Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tessin, Nicodemus, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Tessin, N., d. y.
172
Perspektivskiss över Norrmalmstorg, nuv. Gust. Adolfs torg. Av N. Tessin d. y.
Sverige och enastående i sitt slag, visar ett
ännu starkare beroende av den romerska
arkitekturen, sådan den danats av Bernini och
Borromini. Slottet och palatset äro T:s
förnämsta konstnärliga skapelser. I samband
med slottsbygget utarbetade T. en storstilad
plan till slottsomgivningarnas arkitektoniska
ombildning (1706—12), som han ingående
diskuterade med Karl XII i Bender i en mängd
brev. Enl. detta projekt skulle i fonden på
Norrmalmstorg, d. v. s. nuv. Gustav Adolfs
torg, uppföras en storslagen kunglig
grav-och kröningskyrka — Riddarholmskyrkan
utdömdes av T. — och kring torget
palatsbyggnader. Torget skulle förbindas med slottet
med en statykantad bro. Runtom i trakten
skulle byggas arsenal och trofépalats,
hovrätts- och kanslihus m. m., allt i praktfull
barock anda (se bild ovan och S t
ads-byggnadskonst, bild 10). Det dyrbara
projektet, en stormaktsfantasi i krigstider,
genomfördes dock icke. Det av T. 1696—99
återuppbyggda palatslika hovstallskomplexet
på Helgeandsholmen (rivet 1893—94) ingick i
den stora planen, utökat med en festplats för
ringränningar etc. Även i sina
kyrkobyggnader följde T. den italienska, särskilt den
romerska arkitekturriktningen, t. ex.
Trefal-dighetskyrkan i Karlskrona (gr. 1697), med
tycke av Roms Pantheon, Fredrikskyrkan i
Karlskrona (planlagd 1697 men uppbyggd
först 1720), Kung Karls kyrka i Kungsör
(ritningar 1689, färdigbyggd 1694) och
slottskyrkan i Drottningholms slott (1690-talet).
Samma stilkaraktär går igen i hans talrika
kyrkomöbler och gravmonument i Storxyrkan
i Stockholm, Kalmar och Uppsala domkyrkor
m. fl. och i hans triumfbågar,
festdekorationer o. dyl. I flera av de privatpalats T.
uppförde framträda franska arkitekturprinciper,
särskilt i det ståtliga Steninge slott i
Uppland (1694) och i Sturefors slott i
Östergötland (omkr. 1710). T:s trädgårdsanläggningar
vid Drottningholms (1681), Rosersbergs,
Sturefors m. fl. slott visa likaledes franskt
in
flytande och inleda en ny period i den svenska
trädgårdskonstens historia. Det eklektiska i
T:s arbeten är påtagligt, men där märkes
även en tydlig anpassning till svenska
förhållanden och därmed en strävan efter en
nationell stil.
Mycket rik på uppslag, umgicks T. med
planer, vilkas förverkligande de svenska
förhållandena icke medgåvo, och han mottog därför
gärna utländska uppdrag. Han utarbetade på
inbjudan av Kristian V förslag till
Amalien-borgs (1693 ff.), Frederiksbergs och
Fredens-borgs slott, som delvis följdes och fingo en viss
betydelse för Danmarks slottsarkitektur. 1705
sände han Ludvig XIV förslagsritningar till
ombyggnad av Louvre i Paris, som berömdes
men icke antogos. T. utarbetade ett nytt
förslag, färdigt 1714. men det hann aldrig
underställas Ludvig, innan denne dog, och sedan
hade T. inga utsikter vid franska hovet.
Samma öde rönte hans förslag 1712—14 till
Apollotempel i Versailles. 1688 fick T. i
uppdrag att göra ritningar till ombyggnad av
slottet i Stettin, vilka delvis inverkade på
hans lärjunge Eosander von Göthes ritningar
till slottet i Berlin. Peter den store
anmodade T. att utarbeta förslag till en kyrka,
kanske till flera, i Moskva.
T., som blivit frih. 1699 och hovmarskalk
1701, övertog J. G. Stenbocks
överstemar-skalkstjänst 1705. Sju år senare blev han
kungligt råd med bibehållande av sina gamla
tjänster samt kallades att inträda i
justitie-revisionen. 1714 blev han greve och s. å.
kansler för Lunds univ. Som rådsherre blev
T. kungens mest betrodda ombud i rådet
under Bendertiden, och han började alltmer ägna
sig åt statens affärer och politiken. Han
frånträdde 1707 slottsarkitekttjänsten och
1715 stadsarkitektsysslan; båda
befattningarna övertogos av hans lärjunge C.
Adel-crantz. 1713 insattes T. i myntkommissionen,
1717 utnämndes han till överstemarskalk, och
1718 blev han ordf, i Kontributionsränteriet,
där han framlade ett förslag till förbättrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
