Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Tatianos - Tatisjtjev, Vasilij Nikititj - Tatler, The - Tatoi, Tatoion - Tatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Tatariet—Tatra
1344
dats med bl. a. bulgarer, finska stammar m. fl.
Bland de i Sibirien boende t., vilkas antal
beräknas till omkr. 200,000, märkr s Irtysj-t.,
Albakan-t. samt barabiner el. barabintser. De
senare bebo huvudsaki. Barabastäppen (se d. o.).
Ordet t. (ofta förvanskat till tartarer)
förekommer f. ggn i en turkisk inskrift från 732.
— Litt.: E. H. Parker, »A thousand years of
the tartars» (1895). S. L-é.
Tatariet, medeltidsnamn för inre Asien,
varifrån de mot v. framträngande horderna av
mongoliska och turkiska folk, gemensamt
kallade tatarer, hade utgått. Senare, då en del
av dessa folk hade slagit ned bopålarna även
i europeisk mark, kallade man Krim samt
områdena kring nedre Dnjepr och Don för
Lilla el. Europeiska T., varemot inre Asien
till Kaspiska havet gick under namnet Stora
el. Asiatiska T. G. Rqt.
Tatäriska hästen, sammanfattande
benämning för de mera primitiva hästraserna från
särskilt Centralasien och stäpptrakterna i v.
Asien och angränsande delar av Europeiska
Ryssland. Den är i allm. ganska liten (1,30—
1,40 m över manken). Färgen är vanl. grå,
brun el. black och hårbeklädnaden täml. lång
och tät, manen och svansen yviga. T. äro
kraftiga och härdiga djur, snabba och uthålliga
med livligt, energiskt temperament. Spår av
t. finnas i många europeiska raser, ss. den
ryska kosackhästen och vissa raser i
Balkan-staterna och Ungern. Den finska och den i
Sverige urspr. inhemska hästen äro nära
besläktade med t. E. T. N.
Tatäriska språk, se Turko-tatariska
språk.
Tatarpasset, se Jablonicapasset.
Tatarrepubliken, T a t a r s t a n, ry.
Tatar-skaja avtonomnaja sovetskaja
sotsialistitje-skaja respublika, autonom sovjetrepublik i
mell. Ryssland, vid Volga och nedre Kama;
67,363 kvkm, 2,720,100 inv. (1931); huvudstad:
Kazan. Av befolkningen äro 52 % tatarer och
40 % ryssar. Jordbruk (främst odling av råg,
havre och frukt) och boskapsskötsel äro
huvudnäringar; industrien omfattar bl. a.
kvarnar, läderfabriker, tillv. av jordbruksmaskiner
m. m. T. bildades 1920.
Tatarsundet, s. delen av sundet mellan
Sa-chalin och sibiriska kusten.
Tate [teit], sir Henry, engelsk donator
(1819—99), affärsman i London. Skänkte bl. a.
sin konstsamling till staten. Om Tate g a
1-lery se London, sp. 167. G-gN.*
Tathägata, skt, en titel för Buddha (se d. o.),
vars betydelse är oklar.
Tatiänos, teolog och skriftställare från
100-talets senare hälft. Återvände efter studier i
Rom hos lustinus till sin hembygd, Syrien,
verkade där som apologet och bekämpade
särskilt grekiska filosofiens idealism. T. skapade
en evangelieharmoni (se d. o.) och skrev en
apologi (utg. av E. Schwartz 1888). HgPl.
TatFsjtjev [-Jt/if], Vasilij Nikititj, rysk
historiker och ämbetsman (1686—1750).
Deltog bl. a. i slaget vid Poltava och i fälttåget
vid Prut, studerade sedan på Peter I:s
uppdrag det ryska väldets geografi och vistades
1724—26 i Sverige i diplomatiskt uppdrag och
för att studera bergsbruket. T. hade höga
poster inom förvaltningen, verkade nitiskt för
utvecklingen av Sibiriens bergsbruk och
industri och ledde 1737 en expedition mot
basj-kirerna. Av Biron inspärrades T. i fängelse
och författade där ett kulturhistoriskt
märkligt testamente. T. skrev bl. a. en »Istorija
rossijskaja» (5 dir, utg. 1768—1848; går till
1426), där han som anhängare till
utilitarismen och naturrätten kritiskt behandlade
stoffet. A. A-t.
Tatler, The [öo tä’tlo], se S t e e 1 e, R.
Tato’i, T a t o’i o n, by i Grekland, 21 km
n. n. ö. om Aten, på sluttningen av Parnes.
I T. ligga två av vackra parker omgivna
lustslott, fordom kungafamiljens sommarresidens.
Tatra. 1. Höga T., po. Tatry, tjeck.
Vy-soké Tatry, högsta partiet av Karpaterna, på
gränsen mellan Polen och Tjeckoslovakien;
bildar ett mäktigt, nästan fristående
granit-massiv, som reser sig omkr. 2,000 m över
omgivande dalbäcken. T. har nästan alpin
karaktär med sina branta, spetsiga toppar; högst
nå Gerlach (Gerlsdorfer Spitze; 2,663 m ö. h.)
och Lomnicky Stft (2,634 m) i Tjeckoslovakien.
Om T:s forna nedisning vittna ännu
U-for-made dalar och talrika karbildningar, som nu
upptagas av fjällsjöar, ss. Strbské Pleso
(Csor-basjön), Morskie Oko o. a. Barrskogen når
1,400 m ö. h., buskvegetationen 1.900 m;
firn-snö kvarligger på skyddade ställen året om.
Ett stort område på ömse sidor om
riksgrän-sen är avsatt till nationalpark. T. är
Karpa-ternas främsta turisttrakt och har talrika
kurorter och vintersportplatser, på tjeckiska
sidan bl. a. Strbské Pleso, Vysné Hägy,
Smo-kovec och Tatranskä Lomnica, på polska sidan
främst Zakopane. Jfr bilder vid art.
Karpaterna och Polen.
2. Låga T., tjeck. Nizké Tatry,
bergskedja inom Karpaterna, s. om Höga T., når
i Dumbier 2,045 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
