Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tessin, Nicodemus, d. ä. - Tessin, Nicodemus, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1G9 Tessin, N., d. ä.-
Tessln, N i c o d e m u s, d. ä., i Tyskland
född, i Sverige verksam arkitekt (1615—81).
T. kom 1636 till Sverige och blev s. å.
forti-fikationsingenjör under örnehufvud. 1646
utnämndes han till kungl. »architecteur och
byggmästere» och hade som sådan att
uppgöra ritningar till kronans byggnader och
anläggningar. Han gjorde 1651—53 med
stats-stipendium en studieresa till Tyskland, Italien,
Frankrike och Holland samt blev 1G61
stadsarkitekt och 1663 slottsarkitekt i Stockholm.
1666 utnämndes han till rådman i
huvudstaden och adlades 1674. — Under örnehufvud
deltog T. under 1630- och 1640-talet i det
omfattande arbetet med stadsplaneringar och
befästningsanläggningar inom den nya
stormaktens jandamären (stadsplaner till bl. a.
Gävle, Hudiksvall och Härnösand äro
bevarade). Som arkitekt och byggmästare arbetade
T. under 1640-talet framför allt åt Axel
Oxenstierna vid Fiholm och Tidö. Till dessa
anläggningar hade Simon De la Vallée uppgjort
ritningarna, och T. var huvudsaki.
byggnadsleda-re, helt bunden av De la Vallées förslag. Även i
stadsplanerna från denna tid visar han sig helt
bunden av äldre förebilder med
tomtrektanglarna radade vid varandra. Först efter
utlandsresan börjar T:s egentliga bana somskapande
arkitekt. Under 1650-talet voro hans förnämsta
verk slottet i Borgholm samt de båda ståtliga
palatsen för Carl Gustaf Wrangel på
Riddar-holmen i Stockholm och vid Skokloster. De
båda sistnämnda hade påbörjats av Jean De
la Vallée. Alla tre slotten visa huvudsaki.
inflytande från fransk arkitektur från seklets
början (Henrik IV:s stil), som förenats med
inhemsk tradition. Med 1660 börjar en ny
period i T:s verksamhet. Han blir nu bofast i
Stockholm. Hovet, adeln och de maktägande
i Stockholm överhopade honom med stora
byggnadsuppdrag. Under T:s delvis
konkurrerande samarbete med J. De la Vallée växer
en ny stil fram, där de utländska förebilderna
»fransk Henrik IV och holländsk Palladio»
(Josephson) och äldre svensk arkitektur
smälts samman till en enhetlig särpräglad
typ, som sedan går igen i svenska herresäten
och stadspalats under 1600-talet och även
långt senare. Drottningholms slott är den nya
stilens kungliga paradbyggnad, Strömsholm,
Sjöö, Salsta, Eriksberg, Mälsåker m. fl. typiska
herresäten från denna period. Byggnaderna
samkomponeras med storartade
trädgårdsanläggningar till helgjutna konstverk. T:s
trädgårdskonst bygger huvudsaki. på den franska
klassicistiska. Bland stadspalatsen kunna
nämnas Bondeska palatset (gamla rådhuset), där
De la Vallée också var verksam, och Bååtska
palatset på Blasieholmen. Under det sista
årtiondet av T:s liv undergår hans stil
ytterligare en förändring. I de båda stora
monumentalbyggnader av T., som äro under
byggnad på 1670-talet, gamla stadshuset på
Södermalm och gamla riksbankshuset vid
Järntorget i Stockholm, bli de rent italienska
stildragen förhärskande. Det är sonens
italienska studier, som nu börja göra sig
gällande. T. var även verksum på
kyrkoarkitek-turens område, där han hela tiden bygger på
den italienska barockens kyrkokonst. Kalmar
domkyrka är det ståtligaste exemplet på
denna verksamhet. Bland övriga verk kunna
Tessin, N., d. y. 170
nämnas tillbyggnaden av Maria kyrkas i
Stockholm tvärskepp samt de första
ritningarna till karolinska gravkoret vid
Riddar-holmskyrkan. Även efter utlandsresan
sysslade T. någon gång med fortifikations- och
stadsplanearbeten. Det mest kända
arbetet, planeringen av Karlskrona 1680 (tills,
m. Erik Dahlbergh), visar, säger Josephson,
vid jämförelse med T:s äldre stadsplaner, »att
T. icke var konstnär, men blev det», och han
tillägger, att T:s mest framträdande
karaktärsdrag voro gedigenhet, arbetsamhet och
kunskap.
