Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias - Tegnér, Esaias Henrik Wilhelm - Tegner, Hans Christian Harald - Tegner, Isak Wilhelm - Tegner, Rudolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Tegnér, E. H. W.—Tegnér, R.
50
Under all den rastlösa biskopliga
verksamheten blev honom poesien emellertid alltmer
främmande. Men att han därför inte förlorat
det suveräna greppet om sin lyras strängar
visade bl. a. den av milt vemod burna
prologen »Vid magisterpromotionen i Lund 1829»,
där han genom sin berömda lagerkransning av
Oehlenschläger gjorde nordisk historia, den
odödliga sången »Vid Svenska Akademiens
femtiåra minneshögtid» (1836), ett den
gustavianska tidsålderns panteon, samt
åtskilliga politiska dikter, »Georg Adlersparres
skugga till svenska folket» (1839) och »Till
svenska riddarhuset» (1840), vilka brinna av
samma våldsamma furia som någonsin hans
ungdomsdiktning. Föremålet för hans hat var
nu liberalismen, som syntes honom innebära
en lika stor kulturfara som förut den
nyromantiska obskurantismen. Han tyckte sig i
denna se en gengångare av den utilistiska och
materialistiska 1700-talsandan, som han
tidigare bekämpat; han förargades över den
ohyfsade tonen i dess press, och hans ridderliga
sinne greps av lågande förbittring över dess
hänsynslösa småsinne mot den gamle
konungen. Han övergick därför nu också med pukor
och trumpeter till konservatismens läger och
talade dess sak vid riksdagen. Han
försummade ej heller att offentligt hylla den
åldrande monarken, bl. a. i dikten »Till konung
Karl XIV Johan» (1841), där han från
biskopsstolen i Växjö nickar gott förstånd till hjälten
på kungatronen: båda hade de med egen kraft
skapat sin ställning; den enda verkliga
politiken var att styra pöbeln med strama tyglar.
När T. publicerade denna dikt, där
suveräniteten i hans väsen förstorats till
övermän-niskofantasier, hade vansinnet redan rört vid
honom. Förstörelsekrafterna i hans inre hade
under åren alltmer utfört sitt
upplösnings-verk, skapande erotisk lättretlighet, oro och
sönderslitenhet för att slutligen föra till akut
sinnessjukdom (1840). Efter en tids vård på
ett tyskt sinnessjukhus återvann väl T. en
viss jämvikt. Den småländska
prästgårds-idyllen »Kronbruden» härrör från denna tid.
Men han var en bruten man, och döden kom
som en befriare.
T:s »Samlade skrifter» utgåvos i l:a uppl.
av C. W. Bottiger (7 bd) 1847—51,
fullständig uppl. av E. Wrangel och F. Böök (10 bd)
1918—25.
Ur den rika litt. må nämnas: A. Nilsson,
inl. till »E. T:s filosofiska och estetiska
skrifter» (1913), »Svensk romantik» (1916) och
»Tre fornnordiska gestalter» (1928); C.
San-tesson, »T:s reflexionsdiktning 1801—1805» (i
Uppsala Univ:s Årsskrift 1913); F. Böök, »E.
T.», I (1917), och flera essäer; B. Gadelius,
»Skapande fantasi och sjuka skalder» (1927);
H. Schück i »Illustrerad svensk
litteraturhistoria», V (3:e uppl. 1929); G. Virdestam,
»Småländska gestalter» (1930); H. Ahlenius
i Personhist. Tidskr. 1930; flera monogr.
av E. Wrangel, bl. a. »Brinkman och T.»
(1906) och »T. i Lund» (2 bd, 1932). J. K-g.
Tegnér, Esaias Henrik Wilhelm,
språkforskare (1843—1928); se släktart. Blev
1865 docent, 1872 adjunkt i jämförande
språkkunskap och var 1879—1908 prof, i
österländska språk, allt i Lund. Led. av Sv. akad.
1882, av Vet.-akad. 1896. — T:s första filo-
logiska arbeten gällde de österländska
språken; dit höra även de populära »Ninives och
Babylons kilskrifter» (1875) och »Nordiska
författares arbeten om
och på afrikanska
språk» (i Ny Svensk
Tidskr. 1884). Med
tiden drogs T. till den
jämförande
indoeuro-peiska språkforskningen och de nordiska
språken. Hans
skrifte’-utmärkas av
grundliga insikter, vidsträckt
beläsenhet och skarp
kombinationsförmåga;
de väckte
allmänhetens språkliga intresse.
»Om språk och nationalitet» (i Sv. Tidskr. 1874),
»Språkets makt öfver tanken» (1880),
»Hemmets ord» (1881), »Om svenska familjenamn»
(i Nord. Tidskr. 1882), »Om poesiens språk»
(inträdestal i Sv. akad. 1882; i Sv. Akad:s
Handl. 1883) och »Om genus i svenskan»
(1892) vunno en vidsträckt läsekrets och äga
bestående värde; stilen utmärkes av elegant,
ofta poetisk hållning. Mot
Rättstavningssäll-skapet utgav T. »Natur och onatur i fråga
om svensk rättstavning» (1886), som skarpt
kritiserades av bl. a. A. Noreen och A.
Scha-gerström, varpå T. svarade med »Antikritiska
anmärkningar om svensk rättstavning» (i Ny
Sv. Tidskr. 1886). Ovannämnda skr., de flesta
tidskriftsuppsatser, äro omtr. i »Ur språkens
värld» (3 dir, 1922—30). »Strödda uppsatser»
utgåvos 1930. I planläggningen av Sv. akad:s
ordboksföretag deltog T. verksamt och var
dess ledare 1913—19, ävensom vid
redigerandet av 6:e och 7:e uppl. av akad:s ordlista
(1889, resp. 1900), i vilka modifierade
grundsatser i fråga om rättstavningen först
tillämpades. Att Sv. akad. böjt sig för den 1906
officiellt påbjudna nystavningen är
huvudsakligen T:s verk. Under 33 år (1884—1917) var
T. ivrigt sysselsatt med arbete inom
bibelkommissionen. — På T:s 75-årsdag ägnades
honom festskriften »Studier tillägnade E. T.»
(1918). R. G.*
Tegner [täVner], Hans Christian
Harald, dansk målare och tecknare, professor
(1853—1932), son till I. W. T. Studerade vid
konstakad. 1869—78 och utställde målningar
men blev mest känd som tecknare och
illustratör. T:s främsta arbeten äro
illustrationerna till jubileumsuppl. av Holbergs
komedier (1883—88) och till världsuppl. av H.
C. Andersens sagor (1901). Dessutom sysslade
han med bokkonst och konsthantverk. P. E-t.
Tegner [täi’nor], Isak Wilhelm, dansk
litograf (1815—93). Var urspr. målarlärling,
studerade vid konstakad. och verkade från
1850 jämte A. Kittendorf som litograf. Han
utförde över 1,000 porträtt i litografi.
Tegner [taTnor], R u d o 1 p h, dansk
skulptör (f. 1873). Studerade i Köpenhamn 1890—
93, därefter i Paris, Italien, Grekland och
Spanien. T. har utfört en stor grupp från
syndafloden (1893; museet i Maribo),
gravmonument i brons över modern (1899; Helsingör,
ett ex. i Kunstmuseet, ett annat i
Glyptote-ket, utfört i marmor och granit), »Oidipus’
avsked från sina döttrar» (1904) och monu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
