Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taube, ätt - Taube, Arvid Fredrik - Taube, Evert Axel - Taube, Evert Didrik - Taube (af Odenkat), Evert Wilhelm - Taube, Gustaf Adam - Taube, Hedvig, v. Hessenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Taube, A. F.—Taube, H.
4
chef för Lantförsvarsdep., skådespelaren M
a-thias T. (f. 1876 21/0; vid Oscarsteatern i
Stockholm 1926—32, Radioteatern sedan 1929
och Ekmansteatern sedan 1932) samt den
sistnämndes kusin E. A. T. (se nedan). — Frih.
E. F. T. af Odenkat var fader till frih. W i
1-helm Ludvig T. (1690—1750), som 1741
blev landshövding i Blekinge och 1746
riksråd, samt till E. D. T., som 1734 blev greve
(ätten lever); om denne, hans ättling i femte
led greve A. F. T. och dennes svägerska
Ma-thilda T. se nedan. — Frih. W. L. T:s af
Odenkat brorson E. W. T. (se nedan) var halvbror
till frih. Carl Edvard T. (1746—85), som
först var hovjunkare och löjtnant, 1780 blev
överhovpredikant, 1781 pastor primarius i
Stockholm och 1783 ordensbiskop samt var
med Gustav III i Rom 1784. E. W. T:s
brorsons sonson frih. Carl Evert Bernhard
T. (1834—1917) var 1884—99 arkivarie i
Riksarkivet och utgav bl. a. adelns protokoll 1645
—50 (5 bd, 1871—86). Den sistnämndes
brorson frih. Carl Gunnar T. (f. 18 8 5 23/6) är
överste i kinesiska gendarmeriet och har
skrivit i kinesiska frågor. — Till en tredje
huvudlinje (T. af Sess w egen och Ku
d-d i n g) hörde Jacob Johan T. (1624—95),
som var generalguvernör i Ingermanland och
Keksholms län 1664—81 och 1675 blev frih.
T. af Kudding. Om hans son G. A. T.,
som 1719 blev greve (ätten lever), se
nedan. B. H-d.
Taube [tåb], Arvid Fredrik, greve,
diplomat (1853—1916); jfr släktövers. Efter
verksamhet som officer inträdde T. 1879 på den
diplomatiska banan, där han 1895 nådde
posten som kabinettssekr. och 1900 blev minister
i Berlin. Han arbetade som sådan intresserat
för intima förbindelser mellan Sverige och
Tyskland, utövade en livaktig verksamhet
bl. a. under förberedelserna till
östersjöav-talet (se d. o.) 1908 och sökte under
världskriget även befordra strävanden, åsyftande
Finlands lösslitande från Ryssland. April 1909
—okt. 1911 var han utrikesminister i
ministären Lindman. (L-ts.)
Taube [tåb], Evert Axel, författare,
viskompositör, målare (f. 1890 12/3); jfr
släktövers. Har särskilt gjort sig känd genom
populära sjömansvisor, författade,
komponerade och delvis offentligt sjungna av honom
själv. I Nationalmuseum är han representerad
med svenska och italienska kustmotiv.
Taube [tåb], Evert Didrik, greve,
riksråd (1681—1751); jfr släktövers. Deltog som
sjömilitär i stora nordiska kriget och blev
amiral 1719. T. uppmuntrade från början
Fredrik I:s böjelse för hans dotter Hedvig och
förstod att låta sig rikligt belönas för sitt
överseende. Han blev president i
Amiralitetskol-legium 1731 samt riksråd och greve 1734. T.
ansågs för mutor missbruka sitt indirekta
inflytande över konungen i utnämningsfrågor.
T. anslöt sig till Horns politik och var därför
bland de riksråd, som efter Horns avgång
an-grepos av hattarna på riksdagen 1738—39.
Avsikten därmed var från början endast att
öva påtryckning på konungen, men den
återhållna förbittringen över T:s beteende blev
så stark, att han nödgades avgå, dock med
stor pension. Om T:s döttrar se D e la G a
r-d i e, C. C h., och H. T. nedan. T. S-g.
Taube [tåb] (af O d e n k a t), E v e r t W i
1-h e 1 m, frih., militär, hovman, diplomat (1737
—99); jfr släktövers. Medverkade i J. M.
Sprengtportens aktion 1772, blev kammarherre
hos Gustav III och
snart nog en av
dennes gunstlingar. T.
blev 1775 chef för
Lätta dragonerna, 1782
generalmajor och 1783
överstekammar
junka-re samt medföljde på
konungens
utlandsresa 1783—84. En
badresa till Aachen 1789
gav honom tillfälle
att medverka i
Gustav III:s storpolitiska
planer mot franska
revolutionen genom livliga underhandlingar
och fantastiska projekt. På sin dödsbädd
utsåg konungen T. till ledare av
utrikespolitiken, men efter Reuterholms tillträde till
makten nödgades han nedlägga sina ämbeten, juni
1792. T. vann sedermera även Gustav IV
Adolfs ynnest och förmedlade dennes
förmäl-ning. Jfr Piper, E. S., sp. 1013. T. S-g.
Taube [tåb], Gustaf Adam, greve,
riksråd (1673—1732); jfr släktövers. Blev efter
utländsk krigstjänst 1700 generaladjutant vid
kavalleriet i Livland. T. anförde från 1703 ett
eget värvat reg:te,
som gick förlorat vid
Poltava, förde
därefter växlande
armébefäl samt blev 1716
general och
överståthållare i Stockholm (t. f.
1714). T. var varm
anhängare av
arvprinsparet av Hessen och
spelade i händelserna
omedelbart efter Karl
XII:s död en bemärkt
roll på dess sida. Han
blev riksråd 1718
samt greve och fältmarskalk 1719.
Sedermera befrämjade han Fredriks övertagande
av konungamakten samt understödde dennes
strävan till maktutvidgning och till svensk
tronföljd åt hessiska huset. I
fredsunderhandlingarna tog han betydande del, och under
inverkan av hans iver antogs det engelska
freds-anbudet utan skriftliga garantier för den
före-speglade engelska hjälpen, som sedan uteblev.
Han framträdde även i kampen mot
holstein-ska partiet och för hannoverska alliansen. T.
var skrupelfri och egennyttig, och hans roll i
de dynastiska skiftena kan ha varit större,
än vad man nu vet. Jfr E. Carlsson, »Freden
i Nystad», I (1932). T. S-g.
Taube [tåb], Hedvig, romersk
riksgrevin-na v. H e s s e n s t e i n, Fredrik I:s
älskarinna (1714—44), dotter till E. D. T. Tilldrog
sig vid 16 år sin konungs uppmärksamhet,
som snart övergick i passion. Efter hand
inträdde ett regelrätt mätressförhållande, vilket
var något nytt i Sverige och väckte största
uppseende och ovilja, som dock riktade sig
lika mycket mot T:s fader som mot den
behagfulla unga hovdamen. Ett ogrundat rykte
om hemlig vigsel uppkom, och åtgärder till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