Litt.: J. Bottiger, »Hedvig Eleonoras
Drottningholm» (1897); R. Josephson,
»Stadsbygg-nadskonst i Stockholm» (1918), »Svenska
stadskartor och stadsplaner» (1923) och
»Tessin», I (1930); S. Karling, »Tessin d. ä. och
Simon de la Vallée» (i Rig 1930) och
»Trädgårdskonstens historia i Sverige» (1931); T.
Nordberg, »Stockholms gamla slott» (i Rig
1924) och »Rosenhaneska palatset» (ibid. 1931);
M. Olsson, »N. T. d. ä:s finska kyrka på
Helgeandsholmen» (i Rig 1926); O. Sirén,
»Gamla Stockholmshus» (2 bd, 1912—13). Ton.
Tessin, N i c o d e m u s, d. y., greve,
arkitekt, politiker (1654—1728), son till N. T. d. ä.
T., som fått en grundlig uppfostran i
Stockholm och Uppsala, reste 1673 genom Tyskland
till Italien för att studera till arkitekt. Med
kortare avbrott stannade T. till på nyåret
1678 i Rom, där Bernini och Fontana blevo
hans läromästare. Han kopierade en mängd
byggnadsritningar, tecknade landskaps- och
trädgårdsbilder, arkitektur- och skulpturverk,
utarbetade förslag till byggnader och
bygg-nadsdetaljer, gravmonument etc., som hans
stora samling av teckningar från de romerska
åren (i Nationalmuseum i Stockholm) visar.
1678 besökte han England; i London erbjöds
han tjänst hos Karl II men avböjde. 1678—80
vistades T. i Frankrike, och 1687—88 reste
han återigen till Italien och Frankrike. På
sina resor förvärvade T. högst värdefulla
samlingar av ritningar och gravyrer, särskilt
franska (nu i Nationalmuseum). I Frankrike
studerade T. främst Lenötres trädgårdskonst,
Lebruns inredningskonst, Bérains dekoration
och Girardons skulptur. Då T. 1680 återkom
till Stockholm, började en rik verksamhet,
främst i hovets tjänst. Medan han vistades
utomlands, hade han 1676 utnämnts till
hovarkitekt. Efter faderns död övertog han flera
av dennes tjänster och fullföljde oavslutade
uppdrag, bl. a. Drottningholm. Han blev 1681
slotts- och hovarkitekt och föreståndare för
änkedrottningens byggnader samt 1682 —
samtidigt med halvbrodern Abraham
Winantz-Svansköld — stadsarkitekt i Stockholm. Hans
förnämsta uppdrag, ombyggnaden av
Stockholms slott, föranledde nya resor. 1689
igångsattes arbetet på uppförandet av slottets n.
länga, innehållande bl. a. slottskyrkan, efter
T:s 1688 avlämnade ritningar, men sedan
branden 1697 härjat i både de gamla och nya
partierna, utförde T. ritningar till ett helt
nytt slott, det nuv. (se vidare Stockholms
slott, sp. 551), en praktbyggnad i romersk
palatsstil med av fransk interiörkonst
påverkade rumssviter. T:s eget palats (påbörjat
på 1690-t’alet), det nuv. överståthållarhuset,
ett av tidens märkligaste byggnadsverk i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
