Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taube, Hedvig, v. Hessenstein - Taube, Mathilda, f. Grabow - Tauber - Tauber, Richard - Tauchnitz, släkt - Taudeni - Tauern - Tauernbanan - Tauferdalen - Tauler (Taulerus), Johann - Taumaturg - Taunton - Taunus - Tauposjön - Taurerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Taube, M.—Taurerna
6
SPA
förargelsens stävjande bragtes å bane i
prästeståndet 1739 och 1741. Sedan T. fött konungen
flera barn, gjorde denne dock intet allvarligt
försök att skilja sig
från henne. Både för
egen och barnens del
lät hon sig överösas
med gåvor huvudsaki.
ur hessiska
statsmedel, och en
rangställning bereddes dem
genom kejserlig
förlä-ning av riksgrevlig
titel (1743).
Förhållandet fick politiska
följder, då konungen
därigenom bands vid de
personer och partier
(hattarna), som uppmuntrade och beskyddade
det. Om sönerna se Hessenstein. — Biogr.
av Esther Jacobson (1919). T. S-g.
Taube [tåb], Mathilda, f. Grabow,
operasångerska (f. 185 2 23/6). Efter
debutframträdanden på Kungl. teatern studerade hon i
Paris för fru Viardot-Garcia samt blev
engagerad vid Stora operan
där. Då hennes
utländska bana stäcktes
genom sjukdom,
återvände hon 1876 till
Stockholm och
uppträdde, ehuru endast
tidtals fast
engagerad vid Kungl. teatern,
t. o. m. 1886, då hon
gifte sig med
sedermera översten greve
Carl Evert Taube
(f. 1854). Hon
beundrades för sin höga,
rikt schatterade sopranstämma och förfinade
sångkonst. Bland hennes glansroller märkas
Julia i »Romeo och Julia» och Mignon. H. G-t.
Tåu’ber, vänsterbiflod till Main, i Bayern,
Württemberg och Baden, utmynnar vid
Wert-heim; 120 km lång. Den vinrika dalen
mellan Rothenburg och Mergentheim kallas
Tau-bergrund.
Tåu’ber, Richard, österrikisk operasångare
(f. 1892). 1914—-24 anställd vid statsoperan i
Dresden, har han med stor framgång sjungit
vid statsoperorna i Wien och Berlin, där hans
vackra, välutbildade tenor i förening med
hans intelligenta, nobla föredrag givit honom
anseende som en av nutidens främsta. T. N.
Tåu’chnitz, tysk bokförläggarsläkt. Karl
Christoph Traugott T. (1761—1836)
uppsatte 1796 ff. i Leipzig boktryckeri,
för-lagsbokhandel och stilgjuteri, införde i
Tyskland förbättrade antikvatyper och
stereotypien. Hans son Karl Christian
Philip p T. (1798—1884) fortsatte förlagsrörelsen
till 1865. T. var en storslagen filantrop och
donator. — Christian Bernhard von
T., frih. (1816—95), kusin till K. Chr. Ph. T.,
öppnade 1837 i Leipzig under firma Bernhard
Tauchnitz en förlags- och boktryckerirörelse.
T:s »Collection of british authors» (1841 ff.)
el. »Tauchnitz edition», 1933 över 5,000 bd,
utgör en för icke-engelska länder avsedd, god
och billig samling av engelsk och
nordamerikansk skönlitteratur på originalspråket.
För
laget omfattar även en mängd vetenskapliga
verk. Firman är ännu i släktens ägo. R-n B.
Taudeni, fr. Taoudeni, by i v. Sahara, vid
karavanvägen från Timbuktu till v. Marocko;
stora saltgruvor.
Tauern [tau’ørn]. 1. Hohe T., alpgrupp
inom östalperna, Österrike, på gränsen
mellan Salzburg samt Tyrolen och Kärnten;
bildar Zillertalalpernas ö. fortsättning,
begränsas i n. av Pinzgau (övre Salzachdalen)
och når i s. med sina utlöpare övre
Drava-dalen. Huvudkedjan uppbygges av gnejs och
glimmerskiffer samt har stora glaciärer;
bland de högsta topparna märkas
Grossglock-ner (3,798 m ö. h.) och Grossvenediger (3,660
m). — 2. N i e d e r e T., ö. fortsättning av
Hohe T., i Salzburg och Steiermark, mellan
Enns’ och Murs dalar; högsta toppen är
Hoch-golling (2,862 m).^
Tauernbanan [tåu’ørn-], alpjärnväg i
Österrike (Salzburg och Kärnten), bildar en del
av den internationella linjen
München—Salzburg—Villach—Trieste. T. passerar Hohe
Tauern genom en 8,552 m lång tunnel (högsta
punkt 1,226 m ö. h.), byggd 1901—09.
Tauferdalen [tåu’for-], ty. Tauferer Tal, it.
Val di Tures, alpdal i it. Tyrolen, prov.
Bol-zano, sidodal till Pusterdalen, mellan
Ziller-talalperna och Hohe Tauern. Centralpunkt
är turistorten Sand (it. Campo Tures), invid
borgen Taufers.
Tau’ler (Tau 1 érus), J o h a n n, tysk
predikant och mystiker (omkr. 1300—61).
Inträdde tidigt i dominikanorden och blev i Köln
lärjunge till Eckart. Dennes åskådning
populariserade T. i praktisk anda under sin
betydelsefulla verksamhet i fädernestaden,
Strass-burg. Vid sidan av mystikens typiska
utredningar möta i hans skrifter noggranna
själa-vårdsanvisningar. T. uppskattades högt av
Luther men kan dock ej kallas
»förreformatorisk». Armodet och klosterlivet äro hans
ideal. Av de många skrifter, som gå under
T:s namn, härröra trol. blott predikningarna
från honom. Dessa utgåvos 1911 av F. Vetter.
— Litt.: G. Siedel, »Die Mystik T:s» (1913);
O. Scheel, »T:s Mystik und Luthers
reforma-torische Entdeckung» (i »Festgabe für J.
Kaftan», 1920); D. Helander, »J. T. als Prediger»
(1923j akad. avh.). Hg Pl.
Tåumatu’rg, undergörare.
Taunton [tä’nten el. tå’nten], huvudstad i
Somersetshire, s. ö. England, vid Parrets
biflod Tone; 25,177 inv. (1931). T. var
betydande redan under saxiska tiden och
sedermera berömt för sina ylle- och sidentyger.
Kyrkan S:t Mary Magdalen’s är från
1500-talet och slottet delvis från 1100-talet.
Tåu’nus [-os], bergstrakt i Tyskland, preuss.
prov. Hessen-Nassau, tillhör Rhenska
skifferbergen. T., i s. v. delen ofta kallat
Rhein-gaugebirge, höjer sig brant från Rhen och
når i n. ö. till floden Nidda; högsta toppen
är Grosser Feldberg (880 m ö. h.). Den
bördiga sydsluttningen är upptagen av vinberg
och fruktträdgårdar, f. ö. täckes T. av
bok-och tallskog. Vid T. ligga flera av
Tysklands förnämsta bad- och kurorter:
Wies-baden, Homburg, Nauheim m. fl.
Tauposjön, se N y a Zeeland, sp. 1326.
TåuTerna (grek. Tau’rol, lat. Tau’ri), folk,
som under antiken bodde på halvön Krim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
