Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Termomagnetiska fenomen - Termometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Termometer
148
med de galvanomagnetiska fenomenen, av
vilka Halleffekten (se d. o.) är den viktigaste,
och liksom dessa tydligast utpräglade i
vis-mut. Flyter t. ex. en värmeström genom ett
vismutstycke vinkelrätt mot ett magnetiskt
fält, uppstå en mot båda vinkelrät
elektro-motorisk kraft, som kan påvisas med
galvano-meter, och en värmeström. Denna
samman-sättes med den primära värmeströmmen till
en resultant, som går i viss vinkel mot båda.
En mot magnetfältet vinkelrät elektrisk ström
åstadkommer en mot båda vinkelrät
värmeström. Dessa t. ha upptäckts av v.
Ettings-hauscn och Nernst samt Leduc och Righi.
Även longitudinala effekter (om den primära
elektriska, resp, värmeströmmen är parallell
med magnetfältet) uppträda. Sv. B-r.
Termometer (av grek. the’rmo-, värme-, och
me’tron, mått), ett instrument för mätning
av temp. Vid konstruktionen av t. kan varje
egenskap, som ändrar sig med temp.,
användas som indikator på denna. Praktiskt sett
är det härvid viktigt, att egenskapen i fråga
är beroende av temp. på ett entydigt sätt.
Den får icke vara beroende av om temp. är
stigande el. fallande. De egenskaper, av vilka
man i främsta rummet begagnat sig för
mätning av temp., äro volymen, elektriska
lednings motståndet, den
termo-elektriska kraften och
strålning-e n. De vanligaste t. grunda sig på vätskors
utvidgning, varvid särskilt kvicksilver,
alkohol och pentan använts. Vätskan är härvid
vanl. innesluten i ett tillsmält och evakuerat
glasrör; från termometerkulan, som
innehåller huvudparten av termometervätskan, utgår
vätskepelaren, vars höjd nyttjas som mått
på temp. Liksom i fråga om övriga t.
stöder sig graderingen på ett från bör-
Bild 1. Jämförelse mellan Celsius’ (C), Réaumurs
(R) och Fahrenheits (F) termometrar.
jan godtyckligt val av två fix- el. f u
n-damentalpunkter, som karakteriseras
genom vissa omvandlingar, om vilka man vet,
att de försiggå vid samma
temperaturtillstånd. I Celsiusskalan (centigrad- el.
100-gradiga skalan), uppkallad efter Anders
Celsius (se d. o.), utgår man från
vattnets smpt (0°) och kpt (100°) vid 700 mm
lufttryck såsom fixpunkter. Andra i bruk
varande termometerskalor äro Réaumurs skala,
i vilken Celsiusskalans fixpunkter svara mot
resp. 0° R och 80° R, och Fahrenheits skala,
där samma fixpunkter ha värdena 32° F och
212° F. Man reducerar följaktligen
Réaumur-och Fahrenheitgrader till Celsiusgrader el.
omvänt medelst följ, likheter:
n° Réaumur = J n° C
n° Fahrenheit = (n—32)° C.
Réaumurskalan brukas huvudsakligen i
Frankrike, Fahrenheitskalan i angelsaxiska
länder, Celsiusskalan i Sverige, Tyskland och
övriga icke engelsktalande kulturländer. För
vetenskapliga ändamål nyttjas i alla länder
uteslutande Celsiusskala.
Noggranna, för vetenskapligt bruk avsedda
t. graderas direkt genom jämförelse med
vät-gaste rmometern (jfr Temperatur), vilken
grundar sig på vätgasens utvidgning. Den
skala, som man erhåller genom att låta varje
hundradel av vätgasens utvidgning meilan
fixpunkterna svara mot 1°, sammanfaller
mycket nära med den idealiska temperaturskala,
den absoluta, som man på teoretisk grund
härlett. Absoluta nollpunkten ligger vid
— 273° C.
Billigare vätsketermometrar äro stundom
behäftade med avsevärda fel, emedan sämre
glassorter ofta efter hand sammandraga sig.
Den enklaste praktiska prövningen av en t.
består i att den nedsättes i smältande snö
el. is, då den bör visa 0°. Då kvicksilvret
fryser vid — 38,8° C, kan
kvicksilvertermometern icke användas för mätning av temp.,
som ligga lägre än detta gradtal. Likaledes
blir den vanliga kvicksilvertermometern
oanvändbar, om man kommer upp till höga temp.
i närheten av kvicksilvrets kpt (357°). För
mätning av temp. ned till —80° begagnas i
stor utsträckning etylalkohol som
termometervätska. T., innehållande pentan, kunna
användas ned till — 200°.
Maximi- och minimitermometrar användas,
särskilt inom meteorologien, för att ange den
högsta, resp, lägsta temp. under viss tid (inom
meteorologien vanl. 1 dygn). Den vanligaste
maximitermometern är i princip av samma
slag som den vanliga febertermometern. Det
kapillärrör, som innehåller kvicksilverpelaren,
är i sin nedersta ända förträngt, varför
kvicksilverpelaren vid avkylning avbrytes vid
förträngningen och kvarblir i kapillärröret. Den
vanliga minimitermometern innehåller
alkohol och upphänges horisontellt. I kapillärröret
inom själva vätskepelaren är innesluten en
liten metallstav, som vid fallande temp. av
ytskinnet på vätskepelaren förskjutes med
pelaren; vid stigande temp. kvarlämnas den
vid den lägsta uppnådda temp.
I Beckmanns t. är kapillärröret omböjt och
utmynnar i en liten behållare, till vilken en
del av kvicksilvret kan överföras. Härigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
