- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 18. Snellman - Tatra /
1291-1292

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tamaulipas - Tamayo y Baus, Manuel - Tambour-major - Tambov - Tambur - Tamburin - Tambursöm - Tamerlan - Tamias - Tamil (Tamul) - Tamilkyrkan - Tamiskan - Tamm, släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1291
och asfalt. Huvudhamnar äro Tampico och
Matamoros.

Tamayo y Baus [tama’jå i coåu’s], M
a-n u e 1, spansk dramatiker (1829—98). T.
imiterade först Schiller men skrev sedan en rad
förträffliga pjäser, som gjorde honom till sin
tids mest ansedde skådespelsförfattare och
som betecknade övergången från romantik till
realism på scenen. Hans yppersta verk äro
»Locura de amor» (1855) men framför allt
»Un drama nuevo» (1867; »Den nya pjäsen»,
1898), med Shakespeare och Hamlets första
uppförande såsom motiv. T:s förträffliga
»Lances de honor» (1863), behandlande
duellproblemet, väckte en storm av protester och
avfördes från spellistan. T. utmärkte sig för
ovanlig blick för scenisk verkan, förträfflig
psykologi och karaktärsteckning samt koncis
stil. Sami, verk i 4 bd (1898—1900). K. A. H.

Tambour-major [täbö’r-maø’r], fr. (av
tambour, trumma), vid infanteriet i franska
armén underofficer, som är befälhavare för
musiken. Motsv. befattning utövas i Sverige av
regementstrumslagaren (se d. o.).

Tambov [-bå’f], stad i Centrala
svartjords-området, Sovjetryssland, vid floden Tsna;
83,857 inv. (1931). T. har en märklig katedral
från 1600-talet. Betydande spannmålshandel;
kvarnar, metallindustri m. m. Före 1928 var
T. huvudstad i guv. T. (66,587 kvkm).

Tambür (fr. tambour, trumma). 1. (Byggnk.)
a) Den cylindriska el. polygona
underbyggnaden till en kupol, b) Den hel-, halv- el.
kvartrunda ombyggnaden kring en vindeltrappa.
c) Det av skärmar och dörrar sammansatta
vindfånget innanför en ytterport, t. ex. till en
större sal, samt det vanl. sekundärbelysta
förrummet till en bostad, restaurang etc. för
ytterkläder. (E. L-k.)

2. (Befästnk.) Ett mindre, icke täckt
försvarsverk, som förr användes för att
avspärra ingång till befästningar. Inom den
permanenta befästningskonsten bestod t:s
omslutning av en fristående mur, vid fält- och
provisoriska befästningar av palissader. L. af P.

3. På örlogsfartyg utbyggnad i
fartygssidan för uppställning av mindre
artilleripjäs, strålkastare el. dyl. ö-g.

4. Sybåge, stickbåge.

Tamburin (fr. tambour de basque, baskisk
trumma), ramtrumma med skinn och rasslande
metallskivor i ramen. Urspr. arabiskt och
turkiskt instrument. — T. är även beteckning
för en provensalsk dans i tvåtakt. Dansen
ackompanjeras av lång rörtrumma och flöjt
(galoubet). T. N.

Tambursöm, kedjesöm, utförd med virknål
i stickbåge.

Tamerlän, se T i m u r - 1 e n k.

TaTnias, zool., se Jordekorrar.

Tamil (mindre riktigt Tamul). 1. (Svensk
plural tamiler el. tamuler.) Det
viktigaste av de dravidiska folken i Indien (se
Dr a vida). Etnografiskt utgör t:s land
större delen av presidentskapet Madras. T.
bebo också n. hälften av Ceylon, dit de
invandrat i historisk tid. De äro ett
driftigt folk, vars huvudnäring är jordbruk. I
kuststäderna driva de köpenskap, och en
mängd folk av lägre kaster söker arbete
som kulier i Bortre Indiens hamnstäder.
Religionen är bland de högre kasterna
hin

Tamayo y Baus—Tamm

1292

duism, men den stora massan av folket
dyrkar primitiva, oftast kvinnliga
demonvä-sen, vilkas vrede besvärjes genom blodiga
offer. — Tamillandet var redan f. Kr.
politiskt och kulturellt framträdande; länge
bestod den urgamla uppdelningen i tre större
riken (se Indien, sp. 523).

