Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taschkent - Tasjkent, Taschkent - Task - Taskspelare, Trollkonstnär, Illusionist - Tasman, Abel Janszoon - Tasmanglaciären - Tasmanien - Tasmanier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1339
Taschkent—Tasmanier
1340
Taschke’nt, se Tasjkent.
Tasjke’nt, Taschkent, huvudstad i
Socialistiska sovjetrepubliken Uzbekistan,
Väst-turkestan, vid Tjirtjik, högerbiflod till
Syr-darja; 481,831 inv. (1931), uzbeker (ösbeger),
ryssar, kirgiser m. m. T. är ryska
Central-asiens största stad och förnämsta handels- och
industricentrum. Gamla T., uzbekernas
stadsdel, har trånga, krokiga gator samt många
moskéer och medreser; nya T., regelbundet
anlagt med elektriskt ljus, spårvägar o. s. v.,
bebos huvudsaki. av ryssar. Staden omges av
vidsträckta fruktträdgårdar och vinodlingar.
Industrien omfattar bl. a. tillv. aV textilvaror,
livsmedel och lädervaror. T. har
järnvägsförbindelse med Moskva över Oreüburg samt med
Krasnovodsk och Fergana; flyghamn,
rund-radiöstation. Staden är säte för
Centralasiatiska statsuniv. (gr. 1918, 6 fakulteter, 4.299
stud. 1929) och Centralasiatiska
statsbibliote-ket, har teknisk högskola, zoologisk-botanisk
trädgård och flera museer; dessutom astron.,
meteor, och seismologiskt observatorium. T.
erövrades av ryssarna 1865 och är sedan 1930
Uzbekistans huvudstad.
Task, vid sidan av ett fartygs rundhult el.
dyl. anbragt fast block för ledning av tåg
el. kätting. På baksidan öppen t. kallas läppj
Taskspelare, Trollkonstnär, Ill u-*
s i o n i s t, person, som roar åskådare ihed
konststycken, vilka skenbarligen icke på
naturlig väg låta sig förklaras. Framgångsrik
utövning av taskspeleri förutsätter en högt
driven fingerfärdighet och stor skicklighet att
»förvända synen på folk». T. med
utomordentligt uppdriven skicklighet ha av ålder
förekommit i Orienten, och även under antiken
voro dylika välbekanta och omtyckta. Som
berömda trollkonstnärer må nämnas Pinetti
(i slutet av 1700-talet), Bosco,
Robert-Hou-din (1805—71), Maskelyne och Buatier de
Kolta, bägge verkliga uppfinnare inom arten,
samt Dante, nutidens kanske skickligaste
illusionist. — Litt.: J. E. Robert-Houdin,
»Se-crets de la prestidigitation et de la magie»
(1868; det viktigaste verket i ämnet); Prof.
Hofmann (pseud. för A. J. Lewis), »Modern
magie» (1876; senare fortsatt med nya
delar). (O. W-n.)
Ta’sman, Abel J anszoon, holländsk
sjöfarare (1602 el. 1603—59). Gjorde flera resor i
v. delen av Stilla havet, varunder han 1642
upptäckte Tasmanien och Nya Zeeland och
besökte Tonga- och Fidjiöarna samt
Bismarcks-arkipelagen. 1644 besökte han n. delen av
Australkontinenten, där han bl. a. kartlade
Carpentariagolfen. Hans dagbok från resan
1642—43 utgavs 1860 av J. Swart. O. Sjn.
Tasmanglaciären, se C o o k, M o u n t.
Tasmanien, eng. Tasmania, den sydligaste
och minsta av delstaterna i Australiska
statsförbundet, omfattar ön T. (fordom kallad
VanDiemens land; 63,,015 kvkm), skild
från australiska kontinenten av Bass sund,
samt Furneauxöarna, King island o. a.
närliggande öar; 67,894 kvkm, 221,584 inv. (1932);
huvudstad: Hobart.
