Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tavastehus slott (Tavastborg, Kronoborg) - Tavaster - Tavastland - Tavastlandsrasen - Tavaststjerna, Karl August - Tavern - Tavernier, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Tavaster—Tavernier
12
ammunitionsförråd och utrymdes trots
tidigare vidtagna befästningsåtgärder (1756,1799)
av svenskarna utan strid under 1808 års
fälttåg. Sedan 1830-talet har slottet varit
korrektions- och fängelseinrättning.
Birger jarl grundläde efter tavasternas
besegrande 1249 en borg, enl. en tradition
identisk med Hakoisten linna, Haga borg, även
kallat Gamla Tavastehus, i Janakkala
socken. Slottet omtalas f. ggn 1308. Tidigast
hade hertigarna Erik och Valdemar det i
för-läning (1308), senare tillhörde det Bo Jonssons
och Erik Axelsson Totts förläningar. Från
1497 hade Sten Sture slottet jämte hela
Finland i förläning och efter honom hans gemål,
Ingeborg Tott, som bebodde det till sin död.
Därefter var Åke Göransson Tott hövitsman
på T.; han avrättades där på Kristian II :s
befallning. Sedan slottet 1523 överlämnats åt
Gustav Vasas trupper, förvaltades det av
konungens befallningsmän. — Se J. Ailio,
»Hämeenlinnan kaupungin historia. I.
Hä-meen linnan esi- ja rakennushistoria»
(Tavastehus stads historia. I. Tavastehus slotts
för- och byggnadshistoria; 1917). E-cA-i.
Tava’ster, invånare i Tavastland (se d. o.).
Ta’vastland, fi. Hä’me, landskap i Finland
(se karta vid d. o., sp. 367), inom sjöplatåns
v. del; 30,172 kvkm. Är delat på sex län;
s. v. delen tillhör Tavastehus, n. delen Vasa
och mindre delar Sankt Mickels, Kuopio,
Nylands och Viborgs län.
T. utbreder sig kring Päijänne
(Päijänne-dalen), Keitele, Nilakka (Nordtavastland) m. fl.
örika och starkt förgrenade sjösystem och
sträcker sig i s. ned över Salpausselkä m. fl.
ändmoränstråk (Sydtavastland). Medelhöjden
är i n. omkr. 150, i s. omkr. 100 m. T:s och
därmed s. Finlands högsta punkt, Tiirismaa
(223 m), ligger dock söderut på Salpausselkä.
De talrika sjöarna kantas vanl. av lövskog,
men f. ö. förhärskar tallskogen. Norrut, i
Saarijärvitrakten, intas även stora arealer av
tallmoar och kärr. Om berggrund m. m. se
Finland, sp. 366 ff., och kartan vid F e
n-n os k an di a. Ärsmedeltemp. växlar mellan
2° och 4° C, medeltemp. för juli är 15°—16°
och för febr. — 8° till —10°, årsnederbörden
500—600 mm. Bebyggelsen är huvudsaki.
koncentrerad kring sjöarna. Befolkningen är
finsktalande och jordbruk utpräglad huvudnäring.
Vattendragen utnyttjas som
kommunikations-och flottleder samt kring Päijänne för
elektrisk energiproduktion. I T. ligga städerna
Tavastehus, Lahti, Jyväskylä och Heinola.
Om bebyggelse och näringsliv se vidare art.
om resp. län. G. R-ll.
Namnet T. betecknar urspr. det av de
väst-finska tavasterna behärskade området.
Sata-kunta och delar av s. Österbotten och av
Nyland synas ha tillhört tavasternas
intresseområden. Vid kristendomens införande, om ej
tidigare, avskildes Satakunta och därmed även
s. Österbotten. Den tilltagande svenska
kolonisationen avsnörde också kustlandet vid
Finska viken från T., men ännu under 1500-talet
räknades en del av de n. nyländska socknarna
till T. Av det gamla T. återstod härefter
blott slottslänet Tavastehus, vilket i början
av 1300-talet framträder som ett särskilt
landskap. Med karelerna (savolakserna)
tvistade tavasterna under århundraden om grän-
sen, ibland under blodiga strider. Upprepade
gånger ingrep statsmakten medlande och
reglerade så efter hand gränsen mellan T. och
Savolaks (1415,1446, 1452 och senare). E-cA-i.
Tavastlandsrasen, se Finsk nötboskap.
Ta’vaststjerna, Karl August, finländsk
författare (1860—98). Genomgick 1878—83
Polytekniska institutet i Helsingfors och
utgav 1883 diktsamlingen »För morgonbris»,
som i anslutning till särskilt Snoilsky bröt
med den Runeberg-Topeliusska epigonpoesien,
gav impressionistisk
realism och modern
subjektiv känslodikt.
»Barndomsvänner»
(1886) är den första
realistiska romanen
på svenska i Finland.
De närmast följande
böckerna, dikterna
»Nya vers» (1885) och
»Dikter i väntan»
(1890), berättelserna
»En inföding» (1887),
»I förbindelser» (1888)
och »Marin och genre»
(1890), voro ojämna men innehålla både
kraftfulla prosanoveller med
Finlandsmo-tiv och stämningsrika dikter. Skådespelet
»Affärer» (1890) införde realismen på landets
svenska scen. Romanen »Hårda tider» (1891),
en skildring från nödåret 1867—68, är T:s
helgjutnaste och mognaste verk med säker
karaktärsteckning och gripande
berättarkonst; »Kvinnoregemente» (2 bd, 1894)
handlar om de bildades oförmåga att förstå
bönderna, »En patriot utan fosterland»
(1896) berättar om en landsflykting, en
för-ryskad finländare, som blivit rotlös.
Ypperlig är »Lille Karl» (1897), där han med
djupt förstående av barnets själsliv tecknat
sin egen barndom. »I förbund med döden»
(1893) är ett försök i den intima psykologi,
som bl. a. Ola Hansson företrädde. 1896
utkom T:s sista samling »Dikter», 1897 ett
epos, »Laureatus», med rika lyriska inslag.
De beteckna höjdpunkten av hans diktning.
Icke utan påverkan från det svenska
1890-talet frigjorde sig hans uttryckssätt och vart
rikare, starkare, djupare i tolkningen av
mannaårens upplevelser.
T:s alstring speglar hans skiftande och
oroliga liv. Han reste oavlåtligt i Frankrike,
Sverige, Tyskland, Italien. Han var patriot
och kosmopolit, en trotsig och oberäknelig
natur, pinad av en sur och gnatig kritik i
hemlandet, den ofta svaga ekonomien,
hemlöshet och en de sista åren tilltagande dövhet.
Först 1895 tog T. fast anställning: som red.
i Hangö; på nyåret 1896 vart han red. i
Björneborg. Hans verk omdanade Finlands
svenska litteratur. — Litt.: Monogr. av W.
Sö-derhjelm (3:e uppl. 1924) och E. Kihlman
(1926). R-nB.
Tave’rn, värdshus, krog. — Ta ve’rnar e,
värd på t.
Tavernier [-nie’], Jean Baptiste,
baron d’A u b o n n e, fransk juvelhandlare och
resande (1605—89). T., som besökte de flesta
av Europas länder, företog 1631—68 sex
affärsresor till s. Asien, där han mestadels
uppehöll sig i Persien och Indien. Han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
