Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tailor-made - Taimyr - Tainan - Taine, Hippolyte Adolphe - Tainionkoski - Taino - Taipingupproret - Tirov, Aleksandr - Taisho - Tait, Archibald Campbell - Tai-tsung - Taïtu - Taiwan - Tai-yüan, Tai-juen-fu - Taizz, Tais - Tajga, Taiga - Taj Mahal - Tajmyr, Taimyr - Tajo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tailor-made—Tajo
1261
Tailor-made [telTe-méld], eng.,
skräddarsydd; promenaddräkt för damer; jackan är
i regel av liknande snitt och material som
herrkavajen.
Taimyr, se T a j m y r.
Tainan, stad i s. delen av Formosa; 95,013
inv. (1930); före 1887 öns huvudstad. Viktig
handelsplats med hamn vid Anping.
Taine [tån], Hippolyte Adolphe, fransk
filosof och historiker (1828—93). Ägnade sig
först åt lärarbanan och tillhörde oppositionen
mot Napoleon III. 1864 blev han prof, i
konsthistoria och estetik vid École des beaux-arts i
Paris. 1878 invaldes han i Franska akad. —
T:s utomordentligt betydelsefulla verksamhet
faller inom filosofiens, estetikens och
historieforskningens områden. Hans genomgående
princip var att söka på historien, konsten och
litteraturen tillämpa de exakta
vetenskapernas metoder. Varje bedömande från
moraliska synpunkter avböjde han. Enl. hans
uppfattning är allt skeende, fysiskt såväl som
andligt, oundvikligen bestämt av yttre
orsaker, och tillvarons sammanhang kan därför
restlöst förklaras genom omsorgsfull analys
och hopsummering av alla i en händelsekedja
ingående moment. Individens handlingar
bestämmas av den hos honom förhärskande
psykiska dispositionen (la faculté maltresse),
vilken återigen sammanhänger med tre
dominerande primärfaktorer, rasen, miljön och
tidsomständigheterna. Denna T:s metod
utmärker sig för obeveklig sanningskärlek,
klarhet och konsekvens, men den lider
samtidigt av en stark ensidighet, som kommer
författaren att glida ut i abstraktioner och
förlora blicken för individualiteternas
skiftningar och själslivets nyanser. Bland T:s
många arbeten märkas i främsta rummet hans
»Essai sur Tite-Live» (1854; här framläggas
först hans kritiska grundsatser),
»Lafon-taine et ses fables» (1860), »Histoire de la
littérature anglaise» (4 bd, 1864), »Philosophie
de Fart» (1865), »De Fintelligence» (2 bd, 1870;
hans filosofiska huvudverk) samt det väldiga
arbetet »Origines de la France contemporaine»
(6 bd, 1875—94), i vilket han med
utgångspunkt i en glänsande analys av förhållandena
i Frankrike före 1789 (Vancien régime) söker
påvisa det inre sammanhanget i revolutionen
och Napoleonsväldet. Mot revolutionen är han
ytterst kritisk, och Napoleon själv skildrar
han som en senfödd italiensk kondottiär. —
T. framträdde också som skönlitterär
författare (den briljanta Parisskildringen »Vie et
opinions de M. Fr.-Th. Graindorge», 1876). —•
På det europeiska tankelivet under 1800-talets
senare del utövade T. ett ofantligt inflytande.
I Norden är Georg Brändes hans mest kände
efterföljare. Till sv. är övers, ett urval
skrifter (2 vol., 1875—77), »Napoleon Bonaparte»
(1887) och »Konstens filosofi» (2 bd, 1921—25).
Litt.: »H. T., sa vie et sa correspondance»
(4 bd, 1902—07); V. Giraud, »Essai sur T.»
(1901; många uppl.) och »H. T., études et
documents» (1928); P. Nève, »La philosophie
de T.» (1908); P Rubow, »H. T., étapes de
son oeuvre» (1930); A. Chevrillon, »T.,
formation de sa pensée» (1932). — En
genomförd polemik mot T:s uppfattning av
revolutionens historia har givits av A. Aulard. .—
T:s porträtt återges på vidstående pl. O.W-n.
