Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tajo - Tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1263
Tak
1264
Takstol (a hanbjälke,
b högben, c remstycke,
d tars).
Åsar. Böjd, massiv platta.
Takstolar och åsar.
märkbart upp till Santarem. T:s största
bifloder äro Jarama, Tiétar och Alagön, alla
från höger.
Tak, den byggnadsdel, som övertäcker ett
rum el. en byggnad. Det består av en
bärande stomme och ett el. flera täckande plan.
Med innertak menar man vanl. endast
beklädnaden på stommens undersida.
Särskilt är detta fallet vid byggnader, där
innertak och yttertak ha gemensam stomme.
Vid innertak utgöres den bärande stommen
av bjälklag el. valv. Man bekläder ett
bjälklag på undersidan för att öka
konstruktionens värme- el. ljudisolering och för att få
en slät takyta. Yttertaket, som utåt
jämte ytterväggarna skyddar byggnaden för
klimatets åverkan, består av en stomme, t a k-
Bågtak.
laget (äldre benämning takröste), och
dess utvändiga beklädnad, taktäckningen
(se d. o.). Invändig beklädnad av stommen
är endast nödvändig, om vind saknas och
utrymmet under taket är uppvärmt, i vilket
fall ett värmeisolerande material anbringas
mellan beklädnaderna. Yttertaken äro dels
lutande, dels plana.
Huvudformerna av lutande t. äro (se
bild).: a) pulpettak, b) sadeltak, c) valmtak
(varianter: pyramidtak, säteritak,
mansard-tak), d) bågtak, e) kupoltak, f) sågtak.
Takformen bestämmer till väsentlig del gavlarnas
utseende. Om vinkeln mellan två takytor
understiger 180°, benämnes deras skärningslinje
t a k n o c k. (Äldre benämningar, takås, rygg-
Takstol av böjda
järnbalkar, sammanhållna i
golvplanet av dragband.
ås, kroppås, hänföra sig alltid till horisontala
nockar.) Om vinkeln är större än 180°,
uppstår en r ä n n d a 1. T:s horisontala
avslutning mot yttervägg kallas takfot.
Stommen till ett lutande t. består antingen av:
1) takstolar, vilka kunna utgöras av
bjälkar, balkar el. fackverk, upplagda vinkelrätt
mot taknocken, vanl. stödjande på
byggnadens ytterväggar och dess översta bjälklag
(trycket på bjälklaget förmedlas av ett med
takfoten parallellt trävirke, remstycket), el.
2) åsar, varmed menas bjälkar el. balkar,
upplagda parallellt med taknocken på
byggnadens gavlar (se d. o.) och (ev.) bärande
tvärväggar, el. 3) en kombination av
takstolar och åsar, innebärande, att åsar
uppläggas på takstolar, el. 4) böjda,
massiva plattor, som gjutas i betong (valv,
kupoler) el. bestå av korrugerad plåt
(skjultak). — Vid enkla byggnader med små
spännvidder består taklaget företrädesvis av
takstolar el. åsar, vanl. av trä. Avståndet
från mitt till mitt mellan dem bestämmes av
önskemålet, att taktäckningen skall vara
gångbar utan att svikta. 1,20 m anses
därvidlag som maximimått. Vid byggnader med
större spännvidder ställer sig kombinationen
takstolar och åsar vanl. förmånligast,
emedan den medger ett mindre antal
takstolar och därigenom är ekonomisk. Som
material användes då utom trä även järn. Med
skarvade, böjda järnbalkar kan man numera
utan mellanstöd göra takstolar av betydande
spännvidd (t. ex. bussgaraget i Stockholm,
fri spännvidd 55 m). Även bågar av trä
användas för större spännvidder. De utföras
enl. det s. k. Hetzersystemet med på varandra
Takstol av limmade,
höjda bräder. Därunder
tvärgenomskärning av dylik
takstol.
Pulpettak. Sadeltak. Valmtak. Pyramidtak. Mansardtak. Säteritak. Kupoltak.
Sågtak.
Takstol av järnfackverk.
Zollingers system för
välvda trätak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
