, f.
Andersson, sångerska (1860
—1926), efter
sångstudier för I. Dannström
och S. Hebbe vidare
utbildad i Paris. Var
1882—87 anställd vid
Kungl. teatern och
var omtyckt för sin
vackra, smidiga koloraturröst och sitt
intelligenta spel. Bland hennes roller märkas Rosina
i »Barberaren i Sevilla», Marie i »Regementets
dotter», pagen i »Figaros bröllop» och Siebel
i »Faust». S. var 1888—99 g. m. danske
tandläkaren S. Sörensen och sedan med
dennes broder bankmannen F. Sörensen i
Filadelfia. Gav efter 1888 endast
gästroller. T. N.
Sörensen-Ringi, Harald, skulptör (1872—
1912). Studerade i Konstnärsförbundets skola
1893—96. 1895 biträdde han Chr. Eriksson
med att hugga i marmor. 1896—1902 vistades
S. i Paris. Bland hans arbeten märkas flera
porträtt i relief (P. Hasselberg, 1895;
Nationalmuseum), statyn »Natten» (1899, i
marmor; Nasjonalgalleriet i Oslo), »Tennisspelare»
(1904, brons), byster av målaren Karl
Nordström (1904), skådespelaren E. Swartz (1908;
Dramatiska teaterns foajé), reliefporträtt av
Eva Bonnier (1909, i brons; Nationalmuseum).
Större verk äro »Mor och son» (1908, marmor),
»Rätt och sanning» (1910, grupp i brons),
»Bröderna» (grupp; Thielska galleriet) och
Gustav II Adolfs staty (i Sundsvall, 1911). G-gN.*
Sörensson, Per Kristian, historiker (f.
1885 18/ii), blev fil. dr i Lund 1909, docent i
historia där s. å., krigsarkivarie 1919,
lektor i Ystad 1921 och i Lund 1926. Bland
en mängd fristående el. i samlingsverket »Karl
XII» (1918), Hist. Handl., Hist. Tidskr.,
Scan-bia och särskilt Karolinska Förbundets
Årsbok publicerade bidrag till den karolinska
tidens historia samt krigshistoriska uppsatser
märkas »Sverige och Frankrike 1715—1718»
(3 bd, 1909—21), »Kejsaren, Sverige och de
nordiska allierade» (i Karol. Förb:s Årsbok
1926—29) och »Krisen vid de svenska
arméerna i Tyskland efter Banérs död» (1931). I
Norstedts »Världshistoria», 8 (1930), har han
behandlat tiden omkr. 1600—60. H. B-n.
Sörfjord, namn på flera norska fjordar, bl. a.
en gren av Hardangerfjord (se d. o.) och
sydligaste delen av Ulsfjord i Troms fylke, ö. om
Tromsö. Ax. S.
Sörgadden, se H o 1 m ö g a d d.
Sorlandet, Norges sydligaste kuststräcka,
mellan Risör i ö. och Stavanger i v. samt
närmast innanför liggande distrikt. Ax. S.
Sörlandsbanan, den ännu ej fullbordade
järnvägsförbindelsen mellan Oslo och
Stavanger (jfr kartan vid Norge); blir 580 km.
Sörli, gränsherred mot Sverige, i
Nord-Tröndelag fylke, Norge; 1,431,37 kvkm, 802
inv. (1930). Timmerflottning till Sverige. Ax.S.
Sörling, Olof, tecknare (1852—1927).
Arbetade från 1874 för Vitt.-akad. och blev 1890
akad:s tecknare. 1882—1917 var S. även
teck-ningslärare vid Södermalms högre allm.
läroverk. S. utförde ett mycket stort antal
teckningar av fornsaker, bl. a. i verk av H.
Hilde-brand, O. Montelius och B. Salin. S.
avtecknade ett stort antal gotländska bildstenar
och bidrog verksamt till tolkningen av
materialet. O. M. (E. L-k.)
Sörmland, se S ö d e r m a n 1 a n d.
Sörmlandsposten, tidning i Eskilstuna, utges
sedan 1910 sex ggr i veckan, efterträdare till
Eskilstuna Tidning (gr. 1867, 1893
sammanslagen med Eskilstuna-Posten). Fil. dr E.
Wikmark var S:s red. 1910—24; nuv.
huvudred. (sedan 1931) är E. G. Rosén (f. 1893).
Tidningens politiska hållning är moderat.
Från samma officin utges veckotidningen
Mellersta Sveriges Jordbrukaretidning (gr. 1922).
Sör-Odal, se O d a 1.
Söromsjön, kyrkobokföringsdistrikt,
omfattar s. ö. delen av Venjans socken, Kopparbergs
län (se karta vid Mora 1); 866 inv. (1933).
Sörpning, Svällbildning, Iskrav ning,
isbildningsfenomen, som uppträder i
rinnande vatten, då iskristaller bildas nere i
själva vattenmassan. Förklaringen till
fenomenet är, att det rinnande vattnets »ytskinn»,
som har en tjocklek av mindre än 1 mm, kan
överkylas betydligt (temperaturer ned till
—1,4° C ha uppmätts), och om det då
ned-virvlas och överkylningen utlöses av någon
anledning, t. ex. genom beröring med stenar
el. dyl., utfalla iskristaller i hela den
överkylda delen av vattenmassan. Y t s v ä 11
kallas s., om den samlat sig till en porös
snömosartad massa, som framflyter på
vattendragets yta, bottensväll, då den fäster
sig vid föremål vid bottnen. Ibland bildas
bottensvällen i så stora kvantiteter, att de
föremål, vid vilka den fäster, lyftas. Så t. ex.
har det hänt, att svällen lyft upp icke blott
stenar o. dyl. utan även telegrafkablar.
Svällen har särskilt stor benägenhet att
fästa vid metallföremål och orsakar härigenom
ofta stora olägenheter, bl. a. för
vattenkraftstationerna genom att sätta igen isgrindarna
framför inloppen till turbinerna. För att
hindra sådan igensättning uppvärmas ofta
grindarnas järnstänger något medelst
elektrisk ström, varmvatten eller ånga (se A.
Berggren, »Något om isbildning i rinnande
vattendrag och dess inverkan på
vattenkraftanläggningar», i Tekn. Tidskr. Väg- och
Vattenbyggnadskonst 1932). Ibland kunna genom
anhopning av stora mängder sväll älvarnas
tvärsektioner avsevärt förträngas. Härav vållas
stundom betydande översvämningar. För att
minska s. vid kraftstationer söker man i
möjligaste mån underlätta, att ett ytistäcke
bildas. vilket skyddar vattnet från överkylning.
Ytisbildning sker lättast i lugnt vatten, och
man söker därför minska forssträckornas längd
så mycket som möjligt. Vidare lägger man
ut fånglänsor av stockar tvärsöver
vattendragen, där vattenhastigheten är måttlig, för
att hålla kvar framflytande ytis och på så
sätt underlätta bildandet av fast istäcke på
platsen. A. E-ll.
Sörstafors, se Surahammar.
Sör-Tröndelag, fylke (före 1919 Söndre
Trondhjems amt) i Norge, kring yttre delen
av Trondheimsfjorden och s. ö. därom (fram
S. P. L. Sörensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
