Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tanganjikaterritoriet - Tangaror - Tangent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1307
Tangaror—Tangent
1308
Utsikt över Tanger.
Östafrika; 968,805 kvkm, 5,063,660 inv. (1931);
huvudstad: Dar es-Salaam. Innanför den smala
kustslätten höjer sig det östafrikanska
platålandet, vars ö. rand bl. a. markeras av
Usam-baras högland och Ulugurubergen. Platån
ge-nomskäres av den stora östafrikanska
gravsänkan (Rift valley), som vid Njassasjöns n.
ända delar sig i en västlig gren över
Rukwa-sjön och Tanganjikasjön samt en östlig genom
T:s centrala delar till Natronsjön vid n. ö.
gränsen. N. v. om Usambara omfattar T. en
del av det östafrikanska vulkanområdet med
bl. a. Afrikas högsta berg, Kilima-ndjaro
(6,010 m ö. h.), den ännu verksamma Meru
(4.558 m), Ngorongoro o. a. De största
floderna, Pangani, Rufiji (med Ruaha) och
Ro-vuma (gränsflod i s.), flyta till Indiska
oceanen, genombrytande platåranden under forsar
och fall. Till Victoria njansa, vars s. hälft
tillhör T., flyter Nilens källflod Kagera, till
Tanganjikasjön bl. a. Mlagarasi. Vissa delar
av Rift valley sakna avlopp och upptagas av
saltsjöar och -träsk. Till T. hör även ön
Mafia utanför kusten. Klimatet är i
kustlandet rent tropiskt utan större
temperaturdifferenser; i platålandet mildras hettan med
stigande höjd ö. h., och
temperaturvariationerna ökas. Växlingen mellan den i regel
torra s. ö. passaden och den regnrika n. ö.
monsunen bestämmer nederbördsfördelningen
vid kusten; i det inre faller mest regn på
vindexponerade bergssluttningar.
Kustlandets vegetation är tropiskt yppig; i
platålandet överväga busk- och grässtäpper (t. ex. den
vidsträckta Massaistäppen), där floderna
följas av galleriskogar.
En stor del av befolkningen består av
ban-tufolk, dels huvudsaki. jordbrukande
stammar (wanjamwesi, wahehe o. a.), sedan
gam
malt bofasta inom T., dels i senare tid från
s. invandrade, boskapsskötande stammar, ss.
wangoni. Från n. ha krigiska erövrarfolk,
t. ex. massajer och wahuma, av delvis
hami-tisk härkomst invandrat i nyare tid.
Kustlandets biandfolk, suahili (se d. o.), äro
muhammedaner. Antalet vita 1931 var 8,228
(därav 4,011 engelsmän och 2,139 tyskar). I
kusttrakterna bo även ett stort antal indier
(23,422), som nästan h. o. h. behärska
detaljhandeln inom T., araber (7,059) o. s. v. Vissa
delar av platålandet anses vara ett av de få
afrikanska områden, som äro lämpliga för
europeisk bosättning i större skala. Skolor för de
infödda underhållas av regeringen, som
därjämte lämnar understöd åt de protestantiska
och katolska missionsskolorna; ett
lantbruksinstitut finnes i Amani. Jordbruket är
koncentrerat till kustlandet och de gynnsammare
delarna av platålandet; de förnämsta
europeiska plantagerna ligga i Usambara.
Huvudprodukten är numera den på 1890-talet
införda sisalhampan. Dessutom produceras
bomull (mest av de infödda), kaffe (främst vid
Kilima-ndjaro), kokosnötter, jordnötter o. s. v.
Boskapsskötseln är av stor vikt i det inre,
men vissa trakter hemsökas av tsetseflugan.
Mineraltillgångarna (guld, diamanter, tenn,
glimmer, salt) anlitas blott i mindre skala.
Exporten värderades 1931 till 1,9 mill. pd st.
(sisalhampa, kaffe, bomull, hudar och skinn,
copra), importen till 2,5 mill. pd st.
(textilfabrikat, födoämnen, byggnadsmaterial m. m.).
Största handelsutbytet äger rum med
Storbritannien, Indien och Japan. Huvudhamnar
äro Dar es-Salaam och Tanga. Järnvägarnas
längd 1931 var 2,195 km; huvudlinjerna äro
den s. k. centralbanan Dar
es-Salaam—Kigo-ma samt linjen Tanga—Arusha. De stora
sjöarna trafikeras av ångfartyg. Ett nät av
utmärkta bilvägar är under utbyggnad, och flera
flyghamnar för den blivande flyglinjen
London—Kapstaden ha anlagts.
T. styres av en av konungen utnämnd
guvernör; ett verkställande råd har 6 medl.,
ett lagstiftande högst 23 medl. S. F.
På 1880-talet grundade den tyske
upptäcktsresanden K. Peters (se d. o.) Tyska
Östafrika, som först förvaltades av Tyska
östafrikanska sällskapet men efter 1891 av tyska
regeringen, som 1897 proklamerade området
som koloni. Det avträddes efter ett tappert
försvar (se Kolonialstriderna under
världskriget, sp. 989) av tyskarna 1919.
Större delen (jfr Kongo, sp. 1075), som erhöll
sitt nuv. namn 1920, är sedan 1921 brittiskt
mandatområde. — Litt.: H. Zache,
»Deutsch-Ostafrika» (1926); »Ilandbook of Tanganyika»,
utg. av G. F. Sayers (1930). Å. S-n.
Tangäror, zool-, se Praktfinkar.
Tange’nt. 1. (Mus.) Smal trälist, genom
vars nedtryckning den tongivande
mekanismen på vissa instrument sättes i rörelse. T.
förekommer vid orgel- och klaverinstrument
(piano m. m.), en del självklingande
(glashar-monika, klockspel m. m.) och några
halsinstrument (vielle, nyckelharpa, cittra m. m.).
övertangenterna äro numera alltid svarta,
undertangenterna ljusa. T. ha först brukats
vid orgeln (fr. o. m. 1000-talet). T. N.
2. Se Sättmaskin.
3. Se Skrivmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
