Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tarrasa - Tarrasch, Siegbert - Tárrega, Francisco Agustín - Tarrekaise - Tarreätno - Tars - Tarsiidae - Tarsis - Tarsius - Tarsled - Tarsus - Tarsus - Tartaglia - Tartan (tyg) - Tartan (fartyg) - Tartarer - Tartaros el. Tartara - Tarteletter - Tartini, Giuseppe - Tartiniska toner - Tartrat - Tartsche - Tartu - Tartufari, Clarice - Tartuffe - Tarvisio - Tascher de la Pagerie - Taschi lama - Taschi-lunpo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1337
Tarrasa—Taschi-lunpo
1338
Tarra’sa, stad i sp. prov. Barcelona,
Kata-lonien, 23 km n. n. v. om staden Barcelona;
30,532 inv. (1920). Betydande bomulls- och
yllefabriker; konsthantverksinstitut.
Ta’rrasch, Siegbert, tysk schackmästare
(f. 1862), bosatt i München som läkare (före
1914 i Nürnberg). Vann mästartiteln 1883 i
Nürnberg och första priset i åtta stora
internationella turneringar 1888—1903. T. har
gjort en betydande insats som schackpedagog,
hans spelföring är den strängt vetenskapliga,
metodiska, och hans schackteoretiska verk
äro berömda för sin analytiska skärpa. Hans
främsta arbeten äro »300 Schachpartieen»
(1894; 3:e uppl. 1925) och »Die möderne
Schachpartie» (1912; 4:e uppl. 1924). T.
började 1933 utge Tarrasch’s Schachzeitung. E.J-n.
Tärrega, Francisco A g u s 11 n, spansk
dramatisk författare (inemot 1554—1602). Var
en av stiftarna av den ryktbara, nattetid
sammanträdande Academia de los nocturnos i
Valencia. Se Rivadeneira, bd 43. K. A. H.
Tarrekaise, fjäll i Jokkmokks socken,
Lappland, v. om Kvikkjokk; 1,850 m ö. h.
Uppbygges av amfibolit med talrika linser av
mag-nesit (Mg CO3) jämte utskiljningar av
järnmalm. Magnesiten, upptäckt 1892,
förekommer i avsevärda kvantiteter, delvis av mycket
god beskaffenhet, delvis förorenad av
järn-karbonat och magnetit. Fyndigheten, som
varit föremål för en tids brytning, kan på grund
av sitt topografiska läge, upp till 1,550 m ö. h.,
samt framför allt avståndet till järnväg icke
ekonomiskt utnyttjas. Järnmalmerna äro små
och utan praktiskt värde. Sedan 1929 tillhör
T. Ruoutevare statsgruvfält. A. Hbm.
Tarreätno, i sjön Saggat vid Kvikkjokk
utfallande källflod till Lilla Lule älv (jfr
Lule älv och kartan vid art. Lappland).
N. om T. ligger fjället Tarrekaise (se d. o.).
Tars, Fibiota’rsus, kallas ett skelettstycke
i fåglarnas bakre extremiteter, bildat genom
sammansmältning av mellanfotsbenen och den
nedre raden vristben (se bild vid Fåglar).
T. motsvarar vristen (tarsus) hos de högre
ryggradsdjuren. T. P.
Tarsi’idae, zool., se H a 1 v a p o r.
Tarsis, i bibeln namn på en av Ty ros’
viktigaste kolonier och en huvudkälla till den
tyriska rikedomen (Hes. 27: 12). Sannolikt
åsyftas med T. den tyriska kolonien i s. v.
delen av Pyreneiska halvön omkring floden
Tartessos’ (nu Guadalquivirs) mynningar. —
Uttrycket »tarsisskepp» betecknade väl urspr.
handelsfartyg, som seglade till T., men
betydde även fartyg, som gingo till andra
trakter, t. ex. på Röda havet till Ofir (1 Kon.
22:49). E. S-e.*
Ta’rsius, zool., se Spökdjuret.
Tarsled, socken i Älvsborgs län, Kullings
härad, närmast s. v. om Herrljunga; 15,37
kvkm, 486 inv. (1933). Småkuperade. numera
odlade och skogbevuxna f. d. svältmarker.
507 har åker, 457 har skogsmark. Ingår i
Herrljunga, T:s, Remmene, Fölene och
Egg-vena pastorat i Skara stift, Kullings kontr.
