Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termoelektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Termoelektricitet
140
Bild 2.
vanonieter el. kompensationsapparat), och
mätinstrumentet innehåller ofta ännu andra
metaller. Det är då av vikt att veta, att en
ny metall kan inskjutas i kedjan utan att
ändra totala termoelektriska kraften, om
blott de båda punkter, där den infogats i
den förutvarande kedjan, ha samma ternp.; i
en helt homogen ledare uppträda ej
termoelektriska krafter (M a
g-n u s’ lag). Härav
följer, att den
termoelektriska kraften E1 ,,
för ett termoelement
av metallerna 1 och 2
vid givna värden på
det kalla och det
varma lödställets temp.
är lika med summan
av termoelektriska kraften för ett
termoelement av metallerna 1 och 3 samt för ett
av metallerna 3 och 2 (jfr bild 2); i formel
^1.2 = ^ ( E^ . Motsv. gäller även för
termokrafterna. Härvid måste man ta hänsyn till
tecknet för termoelektrisk kraft, resp,
termokraft; Ej 2 kan t. ex. räknas som positiv,
om strömmen vid det varmare lödstället
flyter i riktning från 2 till 1, i motsatt fall
negativ. Av ovanst. formel följer, att det
räcker med att ha undersökt kombinationer
av en enda metall med alla andra för att
kunna ange termoelektrisk kraft, resp,
termokraft för godtyckliga kombinationer av
de olika metallerna. Som dylik
»normalsubstans» väljer man helst en metall, som kan
framställas mycket ren och i alltid lika
fysikaliskt tillstånd (kristallstruktur m. m.), enär
föroreningar och strukturändringar kunna ha
stort inflytande (detta utnyttjas i
metallo-grafien, se d. o.). Kvicksilver är ur dessa
synpunkter bäst; där denna metall ej är
lämplig, använder man t. ex. bly el. platina.
Bild 3 anger några olika metallers och
legeringars termokraft mot bly som funktion av
absoluta temp.
Alan finner vidare, att metallerna kunna
ordnas i en termoelektrisk serie på
sådant sätt, att termokraften för en
godtycklig metall, kombinerad med någon metall, som
står efter den förstnämnda i serien, blir
positiv, medan den blir negativ, om metallen
kombineras med någon, som står före den. De
termoelektriska serier, som olika forskare
uppställt, stämma dock ej i alla detaljer, beroende
på olika renhetsgrad m. m. hos metallerna
(jfr ovan). Vid olika temp. är dessutom
ordningsföljden ofta olika.
Undersöker man termokraften av legeringar
med olika koncentration, finner man kurvor
av olika typ, beroende på de ingående
metallernas förmåga att ömsesidigt lösa varandra
till en fast lösning el. ej; ingå metallerna en
kemisk förening vid en viss koncentration,
får man vid denna punkt en skarp spets på
kurvan för termokraften. Kemiskt
fullkomligt homogena metaller kunna uppvisa
termokrafter mellan sina olika delar, om de befinna
sig i olika magnetiskt fält el. mekaniskt
spän-ningstillstånd. Härigenom förklaras i allm.
skenbara motsägelser mot Afagnus’ lag; men
då C.Benedicks påvisar termokrafter i en krets,
bestående enbart av flytande kvicksilver, är
Bild 3. Termokraft mot bly för några metaller och
legeringar som funktion av absoluta temperaturen.
detta oförenligt med giltigheten av Alagnus’
lag. Enl. Benedicks beror den termoelektriska
kraften ej enbart av temperaturskillnaden
mellan lödställena utan även av hur temp. är
fördelad längs de var för sig homogena
delarna av strömkretsen. Hans resultat ha dock
bestritts av andra forskare.
Som en omvändning av Seebeckeffekten kan
man betrakta Peltiereffekten (Peltier
1834). Sänder man en elektrisk ström genom
ett termoelement, får man en
värmeutveckling i lödstället, om den utifrån tillförda
strömmen går åt motsatt håll mot den
termoström, som skulle uppstå, om lödstället
uppvärmdes utifrån; går den tillförda
strömmen åt samma håll som den tänkta
termoströmmen, får man en avkylning av
lödstället. I båda fallen får man sålunda en
termoström, som motverkar den utifrån tillförda
strömmen. Peltiereffekten är proportionell
mot strömstyrkan och kan därigenom skiljas
från Joulevärmet, som är proportionellt mot
dess kvadrat. Peltiereffekten kan
demonstreras med en anordning enl. bild 4. Om ett
termoelement genom uppvärmning av det ena
lödstället bringas att avge en termoström,
blir denna så riktad, att den genom
Peltier-effekt strävar att sänka det uppvärmda
lödställets temp. För att hålla detta på
konstant temp. måste man därför tillföra mera
värme, än orn kretsen varit öppen, så att ingen
termoström kunnat flyta. Just detta extra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
