- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 19. Tattare - Wallman /
23-24

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teakträdet - Te Anau - Tearos - Teasdale, Sara - Teater - Den antika teatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

Te Anau—Teater

24

Bild 1. Plan av teatern i Epidauros.

olja, som liar samma användning som linolja;
även det torra virket är oljehaltigt och
skyddar därför järn, ss. spikar, för rost. G. M-e.

Te Anau, fjordliknande insjö på Nya
Zeeland, den största på Sydön; 360 kvkm.

Tearos, bot., dets. som teros, se Rosor,
sp. 1100 och bild 5 på pl.

Teasdale [tFzdéil], Sara, nordamerikansk
författarinna (f. 1884). Hennes
diktsamlingar, »Sonnets to Duse» (1907), »Helen of Troy
and other poems» (1911), »Rivers to the sea»
(1915), »Love songs» (1917), »Flame and
sha-dow» (1920), »Dark of the moon» (1926) och
»Stars tonight» (1930), tillhöra samtidens mest
musikaliska lyriska poesi på engelska. I en
enkel, osmyckad stil tolkar hon pregnant
och i hög grad suggestivt kvinnligt
känsloliv. R-n B.

Teater (grek, the’atron, lat. theätrum’), urspr.
åskådarmassan, senare åskådarplatsen vid de
antika grekiska skådespelen, slutligen hela
anläggningen för uppförandet och åskådandet
av skådespel; skådeplats, skådebana,
teaterhus; teaterkonst och teaterväsen i allm.

Den antika teatern. I många primitiva
religioner liksom i folkbruk förekomma rituella
handlingar av dramatisk karaktär; ofta
ut

Bild 2. Scenbyggnaden i teatern i Epidauros. Rekonstruktion.

föras de i rytmisk form
(dans). Endast hos
grekerna har ur dessa frön ett
verkligt drama uppstått,
från vilket allt senare
drama härstammar. Hos
grekerna funnos tre olika slags
dramatiska
föreställningar: 1) tragedien, som
framställer ett ämne ur
hjältesagan, endast
undantagsvis ur gudamytologien
(Ai-schylos’ »Prometheus») el.
historien (densammes
»Perserna»). Ordet tragoidi’a
är en sammansättning av
tra’gos, bock, och oldé,
sång. Därför har man
antagit, att tragedien
uppstått ur 2) satyrdramat (se
d. o. och nedan), ty i detta
bestod kören av satyrer,
kostymerade som bockar.
3) Komedien, d. v. s. den
äldre komedien, som för
oss blott representeras av

Aristofanes. Ordet komoidi’a hänsyftar på vissa
uppsluppna upptåg. Kören, efter vilken
stycket vanl. benämnes, är ofta fantastiskt
kostymerad (»Molnen», »Getingarna», »Fåglarna»
o. s. v.). Dramat var urspr. en rituell
handling i Dionysos’ kult. Aristoteles säger, att
tragedien uppstått ur dityramben (se d. o.)
och komedien ur de skämtsamma visor, som
föredrogos vid vissa dionysiska festupptåg, i
vilka en fallos (se d. o.) kringbars. Detta
senare är säkerligen riktigt; det förra
påståendet är för oss mycket svårt att bedöma, då
den äldre dityramben är nästan okänd.
Tragediens härledning ur satyrdramat jämte
ordets tolkning »bocksång» erbjuder
egendomliga svårigheter, då i Aten de naturväsen, som
bildade Dionysos’ följe, lånat sin gestalt (ben
och svans) från hästen, medan bockgestaltade
väsen förekomma på andra håll (se Satyrer).
Andra ha gjort gällande, att tragedien
uppkommit självständigt och utgör en
sammansmältning av en rituell skenkamp i
Dionysos-kulten med en rituell dödsklagan, som
förekom i kulten av vissa heroer; därigenom
förklaras dels tragediens allvar, dels dess
innehåll, som tillhör hjältesagan. Komedi
existerade även på Sicilien (Epicharmos, se d. o.)
och i s. Italien (flyak, se
d. o.); den förra var ibland,
den starkt folkliga flyaken
ofta av parodisk art och
travesterade mytologien.
Den yngre komedien
(Me-nandros m. fl., vilka på
latin bearbetats av Plautus
och Terentius) är ett
borgerligt lustspel, som
utgår från Euripides’
ombildning av tragedien.

I det äldre dramat
intog kören (se Kör 1)
huvudplatsen. I sin början
torde tragedien mera ha
liknat ett oratorium.
Ai-schylos införde en andre
och Sofokles en tredje skå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 2 18:00:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfds/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free