Ta’rsus, grek. Tarso’s el. Tarsoi’, stad i turk,
vilajetet Adana, Mindre Asien, den forntida
huvudstaden i Cilicien, vid floden Tarsus
tschai (forntidens Kyndos), 16 km ovanför dess
mynning i Medelhavet; 22,058 inv. (1927).
Viktig handelsstad vid järnvägen Mersina—■
Adana. I grek. litt. omtalades Tarsos först i
Xenofons »Anabasis». Aposteln Paulus’
födelsestad.
Ta’rsus, zool., se Insekter, sp. 627.
Tartaglia [-taTja], it., »den stammande», en
stående mask i det neapolitanska
folklustspelet (c o m m e d i a d e 1 l’a r t e, se d. o.).
Tartan [tä’ton], eng., sedan gammalt de
skotska högländarnas rutiga plädtyg, vävt i
olika breda och olika färgade ränder, bildande
rutor. Varje klan har sitt egendomliga
mönster. T. är även namn på liknande s. k.
skotska pläd- och ulstertyger. E. v. W.
Tartän, i Medelhavet förekommande, vanl.
enmastat segelfartyg.
Tartärer, se Tatarer.
Ta’rtaros el. Ta’r t a r a (lat. Ta’rtarus,
Ta’rtara), grek, myt., »Tartaren», den djupast
belägna delen av underjorden (Hades), dit
Zeus nedstörtat de besegrade titanerna och
andra urtidens vidunder i evig natt. Senare
utbildade sig föreställningen om T. som ett
pinorum för avlidna brottslingar. A. M. A.*
Tartele’tter, små bakverk av mör- el.
smördeg, fyllda med frukt el. någon stuvning.
Tarti’ni, G i u s e p p e, italiensk violinist,
tonsättare och musikteoretiker (1692—1770).
Bosatte sig 1721 i Padova, blev violinist vid
basilikan Sant’ Antonio och öppnade en
violinskola. Bland T:s musikteoretiska skrifter,
som förena empiri med ohållbara
spekulationer, är »Trattato di musica» (1754) av
betydelse, emedan han där beskriver sin upptäckt
av kombinationstonerna (se d. o.). — T. var
sin tids störste violinmästare, och i fråga om
stråkföringen, varom han utgav skriften
»L’arte delFarco», blev hans konst
förebildlig för hela det följ, violinspelet. Hans av
ädel melodik och konstfullt ackompanjemang
utmärkta kompositioner utgöras av ett stort
antal violinkonserter, violinsonater,
triosonater m. m. Särskilt berömd är violinsonaten
med »Trillo del diavolo» (Djävulsdrillen). —
Litt.: M. Tamaro, »G. T.» (1897). H. G-t.
Tartlniska toner, fys., kombinationstoner (se
d. o. och T a r t i n i, G.).
Tarträt, kem , se V i n s y r a.
Ta’rtsche, se Sköld, sp. 1272, bild 4.
Ta’rtu [-to], estn.namnet på Dorpat (sed.o.).
Tartufari [-to’-], C 1 a r i c e, italiensk
författarinna (f. 1869). Har skrivit bl. a.
romanerna »Il miracolo» (1908; 2:a uppl. 1924) och
»Fungaia» (1908), teaterpjäsen »L’Eroe» (1904),
som uppförts även i Tyskland, samt de
poetiska »Vesperi di maggio» (1897) och »Ve i
nuovi» (1894). Thorn.
Tartuffe [-ty’f], huvudpersonen i ett berömt
lustspel av Molière (se d. o., sp. 214);
skenhelgon, lastbar och hycklande
sedlighetspre-dikant.
Tarvisio [-vi’siå], ty. Tarvis, stad i it. prov.
Udine, Venezien, före 1920 inom Kärnten,
Österrike; 4.003 inv. (1921), mest tyskar. Huvudort
i alpdalen Val Canal; gränsstation på
järnvägen Udine—Villach.
Tascher de la Pagerie [ta/e’ do la pa^ri’],
fransk adelssläkt, till vilken hörde bl. a.
kejsarinnan Joséphine (se d. o.). En gren fick
fransk hertigvärdighet 1811; den utdog 1901.
Taschi lama, se L a m a i s m, sp. 635.
Taschi-lunpo, se L am ai sm, sp. 635, och
S h i g a t z e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
