Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termoelektricitet - Termoelektrisk kraft, Termoelektrisk serie, Termoelektrisk ström - Termoelement - Termofil - Termogalvanometer - Termograf - Termohypsometer - Termokauter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Termoelektrisk kraft—Termokauter
142
Bild 4. Demonstrationsapparat för Peltiereffekt. Vid
ena strömriktningen uppvärmes det vänstra lödstället
mer, det högra mindre (el. avkyles, om Peltieryärmet
överväger över Joulevärmet). Vid motsatt
strömriktning blir förhållandet motsatt. Vätskedroppen
för-skjutes därför vid omkastning av strömriktningen.
tillförda värme bildar källan till
termoströmmens energi. Genom att utföra denna tanke
enl. termodynamikens metoder fann W.
Thomson (lord Kelvin), att Peltiereffekten måste
vara proportionell mot elementets termokraft
och omvänt proportionell mot absoluta temp.
Han fann även, att Peltiereffekten ej är
tillräcklig; i allm. får man dessutom
värmeutveckling, resp, -absorption i de två var för
sig homogena metaller, som termoelementet
består av. Denna effekt,
Thomsoneffek-t e n (W. Thomson 1856), uppträder i de
delar av ledarna, där ett temperaturfall råder;
den är proportionell mot temperaturfallet per
cm och mot strömstyrkan. Då den ej är
lokaliserad till lödställena, uppträder den även
i helt homogena kretsar, i vilka en elektrisk
ström framkallas på något sätt. Villkoret är
blott, att temperaturskillnader finnas mellan
kretsens olika delar. I vissa metaller
utvecklas värme, om strömmen går med
temperaturfallet, och absorberas värme, om den går
m o t detta. Dessa sägas ha positiv
Thomson-effekt. Andra metaller visa motsatt
förhållande och sägas ha negativ Thomsoneffekt.
Thomsoneffekten kan man påvisa genom att
sända en elektrisk ström genom en
metalltråd, som genom Joulevärmet blir uppvärmd
på mitten, medan ändarna hållas svalare.
Temperaturfördelningen blir då osymmetrisk,
i det att Thomsonvärme utvecklas i trådens
ena hälft och absorberas i den andra.
Omkastas strömriktningen, så omkastas även
riktningen av asymmetrien, så att den förut
svalare trådhalvan nu blir varmare. Detta
konstateras med termoelement, anbragta
intill tråden. — Litt.: Gerda Laski,
»Thermo-elektrizität» (i »Ilandbuch der Physik», 13,
1928). Sv. B-r.
Termoelektrisk kraft, Termoelektrisk serie,
Termoelektrisk ström, fys., se
Termoelektricitet.
Termoelement, kombination av två
metaller, vilken vid temperaturdifferenser mellan
systemets delar alstrar en elektrisk ström (se
Termoelektricitet). T. nyttjas för
temperaturmätning (se Termometer, sp 149 f.)
samt för strålningsmätningar. T:s lödställe
förses då vanl. med en liten svärtad
metallplatta för uppfångande av strålningen. T.
placeras ofta i fokus av en konkavspegel el. nära
bottnen av en ihålig metallkon; strålningen
koncentreras därigenom bättre mot lödstället.
Bild 1.
Termoelement i skyddshölje
med kon för
koncentrering av
strålningen.
önskas hög känslighet, inneslutes t. i ett
evakuerat glaskärl, varigenom värmeförluster till
den omgivande gasen elimineras. T. får dock
härigenom större tröghet,
vilken motverkas genom
att man gör t. av så fina
trådar el. metallband som
möjligt. För
strålningsmätningar brukas även t
ermos t apel (se d. o.). För
växelströmsmätningar,
särskilt inom radiotekniken,
har man även t. (i luft el.
vakuum), som fastlödas vid
el. anbringas tätt intill en
av växelströmmen
genom-fluten fin motståndstråd.
Därvid får man i t. en
ter-mokraft, som är
proportionell mot uppvärmningen
och alltså mot kvadraten
på växelströmmens
effek-iivvärde (åtm. om detta ej
är för stort). En till t.
kopp
lad galvanometer anger sålunda kvadraten på
växelströmmens styrka. T. och
galvanometer-spole kunna direkt förenas, så att det förra
hänger i den senare utan några rörliga led-
Bild 2. Termokors.
ningar mellan dem; ett sådant instrument för
strålningsmätningar benämnes
radiomikrometer, för växelströmsmätningar
termogal vanometer. En enkel form av t. för
växelströmsmätningar är termokorset, två
trådar av olika metaller, t. ex. koppar och
konstantan, som uppspänts i form av ett kors
mellan fyra metallstöd och hoplötts i
kors-ningspunkten. Växelströmmen ledes in vid
koppartrådens och ut vid konstantantrådens
ena ända; de båda andra ändarna av trådarna
anslutas till en galvanometer. Sv. B-r.
Termofll, »värmeälskande». Vissa
bakterier och lägre svampar, vilka för sin
utveckling kräva högre temp., mellan 35° och 70° C,
kallas termofila. Dylika mikroorganismer äro
verksamma vid självupphettning hos fuktigt
hö, löst lagrad gödsel, komposter etc., i
tropiska länders varma jord och i heta källor. De
förekomma dock även allmänt spridda i
naturen också under sådana
temperaturförhållanden, som ej tillåta deras utveckling, men i
så fall oftast endast i sporstadium. Chr. B-l.
Termogalvanomèter, se Termoelement.
Termogräf, se Termometer, sp. 149.
Termohypsomèter, fys., dets. som h y p s
o-meter (se d. o.).
TermokåiVter (av grek. the’rmo-, värme-,
och kdu-, bränn-; jfr K au t e r i s a t i o n),
kirurgiskt instrument, vars viktigaste del
utgöres av en ihålig platinapjäs av syl-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