Huvudön har i regel branta kuster, vanl.
av riastyp, djupt inskurna av de stundom
fjordliknande flodmynningarna, och är till
största delen ett bergland. Geomorfologiskt
bildar T. en sydlig fortsättning av Austral-
kontinentens ö. delar; överensstämmelsen i
geol. byggnad, fauna och flora tyder på att
T. först i geologiskt sen tid skilts därifrån.
Berggrunden utgöres av prekambriska och
paleozoiska bergarter, genombrutna av granit,
diabas och basalt; i s. ö. förekomma
meso-zoiska lager, delvis stenkolsförande. De
talrika, djupt nedskurna floddalarna uppdela
landet i större el. mindre platåer el.
bergstockar, ofta med branta sluttningar. Högsta
topparna äro Cradle mountain (1,545 m ö. h.)
och Ben Lomond (1,527 m). Floderna
(Der-went, Mapquarie o. a.) äro vattenrika och ha
forsande lopp; talrika insjöar finnas i det
centrala platålandet. T. tillhör den s.
tempererade zonen och har ett milt men fuktigt
klimat. Hobart har i juli en medeltemp. av
7,6° C, i febr. 16,7°; årsnederbörden uppgår
till 5,920 mm, täml. jämnt fördelad över hela
året. Om växt- och djurvärld se
Australien. Om den utdöda urbefolkningen se
Tasmanier. De flesta inv. äro av brittisk
härkomst och tillhöra olika protestantiska
kyrkosamfund. Invandringen är numera
mycket obetydlig.
Det fuktiga klimatet gör jordbruket mindre
lönande, varför produktionen av brödsäd
avtar till förmån för foderproduktionen.
Boskapsskötseln är betydande, särskilt fåraveln;
1930 funnos mer än 2 mill. får, och
ullproduktionen uppgick 1930—31 till 98,430 ton. T.
har betydande mineraltillgångar, och
bergsbruket är av stor vikt. Främst erhållas
koppar (Mount Lyell) och stenkol; dessutom
utvinnas i växlande mängd bly, tenn, zink, guld,
volfram och osmiridium. Stora smältverk
finnas vid Hobart, Mount Lyell m. fl.; i övrigt är
industrien av mindre vikt och tillgodoser blott
den lokala marknaden. T:s huvudhamnar äro
Hobart och Launceston; utrikeshandeln går
huvudsaki. över Melbourne; 1930 funnos 1,092
km järnvägar. Univ. i Hobart. S. F.
Författning. Brittiska regeringen
representeras i T. av en guvernör; ministären består
av sex medl., representationen av lagstiftande
rådet och representantförsamlingen.
Historia. T. upptäcktes 1642 av holländaren
A. Tasman (se d. o.). Under 1700-talet
besöktes T. av flera franska och engelska
upptäcktsresande. I början av 1800-talet
ockuperades T. av England, varefter ett
hänsynslöst utrotningskrig mot infödingarna
igångsattes. Till en början inkorporerades T. med
Nya Syd-Wales men förklarades 1825 som en
oberoende koloni. De första emigranterna
utgjordes till större delen av deporterade
strafffångar. 1853 infördes dock förbud mot vidare
deportationer till T. S. å. infördes en
representation. och 1856 erhöll T. en ansvarig
regering. 1901 blev T. medlem av Australiska
statsförbundet. B. E-r.
Tasmanier, Tasmaniens urbefolkning, utdöd
redan på 1870-talet, voro småvuxna, mycket
mörkhyade människor med krusigt hår;
anletet var grovt med ytterst platt näsa och
framskjutande muntrakt. Måhända voro de
det första människoslag, som kommit till
dessa delar av jorden. Trol. ha de en gång
funnits på Australiens fastland men sugits
upp av senare ditkomna, storvuxnare
människor med vågigt hår; en kultur, liknande
t:s, torde också ligga till grund för fastlands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