2. T a m i 1 s p r å k e t, T a m u 1 i s k a, det
mest kultiverade och rikast utvecklade av de
dravidiska språken, har två historiskt och
formellt skilda språkskeden: 1) det äldre,
poetiska el. litteraturspråket, det klassiska
t. (Qèn-tamil, högtamil), med rik, bevarad
litteratur ; 2) det moderna talspråket
(kö-dun-tamil, krokig t., lågtamil). T. talas av
omkr. 19 mill. pers. Malayälam (se d. o.), urspr.
en dialekt av t:s språk, är numera ett
självständigt idiom. — Tamillitteraturens
kronologi är ännu oklar. I äldre tid torde
jainistiskt inflytande ha varit dominerande
inom Tamillandet, men litteraturen blev snart
övervägande färgad av sivaitisk religion. Till
litteraturens guldålder höra verk som
»Näla-diyär» (utg. av G. U. Pope, 1893) och »Kural» av
Tiruvalluvar (utg. av Pope, 1886), det förnämsta
diktverket på t. Bland episka dikter intages
främsta rummet av »Cintämani» och Kambans
»Rämäyana». Utmärkande för
tamillitteratu-ren äro de stora samlingarna av ofta sublim
religiös poesi, sivaitiska hymner,
»Tiruva-pagam» av Mänikka-Vägagar och »Téväram»
av Tiru-Sfäna-Sambandar (antagl. 600-talet
e. Kr.) m. fl., och visnuitiska av de s. k.
Alvar, samlade i »Näläyiraprabandam». Konung
Ativfraräma Pändyan (senare hälften av
1500-talet) skrev egna dikter, »Naidadam» och
»Verrivèrkei», en samling sentenser. En
särställning intages av sittar-sektens mystiska
diktsamling »Qivaväkyam». Den moderna
litteraturen räknar sin början från förra
hälften av 1700-talet med den infödde T ä y u m
ä-navan, en panteistisk filosof, och jesuiten
Beschi (d. 1742), som under sign. V i r
a-m ä m u n i skrev ett religiöst epos,
»Tèmbä-vani», över den helige Josefs levnad.

T., vars äldsta daterbara minnesmärken
utgöras av en del inskrifter, blev redan på
1500-talet känt av de katolska missionärerna i
Sydindien. Jesuitmissionärer under 1500- och
1600-talet och den protestantiske missionären
B. Ziegenbalg (»Grammatica damulica»,
1716) samt Beschi gjorde redan tidigt t. till
föremål för vetenskaplig bearbetning.

Litt.: G. U. Pope, »Larger grammar of the
tamil language in both its dialects» (4:euppl.,
3 dir, 1883—85) och »Handbook of the
ordi-nary dialect of the tamil language» (5 bd,
1906); J. Vinson, »Manuel de la langue
ta-moule» (1903). Om litteraturen: K. F. L. Graul,
»Bibliotheca tamulica» (4 bd, 1854—65); C. E.
Gover, »Folk-songs of Southern India» (1872);
Chengalva-Raya Pillai, »History of the t. prose
literature» (1904); F. Kingsbury och G. E.
Phillips, »Hymns of tamil saivite saints»
(1921). J. Ch-r.

Tamilkyrkan, se Tamulkyrkan.

Tämiskan, se Lettiska språket och
litteraturen.

Tamm, svensk släkt, gren av ätten Tham
(se d. o.). Pehr Adolf Tham (1774—1856),
som avsade sig adelskapet vid 1800 års
riksdag, fick 1826 nytt adelskap med namnet T.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 30 20:43:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdr/0818.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free