Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tandläkareinstitutet i Stockholm - Tandläkarföreningar - Tandläkarkonst (Odontologi) - Tandnyckel - Tandprotes - Tandpulver - Tandreglering - Tandrotsört - Tandröta, Tandsjukdomar, Tandslga - Tandsnäckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1303 Tandläkarföreningar—Tandsnäckor 1304
godkända insikter i fysik och biologi enl.
fordringarna på latin- el. realgymnasium samt
i kemi enl. kraven på realgymnasium. På
grund av det relativt obetydliga statsanslaget
till institutet måste de studerande i stor
utsträckning själva vidkännas kostnaderna för
sin utbildning. Den studerande skall betala
termins- och examensavgifter och själv hålla
sig med instrument. G. T-n.
Tandläkarföreningar, sammanslutningar
mellan tandläkare för fackliga (vetenskapliga
el. sociala) intressen. 1 Sverige finnas två
huvudorganisationer, Svenska
tandläkare-sällskapet och Sveriges tandläkareförbund (se
dessa ord). Förutom ett 30-tal orts- el.
läns-föreningar finnas även Odontologiska
sällskapet i Stockholm (se d. o.), The american dental
society of Sweden m. fl.
Det skandinaviska samarbetet representeras
av Skandinaviska tandläkarföreningen och
Nordisk odontologisk förening (se dessa ord)
och det internationella av Federation
den-taire internationale (se Internationella
tandläkarförbundet). H. R-g.
Tandläkarkonst (Odontologi), den gren
av läkarkonsten, som sysselsätter sig med att
förebygga och behandla tändernas och
tandköttets sjukdomar samt att ersätta
defekter i tänderna och tandraderna. I
terapeutiskt avseende betjänar sig t. av en
mångfald hjälpmedel av farmakologisk, kirurgisk
och teknisk art och indelas beträffande
verksamhetsområdet vanl. i tandkirurgi,
tandfyllningskons t, tandregi
e-ringskonst och tandproteskonst
(konsten att ersätta defekter i tandraderna).
-— Rättighet att utöva t. i Sverige tillkommer
enl. nu gällande författningar (förutom
legitimerad läkare) endast man el. kvinna, som
avlagt tandläkarexamen (se
Tandläkareinstitutet) och hos Medicinalstyrelsen
erhållit legitimationsbevis som »tandläkare».
De praktiserande tandläkarnas antal i Sverige
utgjorde för hundra år sedan endast 7 men
är nu (1933) 1,539, därav i Stockholm 344. T:s
utövning regleras av k. f. 18 juni 1861 med
senare gjorda förändringar (se
tandläkarför-fattningar, Sveriges Tandläkare-förbunds
Tidning 1929).
Historik. T. har från början varit intimt
förenad med läkarkonsten men alltmer skilt
sig från denna och intagit en självständig
ställning. Hos antikens högst kultiverade
folk utvecklades t. redan tidigt och nådde
självständighet; etruskerna praktiserade 1.000
år f. Kr. bl. a. konsten att medelst guldband
fästa lossnade el. artificiella tänder vid
kvarvarande naturliga, och hos såväl egypterna
som romarna funnos specialister i t. redan
f. Kr. Tandfyllningskonst uppkom först
under medeltidens senare århundraden genom
att man då använde guld som
fyllnadsmaterial. Naturvetenskapernas allmänna
utveckling på 1800-talet blev i hög grad befruktande
för t. såsom en kombination av läkarkonst
och teknisk konst, och undervisningsanstalter,
facktidskrifter och kårsammanslutningar
började uppstå, sedan de första startats 1839—41
i Amerika av dr Hayden. Genom de senaste
årtiondenas intensiva naturvetenskapliga
forskning, som givit t. en teoretisk-vetenskaplig
grundval och medfört behandlingsmetodernas,
instrumentens, de tekniska materialens och
preparatens storartade förbättring, har t.
höjts till en vetenskap, vars betydelse i
arbetet på folkhälsans främjande, i fred som i
krig, alltmer uppskattas. — Litt.: K. Sudhoff,
»Geschichte der Zahnheilkunde» (2:a uppl.
1926); H. Lidforss-Strömgren,
»Tandläkar-konstens historia» (1927); G. Thourén,
»Brottstycken ur antikens tandläkekonst» (1932);
H. Ramberg, »Tandläkekonstens utöfvande i
Sverige» (1913). H. R-g.
Tandnyckel, förr mycket nyttjat
instrument för tandutdragning. Det utgjordes av
en 11—13 cm lång, rak el. något böjd
metall-stång, i den ena ändan försedd med handtag,
i den andra med en utvidgning, i vilken en
rörlig krok kunde insättas. U. H-n.
Tandprotes, konstgjord ersättning för
förlorade tänder. De material, som användas
härtill, äro porslin, metaller, kautschuk,
celluloid m. m. De s. k. porslins- el.
emaljtänderna framställas av fältspat, kiselsyra,
kao-lin och vissa färgämnen; oftast äro de försedda
med två inbrända små metallstift i och för
fastsättandet. Beträffande de mångskiftande
formerna för protesernas utförande, bryggor
(broar),stifttänder etc.,se Proteser 2. H.R-g.
Tandpulver (lat. pu’lvis dentif ri’cius),
pulver-formiga medel, huvudsaki. till tändernas
mekaniska rengöring. Huvudmassan utgöres
vanl. av finpulveriserat kalciumkarbonat.
Vanl. parfymeras t. med flyktig olja, mest
pepparmyntolja. C. G. S.
Tandreglering, förflyttning av felställda
tänder. Tänderna växa ofta fram i abnorm
ställning, vilket kan medföra nedsatt
tuggförmåga och ohygieniska förhållanden för
tänder och tandkött. När framtänderna äro
mycket utstående, försvåras el. förhindras
läpparnas slutande, så att andningen måste försiggå
genom munnen, vilket kan inverka skadligt
på luftrör och lungor. Även äro tänderna i
dessa fall mycket utsatta för yttre våld.
Behandlingen utföres oftast med tillhjälp av på
tänderna fästa mekaniska anordningar. I vissa
fall söker man förbättra förhållandena med
olika slag av muskelövhingar. Stundom beror
felställningen på så stora fel i själva
underkäkens storlek och form, att korrigeringen
endast kan utföras kirurgiskt. A. F. L-m.
Tandrotsört, Dentäria bulbi’fera, i lundar i
s. och mell. Sverige växande flerårig ört av
fam. korsblommiga, med 3—5 dm hög, nedtill
vanl. bladlös stjälk och lång, horisontell, vit
jordstam, beklädd med köttiga, tandlika fjäll.
De övre bladen äro enkla, lansettlika, de
övriga parbladiga, blommorna täml. stora, blekt
violetta. Växten förökar sig med i
bladvecken alstrade rödbruna groddknoppar. G. M-e.
Tandröta, Tandsjukdomar, Tandslag, se
Tändernas sjukdomar och vård.
Tandsnäckor, Scapho’poda el. Solenoco’nchae,
klass bland blötdjuren (se d. o.), inom vilken
grupp de inta en mycket självständig
ställning, ehuru de i vissa inre drag erinra om
musslorna. Kroppen är omsluten av ett svagt
koniskt, något krökt, rörlikt skal, öppet i
båda ändarna. Med den väl utvecklade foten
gräva t. i sanden på havsbottnen, där de
leva av smådjur. Vid Sveriges västkust
finnes havstanden, Dentalium entalis, som blir
6—7 cm lång. T. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
