Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thalberg, Sigismund - Thalbitzer, William - Thaleia - Thalén, Tobias Robert - Thalenit (Thalénit) - Thaler - Thales - Thalheim - Thalia - Thaliacea - Thalictrum, Ängsruta - Thallium - Thallophyta - Thallus, Bål - Thaly, Kálmán - Tham, släkt - Tham, Gustaf Sebastian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Thalbitzer—Tham, G. S.
192
på 1840-talet. Sverige besökte T. 1847. T:s
spelsätt utmärkte sig genom ett pärlande
passagespel, sångbar ton och drillar (kedjedrillar,
dubbeldrillar m. m.). Ilans kompositioner för
piano voro en tid mycket populära. T. N.
Thalbitzer, William, dansk språkforskare
och etnolog (f. 1873). Blev 1926 e. prof, i
grönländska vid univ. i Köpenhamn. T. gjorde
1900—01, 1905—06, 1914, 1930 och 1931 resor
till Grönland för att studera eskimåernas språk
och folklore. Han har i en lång rad avh. och
böcker behandlat ämnen härifrån. P. E-t.
Tha’léia (lat. Thalia), se Chariter och
M u s e r.
Thalén, Tobias Robert,
universitetslärare, fysiker (1827—1905), fil. dr 1854, docent
i astronomi 1856, i fysik 1859 i Uppsala. Han
var 1869—70 t. f. prof, i fysik vid
Teknologiska institutet i
Stockholm och
utnämndes 1873 till
prof, i mekanik vid
Uppsala univ. men
erhöll 1874 transport
till den fysiska
lärostolen där och tog
1896 avsked. Vid [-elektricitetskongres-sen-]
{+elektricitetskongres-
sen+} i Paris 1881 (jfr
C. G. S.-sy st em et,
sp. 848, och
Elektriska enheter, sp.
579) var han ombud
för Sverige. T. utmärkte sig inom
magnetismen och spektralanalysen. På det senare
området deltog han i och fortsatte Ängströms
betydelsefulla forskningar. T:s huvudarbeten
■omfatta dels optiska våglängdsbestämningar,
dels en metod att medelst magnetiska
mätningar undersöka järnmalmsfält. Led. av
Vet.-akad. (1868). Fmn.*
Thalenlt (T h a 1 é n 11), ett efter prof. T. R.
Thalén uppkallat, köttrött, fluoceritliknande
granitpegmatitmineral, som kristalliserar
monoklint (se Kristallsystem) och
utgö-res av yttriumsilikatet Y2 O3.2 Si O2.
Hårdheten är 6—6,5 (se Hårdhetsskala) och
spec. v. 4,23—4,15. T. förekommer vid österby
i St. Skedvi socken i Dalarna (ursprungliga
fyndorten), vid Äskagen i Kroppa socken i
Värmland samt i Norge bl. a. på Hundholmen
i Tysf jord. N. Zn.
Thäler, tysk myntenhet från 1500-talet
ända till 1871, då Reichsmark (Mark) blev
huvudmynt. Se D a 1 e r, sp. 364, och Mynt,
sp. 526. — I allm. nyttjades benämningen T.
om alla större silvermynt, som vägde mer än
1 lod (= omkr. 15 g). T. bibehöll alltjämt
sin vikt av nära 30 g. Den förekom även
under tilläggsbeteckningar, t. ex. Albertusthaler
och Speciesthaler (— 2 Gulden = U/s
Reichs-thaler, vilken sistnämnda var endast ett
räk-nemynt). Man präglade även stycken om 1/4,
1/2, U/2, 2 Thaler o. s. v. Den T., som även
«fter markräkningens införande varit i
omlopp ända till början av 1900-talet, delades i
30 Silbergroschen (= 360 Pfennig), innehöll
162/3 g fint silver och motsvarade 3 Mark guld
(2,67 kr.; verkliga värdet blott x/2 därav efter
priset på silver). Från T. härstamma den
nordiska »dalern» och den amerikanska »dollarn».