1262
Täl’nionkoski [-ånkåski], se T o r n a t o r.
Taino, Antillernas och Bahamaöarnas utdöda
indianbefolkning. T. voro arowaker, som
utvandrat från Sydamerika och kulturellt hörde
samman med fastlandets folk inom det
tropiska urskogsområdet. I vissa avseenden hade
de även rönt inverkan från Centralamerika.
— Litt.: S. Lovén, »Über die Wurzeln der
tai-nischen Kultur» (1924). S. L-é.
Taipingupproret, se Kina, sp. 711—712.
Ta’irov [-rof], Aleksandr, rysk
teaterle-dare (f. 1885). T., som sedan 1914 leder den
av honom grundade Kamernyj teatr
(Kammarspelen) i Moskva, företräder i sina ytterst
fantasifulla iscensättningar av klassisk och
modern repertoar en moderat nyrealism i
förhållande till den moderna ryska teaterns
reformatorer av extremare läggning. G. K-g.
Taisho [-Jå], eranamn för kejsar Yoshihito
av Japan.
Tait [télt], Archibald Campbell,
skotsk teolog (1811—82). Blev 1842 rektor vid
den berömda Rugbyskolan, 1856 biskop av
London och 1869 ärkebiskop av Canterbury.
Med sin moderata bredkyrklighet bekämpade
T. icke blott Oxfordrörelsen utan även den
teologiska radikalismen. 1862 grundläde han
Bishops of London fund för att bättre förse
storstaden med andliga. Genom den andra
Lambethkonferensen (1878) lyckades han göra
denna institution till ett verkligt organ för
den till världskyrka vidgade engelska kyrkan.
— Biogr. av R. Th. Davidson och W Benham
(1891). E. Nwn.
Tai-tsung, kejsare i Kina (596—649). Hette
eg. Li-shi-min och var son till
Tang-dynastiens grundläggare, kejsar Kao Tsu. Om
hans regering, 627—649, se Kina, sp. 707.
Jfr H. Hjärne, »Kinas störste kejsare» (i
»Julbok, utg. af E. Stave», 1906).
Taitu, se Abessinien, sp. 50.
Taiwan, Tai-wan, se Formosa.
Tai-yüan, Tai-juen-fu, huvudstad i kin.
prov. Shan-si, vid Huang-hos biflod Fen-ho;
omkr. 50,000 inv. Ändpunkt för
Shan-sijärn-vägen. Univ.; säte för den 1921 av prof. E.
T. Nyström grundade Sino-swedish scientific
research association.
Takzz, T a i’s, stad i Jemen, fordom s.
Arabiens främsta kulturcentrum; omkr. 5,000 inv.
Tajga’, T a i g a’, se Sibirien, sp. 780.
Taj Mahal [tad^-mahaTl, se A g r a.
Tajmy’r, T a i m y’r, halvö på sibiriska
Ishavskusten, delas genom Tajmyrbukten i en
västlig och en östlig del; den senares yttersta
udde är Kap Tjeljuskin, asiatiska fastlandets
nordligaste punkt. T. genomdrages av
Byr-rangabergen och tillhör h. o. h. tundran. I
Tajmyrbukten utmynnar floden Tajmyr, som
genomflyter Tajmyrsjön.
Tajo [ta’^å], port. Tejo, lat. Tägus,
Pyre-neiska halvöns längsta flod, upprinner i
bergstrakterna på gränsen mellan Aragonien och
Nya Kastilien, genomflyter den kastilianska
högslätten, bildar ett kort stycke gräns
mellan Spanien och Portugal och når Atlanten
genom den breda mynningsviken vid
Lissabon. Längd 1,008 km, flodområde 82,500 kvkm.
Kanjonlika klyftor, forsar och sandbankar
samt ojämn vattenföring omöjliggöra
flodfarten i övre och mellersta loppet. Flodtrafiken
börjar vid Abrantes i Portugal; tidvattnet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
