Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tank, Karsten - Tankar - Tanke - Tankebyggarorden - Tankeform - Tankelag - Tankeläsning - Tankevilla - Tankfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1311
Tank—Tankfartyg
1312
Tempel i Tanjore.
Tank, Karsten, norsk statsman (1766—
1832), affärsman, skeppsredare och godsägare.
Trädde 1790 i underhandlingar med general
Armfelt om möjligheten av Norges skiljande
från Danmark. T. sökte senare upprätta en
statsbank i Norge och grundlägga
självständigt norskt univ. Han deltog i rådsmötet
på Eidsvoll 29 och 30 jan. samt i
»notabel-mötet» där 16 febr. 1814. I mars s. å. blev
han medlem av regeringen men trädde redan
20 juli 1814 tillbaka för att kort därefter
spela huvudrollen i de mellan Karl Johan och
Kristian Fredrik förda förhandlingarna, som
ledde till konventionen i Moss 14 aug. s. å.
Han var led. av stortinget 1815—16 och 1821
—22 och dess president 1821. K. V. H.*
Tankar, fyr i Bottniska viken, Finland,
vid inloppet till Gamlakarleby. O. Brn.
Tanke, psyk., varje yttring av förståndet
(se d. o.).
Tankebyggarorden, vittert ordenssällskap,
stiftat i Stockholm 1753 av C. F. v. Eckleff
(se d. o.); led. voro bl. a. fru Nordenflycht, G.
Ph. Creutz och G. F. Gyllenborg. T. var på
en gång hemlig orden och vitter akademi.
Den utgav »Våra försök» (3 dir, 1753—55).
Fru Nordenflycht, Creutz och Gyllenborg
bildade ett kotteri och utgåvo »Witterhets
arbeten, utgifne af et samhälle i Stockholm» (2 bd,
1759—62), som betecknade ett stort steg
framåt i formkultur. 1763 sönderföll T.
Tankeform, log. Den traditionella
formallo-giken brukar som olika t. anföra begrepp,
omdöme och slutledning (se dessa
ord), ibland även system.
Tankelag (lat. princi’pium cogitatiönis).
Vanl., särskilt i formallogiken, anges t. som
de formella betingelserna för tänkandets
riktighet. Ett tänkande, som överensstämmer
med t., är således logiskt riktigt men kan
med hänsyn till innehållet vara falskt. T:s
innebörd bestämmes f. ö. olika och
sammanhänger med fundamentala logiska och allmänt
filosofiska problem. Psykologistiska logiker
se i t. psykologiska kausallagar, endera för
tänkandet över huvud (Mill) el. för det logiskt
riktiga tänkandet (Sigwart). Enl. Husserl ha
t. visserligen en rent teoretisk innebörd men
äro icke kausallagar och utsäga intet om
psykiska förhållanden. Andra fatta t. som
praktiska regler, utsägande hur tänkandet bör
vara. Som t. bruka anföras: 1)
identitetslagen (lat. principium identitatis) el. första
tankelagen: allt är vad det är (A är A);
2) motsägelselagen el. motsägelselöshetens
lag (lat. principium contradictionis): intet
kan i samma avseende på en gång vara och
icke vara detsamma (A är icke icke-A), el.:
av två kontradiktoriskt motsatta omdömen
(A är B och A är icke B) är det ena falskt;
3) det uteslutna tredjes lag (principium
ex-clusi tertii): allt måste antingen vara el.
icke vara (A är antingen B el. icke-B), el.:
av två kontradiktoriskt motsatta omdömen
är det ena sant; 4) den tillräckliga grundens
lag (principium rationis sufficientis). Denna
har tidigare formulerats så, att varje omdöme
för att vara sant och (enl. Leibniz) varje
sak för att vara verklig måste ha en
tillräcklig grund. En korrektare formulering är
(enl. Sigwart), att om grunden är sann, så
är följden sann, och om följden är falsk, så
är grunden falsk. G. O-a.
Tankeläsning, eg. dets. som telepati (se
Parapsykologi). — Som t. betecknas
även ett vanligt konststycke, där ett
»medium» t. ex. koncentrerar uppmärksamheten
på ett visst föremål el. någon handling, som
skall utföras. Tankeläsaren fattar vanl. med
förbundna ögon mediets hand och lyckas finna
det tänkta föremålet el. utföra handlingen.
Till resultatet kan ev. telepati medverka, men
om icke direkt bedrägeri föreligger, beror t.
vanl. på att mediets tankekoncentration
utlöser obetydliga muskelreflexer, som särskilt
känsliga personer förmå uppfatta. G. O-a.
Tankevilla, psykiatr., av prof. S. ödman
införd term för germanismerna
»vanföreställning» och »vanidé». T. äro sålunda
sjukligt betingade falska föreställningar.
Oftast framkallas de av patologiska
känslotillstånd, som öva störande inflytande på
omdömesbildningen. T-.s innehåll är mycket
varierande men kretsar alltid mer el. mindre
kring den sjuke själv. Såsom några vanligare
former må nämnas förföljelseidéer,
storhets-idéer, ringhetsidéer och självanklagelseidéer.
I allm. äro t. icke tillgängliga för korrektion
genom överbevisning (därav beteckningen »fix
idé»). Då det sjukliga grundtillstånd, som
framkallat t., upphör, försvinna de av sig
själva; den sjuke blir då i stånd att korrigera
dem. V. W-rt.
Tankfartyg, fartyg, särskilt konstruerat för
transport av lös flytande last, vanl. oljor.
Antingen uppdelas fartygsskrovet genom ett
el. två långskeppsskott samt flera
tvärskepps-skott i olika stora lastrum, s. k. tankar (se
Tank 1 a), el. också inbyggas däri särskilda
tankar. Tankarna fyllas och tömmas medelst
ett särskilt pumpmaskineri med tillhörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