— Om Maria-Teresiathaler se d. o. (A. W-dt.)
Thäles (grek. Thalés), en av Greklands »sju
vise» (enl. traditionen 640—548 [545] f. Kr.).
T. var berömd som astronom och
matematiker samt omtalas även som köpman och
ingenjör men framför allt som grundläggare av den
grekiska naturfilosofien. Vattnet var, enl. T.,
alltings yttersta grund. På vattnet, vilket
fyllde den nedre hälften av himmelssfären,
simmade jorden. Allting hade liv:
världsalltet var levande och fyllt av demoner. Huru
han närmare utfört denna filosofiska
grundtanke är dock ej bekant, liksom i allm.
hans personlighet omges av dunkel. A. M. A.*
Thalheim, v., se Dahlheim, C. B. v.
Thalla (grek. ThcTléia), T a 11 a, en av
mu-serna (se d. o.). Jfr Chariter. —
Tha-lias tempel, teatern.
Thaliäcea, zool., se S a 1 p o r.
ThalFctrum, Ängsruta, släkte av fam.
ranunkelväxter, med i vippa el. klase
samlade små blommor, enkelt, fyrtaligt, snart
avfallande hylle, talrika ståndare och fyra el.
flera pistiller; vanligen högvuxna, fleråriga
örter med spiralställda, två- till fyrdubbelt
parbladiga blad. I Sverige finnas 6 arter.
Allmännast äro T. flavum, ängsruta, som har
ända till meterhög, grenig och bladig stjälk
och växer på sjöstränder och fuktig ängsmark
upp till Lappland, och T. alpinum,
fjällruta, som är lågvuxen, med enkel, nästan
bladlös stjälk och växer på solöppna, våta
ställen i n. Sverige ned till Dalarna. Som
prydnadsväxt odlas bl. a. T. aquilegiifolium,
a k 1 e j r u t a, med hängande, vackert
violetta ståndarsträngar; vild förekommer den
i lundar i Sydsverige. G. M-e.
Tha’llium, kem., se T a 11 i u m.
Thallophyta, tallofyter, bålväxter (se d. o.).
Tha’llus, Bål, bot., se Bålväxter.
Thaly, K ä 1 m ä n, ungersk historiker och
politiker (1839—1909). Sysslade som lärare
och publicist med Ungerns krigshistoria och
utgav en serie värdefulla källskrifter och
historiska arbeten. T. blev 1878 riksdagsman
och var varm anhängare av Ungerns själv
ständighet. T. stiftade 1867 ungerska
historiska sällskapet och redigerade dess
tidskrift Szäzadok (Århundradena). B. L-r.
Tham, svensk släkt, urspr. från Sachsen,
inkom med Vollrath T. (1629—1700),
rådman i Göteborg. Dennes son e. o.
kommerserådet Sebastian T. (1666—1729) adlades
1716. En medlem av ätten var P. A. Tamm
(se d. o., släktart.). Om P. T. och hans kusins
sonson G. S. T. se nedan. Den sistnämndes
bror lektorn vid Krigsakademien på Karlberg
Carl Wilhelm August T. (1812—73)
skrev bl. a. »Bidrag till svenska riksdagarnes
och regeringsformernas historia» (2 bd, 1845—
48) samt en värdefull (oavslutad) »Beskrifning
öfver Sveriges rike» (2 bd, 1849—55) och
utgav adelns protokoll 1627—44 (3 bd, 1855—
58). Om G. S. T:s söner V. H. S. T. och G. W.
S. T. se nedan. B. H-d.
Tham, Gustaf Sebastian, bergsman
(1797—1876); jfr släktart. Geschworner i
Nora m. fl. bergslag 1821, i Uppland och
Gävleborgs län 1827, bergshauptman vid Stora
Kopparberget 1833—51 (ord. från 1835).
Under T:s chefstid genomgick bergslaget en
kraftig utveckling, som allt starkare
aktualiserade frågan om dess förvandling från stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
